Maya-Mormödrar och Traditionell Medicin

Varje gång jag kommer till San Cristobal fylls jag av glädje, kärlek och styrka. Det är en underbar känsla att veta att det finns en hel familj av människor där ute som tar emot mig med öppna famnar och ovillkorslös kärlek. Och hela tiden växer den där familjen med fler och fler och fler medlemmar. Människor som i första mötet blir till bröder och systrar. Som vågar ge, men också ta emot. Idag har varit en sådan dag. Har delat kärlek med en massa människor som jag för några dagar sedan aldrig hade träffat. Människor som det sa klick med från första stund, som jag skämtar och skrattar med efter bara några timmar och som jag kan dela en lång och varm kram med bara några stunder senare. Den Alternativa Medicinens väg skickar fantastiska människor i min väg som får mig att växa, växa och växa. Och jag känner mig så tacksam. Mexiko är det största som har hänt mig. Så många pusselbitar har fallit på plats här, och fortsätter att falla på plats. Magi i varje vrå och massvis med gammal visdom.

Och tack vare människor som jag har mött den här helgen har fler "Lärare" dykt upp längst med vägen. Visa mormödrar som jag fortfarande inte lärt känna men som jag det senaste året har bett mycket för att de ska uppenbara sig längst min väg. För att jag slutligen har känt mig redo för det. Det senaste året har inneburit mycket utrensning och helande av gamla sår. Det har varit kämpigt men vackert på samma gång. Mycket gammalt har också rensats ut, och jag känner mig starkare än någonsin och därmed också redo för att fortsätta färden framåt.

Den här helgen har två visa mormödrar plötsligt "presenterats" för mig. Jag känner dem inte än, men två vänner har berättat om dem....var och en på sitt håll. Den ena kvinnan är maya-ättling ifrån San Cristobal-området och har en enorm kunskap om medicinala växter och hur man gör tillkok, tinkturer, pomadas och tusen saker till. Den andra kvinnan är maya-ättling från Yucatan-halvön, har jobbat 60 år (hon är 84 nu) som naturlig barnmorska och vet allt om hur man med massage, medicinala växter osv kan vända på fostret i Livmodern, hur man rättar till en "fallen" Livmoder.....och allt däremellan som har med graviditet, födsel samt Livmodern att göra. DESSUTOM är hon en av Mexikos naturliga Kiropraktorer. En kvinna som sedan födseln bara "vet" hur man rättar till alla former av problem som har med skelettet att göra. Min vän och lärare Beatriz från Spanien som har arbetat med kvinnan under flera års tid säger att hon har sett henne utföra rena mirakel...Mina framtida Lärare? Jag hoppas på det...!!! ;)

Så mina vänner, Mexiko släppper mig inte så lätt. Jag inser att jag har flera år av studier kvar här innan jag kan bege mig någon annastans. Och trots att de Svenska rötterna ibland skriker efter mig vet jag att min tid inte är kommen riktigt än. Däremot hoppas jag på en sommar i Svenska Fjällen. Lärde känna en samisk kvinna som heter Laila Spik för några åren sedan...och med henne som kontakt känner jag att det på riktigt börjar bli dags att leta upp de skandinaviska mormödrarna och all den Kunskap som göms i Sapmi bland Skandinaviens ursprungsfolk.

Bach Blomsterterapi

Intensiva dagar i San Cristobal de las Casas - min healing-by i bergen av Chiapas. Dags för ytterligare ett verktyg av många längst med den alternativa medicinens väg. Denna gången har turen kommit till Bach:s Blomsterterapi! Jag tänkte att jag här ska dela med mig av det jag lär mig och hoppas att ni har tålamod med att jag kanske inte alltid översätter så korrekt ifrån spanska till svenska! Ibland är det verkligen inte lätt att tänka och skriva på två olika språk och få det att låta bra på båda! ;)

Igår gick jag ingenom de första två modulerna privat tillsammans med min lärare Silvino, samme man som för några år sedan gav mig en kurs i japansk akupunktur. Med tanke på att jag inte kunnat vara med på de första två modulerna bjöd gårdagen på runt 8 timmars intensiv privatlektion t då vi gick igenom de 38 blomessenser som Bach:s blomsterterapi består av.

(Första modulen) I sin jakt på ett naturligt botemedel mot sjukdom hade Edward Bach efter flera års arbete tagit fram 38 blommor som utgör grundpelarna i detta blomstersystem. Bland de 38 blommorna finns tolv "Huvudblommor" som står i förbindelse med de Tolv Stjärntecknen (Astrologi och planeternas inflytande på våra Liv) eller så kalalde Personlighetstyper, att det finns sju hjälpare (sju typiska stadium) samt ytterligare 19 mer "spirituella" blomessenser som har att göra med hur vi svarar på Livet och dess olika situationer.

Förutom denna gruppering delas blommorna dessutom in i sju huvudgrupper; Rädsla, Osäkerhet, Ointresse av Nuet, Ensamhet, Överkänslighet Panik och Missmod samt Överdriven orolighet för andra.

(Andra Modulen) Här går vi nu in på djupet och Silvino förklara att Dietmar Kramer förde Bach:s arbete ännu ett steg frammåt genom att dela in blommorna i Yttre och Inre blommor, beroende på patientens emotionella situation. Den första blomman som näms i gruppen Yttre är Star of Bethlehem som är perfekt vid all typ av Chock och Trauman. Här menar Silvino att alla människor har gått igenom någon slags trauma i sitt liv, och för att övriga blomster-behandlingar ska fungera är det viktigt att börja med denna....för att "städa ur garderoben".
Vi går igenom en hel serie Triologier av Blommor.....där till exemplen en typisk Skorpion har tre olika stadier bestående av: Chicory (Överbeskyddande) --> Red Chestnut (Överdriven orolighet för andra) --> Honeysuckle (Lever helt och hållet i det förflutna, missnöjda med nuet) Jag känner igen många människotyper i min omgivning när vi går igenom dessa triologier...och inte minst mig själv och typiska Kräft-drag som handlar mycket om att fly verkligehten till en betydligt behagligare Fantasi-värld.

(Tredje Modulen) Efter en intensiv privatlektion igår kunde jag slutligen sluta upp med övriga gruppen idag och har ägnat dagen åt "Blomster-kartan". Vissa delar av kroppen är förknippade med speciella blommor...och man kan med denna kartas hjälp ganska snabbt se vad en smärtande rygg, eller problem med njurarna osv har för emotionella förknippning och med vilken blomma dessa fysiska problem bör behandlas för att även bota problemets emotionella rot. Vi har också tränat oss på att både se och känna kroppens Aura....och imorgon kommer vi gå vidare med betydelsen av kallt och varmt samt betydelsen av olika färger.

Längre fram i kursen, som kommer pågå några månader till, kommer vi också kolla på hur bach:s blomsterterapi och kinesisk medicin med dess meridian-system hänger ihop. Samt tusen saker till. Jag känner mig jättepepp och kommer imorgon åka tillbaka till Palenque med en massa ny information i huvudet. Dags för intensiva studier! 38 blomsteressenser som ska förstås på riktigt så att jag snart kan börja använda mig av dem i praktiken och på så sätt hela både mig själv och andra.

Glömde jag att säga att jag är JättePepp??

När man väl hittat sin väg, sitt öde, i det här livet faller alla pusselbitar plötsligt på plats. Jag går omkring med ett leende över läpparna och liksom vet att det här är min grej, och då är det ingen konst i världen att lära. Jag har dessutom lärt känna en Italiensk Syster som är lika passionerat intresserad av alternativ medicin....och hennes passion smittar av sig och knuffar mig flera mil framåt. Jag är helt säker på att vi kommer lära oss enormt mycket tillsammans den närmaste tiden. Jag skrattade igenkännande när jag kom hem till henne igår och överallt hittade böcker i akupunktur, zonterapi, medicinala växter....och dessutom en massa tinkturer, salvor och hemmagjorda produkter. Häxsystrar på framfart!!! ;)

Visioner

Jag tänkte jag skulle förklara det där med visioner lite närmare. Vad jag menar när jag säger visioner och hur jag tror att dom ska tolkas. Jag ser både drömmar och meddelanden i vaket tillstånd som visioner, även om drömmarna kan vara betydligt knepigare att tolka.

Till att börja med har jag under de senaste åren haft vad jag kallar för sanndrömmar. Dessa ser jag som en form av telepati, som bara verkar fungera med människor som står mig riktigt nära både emotionellt och spirituellt. En av de starkaste drömmarna hade jag med min före detta pojkvän Arturo för ett par år sedan. Han var bortrest då men kom till mig i drömmen och berättade flera saker för mig. Ett par dagar senare dök han upp i Palenque utan att meddela sig, och allt det han hade berättat för mig i drömmen berättade han då för mig på riktigt. Jag drog på smilbanden den gången och förklarade för honom att han redan hade berättat allt det där för mig...genom en Dröm.

Ett exempel på dröm som jag ser som en visioner är när jag i somras kom tillbaka till Mexiko efter att ha tillbringat några fina månader i Sverige. Den första natten i Mexico City drömde jag om Huichol-folket. Flera män i sina traditionella hattar och kläder som är så symboliska för Huichol-folket uppenbarade sig för mig i drömmen. Detta ökenfolk som håller till norr om Mexico City är bärare av uråldriga traditioner och av helig medicin (i detta fall innebär medicin en medicinal planta som i Huicholfolkets fall handlar om den heliga kaktusblomman Peyote. Peyote representeras ofta av en Blå Hjort). Denna dröm tog jag som ett kall. En vision och ett kall som jag tror handlar om att jag är spirituellt redo för att uppsöka detta visa ökenfolk.

En annan dröm (mellan dröm och vaktet tillstånd) som jag hade för några månader sedan är jag inte helt säker på vad den handlar om, men jag tror att jag fick healing i drömmen. Jag ”vaknade” i drömmen av att någon stod bakom min säng, precis bakom mitt huvud (finns bara vägg där) och höll sin vänstra hand och arm över min vänstra överkropp. Jag kunde inte röra mig och sträckte ut min egen vänsterarm för att försöka ta bort armen som vilade över mitt bröst. ”Drömmen” var så verklig att jag kunde känna huden på armen som vilade över mig! Jag kunde dock inte röra den ur fläcken...Strax därefter vaknade jag men somnade snabbt om igen. Trots att jag inte kunde röra mig var det ingen obehaglig dröm.

När jag var i Sverige i somras var jag med på en Trumresa i Göteborg som hölls av en kvinnlig Shaman. Med trummans hjälp tog vi oss iväg på en resa till Underjorden för att hämta våra kraftdjur. Det var en stark resa där trumman försatte mig i ett djupt meditivt tillstånd. Det var då jag mötte Hjorten och Örnen. Två kraftdjur som talade till mig om att se på Världen vi lever och agerar i från olika synvinklar. Hjorten (eller Rådjuret om man vill) representerar för mig Skogens Visdom. Det är ett klokt djur som alltid är på sin vakt. Stora kloka ögon, alltid vakande öron och en kraftfull och smidig kropp. Örnen lät mig bli ett med sin kropp och tog mig ut på en flygtur. Detta krafdjur talade till mig om att se på världen (och livs situationer) från ett helhetsperspektiv. Högt ovanför marken har man en bred synvinkel och kan på så sätt överblicka en situation på ett helt annat sätt. Det är lätt att vi låser oss fast i detaljer och situationer...och där lär Örnen oss att ta ett steg ifrån oss själva och se på våran situation ur ett neutralt perspektiv. Att se på oss själva ”utifrån” eller ”uppifrån” om man så vill. Att jag efter denna trumresa när jag för första gången träffade mina Kraftdjur dels hade en dröm med Huicholfolket som är så starkt förankrade med den Blå Hjorten tog jag som ett meddelande från detta mitt krafdjur. Att jag någon månad senare hittade en stor Örn-fjäder när jag var ute och gick, såg jag som ännu ett tecken. Jag tackade för gåvan och tog Fjädern med mig och använder den nu ständigt under mina behandlingar. Några veckor efter att jag kom tillbaks till Mexiko från Sverige var jag med under en Svetthyddeceremoni i San Cristobal de las Casas, som även den var en stark vision från början till slut. Det var så mycket information som kom till mig under den ceremonin, men det starkaste budskapet var en form av meditationsteknik som kom till mig när vi krypit ut ur Svetthyddan och lagt oss på marken utanför. Då kunde jag både känna och se den där ”energi-tunneln” som så många pratar om. Om hur vi är länkade med både Universums Mitt och Jordens mitt. Den där tunneln löper längst med vår ryggrad (och chakrasystemet) och länkar oss genom Kronchakrat med Universum och genom våra Fötter med Jordens Mitt. Jag låg länge kvar på marken efter den svetthyddeceremonin. Andades in universums ljus, lät energin flöda genom min kropp, och andades ut genom fötterna och mot jordens mitt....jordens hjärta. <3

En av de starkaste Visioner som jag har haft i hela mitt liv inträffade för bara två månader sedan. Under fullmåne och månförmörkelse. Under heliga datum när Kvinnor i Mexiko hade församlats för att utföra Måndansen, när min Dansgrupp befann sig under ceremoni och dans ute i öknen norr om Mexico City, när två andra nära vänner befann sig i bön tillsammans med Huicholfolket i Öknen. Den visionen är det omöjligt för mig att berätta om. Helt enkelt för att vanliga ord inte räcker till för att förklara allt som kom till mig den dagen. Men det var som att få alla existensfrågor som jag någonsin funderat på besvarade. Dessutom fick jag en djup förklarning när det gäller hur vi står i ständig förbindelse med andra dimensioner, med andevärlden, med det förflutna och med framtiden....och med varandra. Och hur Chakrasystemet, Livsenergin (Chi) och Akupunkturens alla Meridianer fungerar.
Kalla det uppenbarelse om ni vill. Jag kommer aldrig att glömma den upplevelsen så länge jag lever. Och då syftar jag främst på känslan av upplevelsen. Att jag redan glömt hälften av all den information som kom till mig den dagen visste jag redan på förhand. Vissa saker är helt enkelt för personliga och förstås av Själen snarare än Medvetandet.

Den Röda Vägen

Det har nu gått några år sedan jag började följa den så kallade röda vägen. Under flera års tid har jag nu varit en aztekisk dansare och tillsammans med de övriga medlemmarna i gruppen Huitzilopochtli har jag ägnat många många timmar åt dansen, åt ceremonierna och åt gemenskapen. Många är de platser som jag och mina companeros har besökt i dansens namn. Och nu, några år senare, har jag äntligen börjat förstå. Att dansen är helig på riktig och att den hjälper dig att ”ladda ner spirituell information”. Hur jag ska kunna förklara detta för er som läser denna blogg har jag egentligen ingen aning om, men jag ska ge det ett försök.

När kontinenten Amerika blev koloniserad av spanjorer och engelsmän utrotades många heliga former nästan helt och hållet då kolonisatörerna förbjöd ursprungsbefolkningarna att prata sina modersmål och utöva sina andliga riter. I Mexiko överlevde dessa former bättre än de gjorde på många andra håll mycket tack vare att man gjorde katolicismen och deras helgon till en del av sin egen tro. Därför är det vanligt att man ser många aztekiska dansare åkalla både jungfru maria och jesus kristus...men de representerar ändå gamla traditionella aztekiska gudar. Jungfru maria är densamma som Tonanzin – Moder Jord medan Jesus Kristus representerar guden Tonatihu – Fader Sol. I många traditionella sånger som översätts till spanska översätts också Tonanzin till Jungfru Maria och Tonatihu till Jesus...och vid första anblick kan det hela verkar mer katolskt än vad det egentligen är.

Men, det var också mycket traditionell information som föll bort längst med vägen. I Mexiko fortsatte aztekiska grupper att dansa i det dolda. Danserna och dansstegen och mycket av de ceremoniella formerna överlevde, men mycket annan information föll bort längst med vägen. Det jag dock har börjat uppleva som dansare är att mycket av den gamla traditionella informationen har bevarats i dansstegen och på sätt och vis aktiveras genom dansandet. Att dansa och utföra de heliga formerna gör att du kan ”ladda ner” gammal visdom. Genom den heliga kontakten med de olika elementen som Elden som alltid brinner i danscirkelns mitt börjar man som dansare förstå en annan helhet. Men precis som det är svårt för en yogautövare att förklara sina upplevelser efter år av utövande, eller för en meditatör att med ord förklara vad det är hen upplever....är det på samma sätt svårt för en dansare och följare av den röda vägen att förklara vad det verkligen är som hen upplever. En djupare förstålese för vad som är meningen med det här Livet, vart vi kommer ifrån och vart vi är påväg skulle kunna vara en lagom luddig förklaring.

Det har på den senaste tiden börjat hända saker med mig som jag inte kan förklara. Mycket visioner. Information som kommer till mig i Drömmar men också i vaket tillstånd. Och speciellt i samband med ceremoniella tillfällen. Dessutom har jag börjat dra till mig människor som vandrar längst med samma väg som mig. Otaliga är de ”bröder och systrar” samt ”mormödrar och morfäder” som korsar min väg....som för att knuffa mig frammåt....och ge mig bekräftelse på att jag faktiskt befinner mig på rätt väg. Ofta kommer de mig till mötes med svaret på en fråga som jag länge har gått och klurat på.

Dessa bröder och systrar har även kommit mig till mötes de senaste två gångerna som jag besökt Sverige. För två och ett halvt år sedan när jag besökte Sverige blev jag till exempel genast ivägslungad till festivalen Rainbow Fields där jag mötte Amilcar Vargas från Peru och Laila Spik från Sapmi samt festivalens Huvud Carina Solöga Högman. Under helgens gång fungerade jag som Amilcars tolk under alla de workshops och ceremonier som han höll i. Det var en fantastisk helg där andinsk visdom blandades med samisk visdom...något som fick mig och övriga deltagare att än en gång förstå att det bara finns en ras bland oss människor, att vi alla har samma ursprung. För trots att Amilcar och Laila pratade på olika språk var deras budskap detsamma. Ett av mina favoritmoment under denna helgen var när vi följde med Laila Spik ut i en glänta i skogen. Hon förklarade för oss att hon växte upp på fjället tillsammans med sin far som från det att hon var liten förklarade allt om fjällets och skogens växter för henne. I den lilla glänta i skogen där vi befann oss pekade hon ut otaliga ätliga och medicinala växter och förklarade hur man av tallens bark kan göra mjöl och så vidare. Naturens eget Skafferi!!!

Under de senaste åren har jag också blivit känsligare för energier. Jag känner av platser och människor på ett helt annat sätt än förut. För att inte tala om ”andar”.Till exempel kommer jag sent att glömma den där gången i Mexico City när jag och en kompis gick på gatan påväg mot en avgående buss mot södra Mexiko. Framför oss gick en man klädd i svart vars energi fick mig att frysa till is. Jag ryckte snabbt tag i min kompis och bad honom att gå över till andra sidan gatan. Jag har ingen aning om vem mannen var, men min intuition sa till mig att det var säkrast att hålla sig på avstånd från honom och att han antagligen inte ens var en levande människa. Senare har en kompis som är antropolog och som växte upp i Mexico Citys centrumkärna berättat för mig om upplevelser ifrån hans barndom. Om att Mexico Citys centrumkärna är full av andar och att han som barn ofta såg oförklarliga skuggor eller kände av märkliga kalla drag.

Jag är mycket väl medveten om att jag befinner mig precis i början av en spirituell väg som jag bara precis nyligen har börjat förstå. Jag har precis börjat förstå att den här vägen är mitt öde i det här livet och att det inte längre finns någon väg tillbaka. Mitt kall är MedicinKvinnans väg med allt vad det innebär. Och nästa år i Oktober kommer jag att sluta upp med tusentals kvinnor för att utföra La Danza de la Luna – Måndansen, i närheten av Mexiko City.

Den Alternativa Medicinens Väg

Jag sitter här och funderar på om jag borde ge den här bloggen ytterligare en chans. Det starkaste meddelandet under en helaing-session i helgen var nämligen att jag borde börja skriva igen. Att jag inte borde förlora det skrivna ordet. Att jag borde dela med mig av mina upplevelser och på den vägen kunna inspirera andra. Inspirera andra att tro på sig själva och våga gå sin egen väg. Det har hänt väldigt mycket i mitt liv sedan sist jag skrev någonting i den här bloggen. Nya projekt, nya möten, nya visioner. Jag skulle till och med kunna säga att jag äntligen har hittat MIN väg. Många insikter har lett mig långt in på den alternativa medicinens väg, och som jag känner just nu är det en väg som jag aldrig kommer att lämna. Sedan jag var liten hade jag alltid känslan av att inte vara som alla andra. Det var svårt för mig att apa efter alla andra och ägna mitt liv och min uppmärksamhet åt sådana där vanliga tjejgrejer såsom kläder, smink och killar. Jag hade heller aldrig något behov av att befinna mig i centrum av allas uppmärksamhet, föredrog en avskild plats där jag hade översikt över situationer och människor. Jag tyckte om att först betrakta människor på avstånd och på så vis bilda mig en uppfattning om dem innan jag tog kontakt. Tog alltid de svagas och osynligas parti i alla lägen. Och, jag hade en helt otrolig kontakt med våran Moder Jord. Många var de nätterna som jag begav mig ut på långa nattliga promenader under månens eller stjärnornas ljus. Jag kände mig aldrig någonsin ensam då. Omgiven av skog, landsbygdsslätter, vattendrag och med himlakroppens ljus ovaför mitt huvud kände jag en magisk kontakt med ALLTET. Ofta kände jag mig mer ensam och vilsen i mänskligt sällskap. Jag tror också att jag alltid varit känsligare än många andra och med ett stort behov av att rå om och ta hand om andra. När jag nu ser tillbaka på de åren inser jag att jag nog alltid var en Medicin Kvinna, utan att riktigt veta om det. Mexiko har inneburit en fantastisk resa för mig. En resa där jag funnit mig själv, fått ett större perspektiv på vad som är meningen med livet och det har dessutom varit en Healing-resa från alla första början och ända fram till nu. Har rensat ut så mycket längst med vägen. Har lagat så mycket. Och jag har förstått så mycket. Utan att tvivla en endaste sekund kan jag säga att Mexiko är det bästa och det största som har hänt i hela mitt liv. Hur som helst lämnade jag Jornalistiken och Skrivandet åt sidan för en stund för att istället fokusera mig på den Spirituella biten och den Alternativa Medicinens väg. De senaste åren har jag hunnit med att utbilda mig som svensk massör och har även tagit kurser i Shiatsu, Akupunktur, Zonterapi, Reiki och en massa annat. Jag har öppnat upp mitt eget Holistiska Centrum i Palenque som heter Casa Shanti, och jag har börjat arbeta med ett helt gäng härliga terapueter i San Cristobal de Las Casas där jag just nu befinner mig. Den här helgen hade vi Hälsomässa. Vi var 10 stycken terapeuter som arbetade tillsammans och erbjöd våra olika behandlingar till rabbatterade priser. Vi avslutade helgen med en helt fantastisk Mantra Konsert på Casa Ananda. Vi var många som rördes till tårar av Marias fantastiska röst och de olika mantras starka helande kraft. Ikväll åker jag tillbaka till Palenque för att fortsätta arbeta där med tusen olika projekt. Kunder ska tas emot, trädgården ska fixas och flera aktiviteter ska planeras inför nästa år. (Hälsomässa, Kurs i Medicinala växter, sånglektioner...) Men jag återvänder snart igen till San Cristobal - mitt eget lilla healing näste där jag har lärt mig så mycket. Det är dags för ytterligare ett steg på vägen. Denna gång har turen kommit till dr Bach:s Blomsterterapi!!! Ha det härligt så länge, och glöm inte att Njuta av Livet!!!

FN projekt för självförsörjning i Usipa

25e Februari:

Klockan är kvart över fem på morgonen när väckarklockan ringer. Jag sätter mig yrvaket upp i sängen i min lilla hydda några kilimeter från Palenques centrum. Snabbt måste jag göra mig iordning, för vilken minut som helst kommer Paola förbi och hämtar upp mig. Jag hoppar i kläderna och håller som bäst på att sätta in linserna när jag hör en bil närma sig på grusvägen utanför mitt hus. Jag rafsar snabbt åt mig det jag behöver med mig, tar mig med stegens hjälp ner från loftet och fyller på min vattenflaska. Jag är fruktansvärt dålig på att ta mig upp tidigt. Och sådana här tidiga morgonar skippar jag helt enkelt frukosten för att kunna ligga och dra mig i sängen längst möjligt.

Jag springer snabbt ut genom dörren och hälsar på Paola som vid det här laget har hunnit kliva ur bilen och ta sig hela vägen fram till dörren. Snart är vi påväg. Vi lämar Palenque bakom oss och tar oss på ringliga vägar längre och längre bort ifrån civilisationen. Vi rör oss genom ett grönt paradis och passerar flera små byar där människorna har lagt ut både bönor och kaffebönor att torka i solen. De lyser upp det annars nästan helt gröna landskapet med sina starka färger. Vi passerar också flera ”milpas” (majsodlingar) och en hel del fruktträd som banan och papaya. Vi njuter av de gröna landskapen, de tropiska vyerna och blir fullkomligt hänförda av flera vattendrag som vi passerar på vägen.

Paola är agronom med specialinriktning ekoteknik och har precis börjat jobba med ett projekt i en liten by som heter Usipa som ligger ungefär tre timmar med bil från Palenque. Under tre månaders tid ska hon på uppdrag av FN arbeta med ett utvecklingsprojekt till förmån för de Cholindianer som bor i byn. Tanken är att de kvinnor och de ungdomar som är intresserade av att lära sig kompostera och göra sina egna trädgårdsland kan anmäla sig till projektet. Och intresset bland kvinnorna har så här långt varit stort. Jag har anmält mig som volontär assistent och kommer med glädje följa Paolas arbete och hjälpa till med allt jag kan de närmaste månaderna.

Efter ungefär tre timmar når vi slutligen fram till Usipa, byn som ligger inbäddat i en liten dalgång mellan gröna kullar, klassiskt landsskap i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Vi parkerar Jeepen utanför El Centro de Salud (lokala vårdcentralen) . Efter en lång och slingrig bilfärd tar nu arbetet vid. Jag hjälper Paola att förbereda för den workshop som ska hållas för en grupp kvinnor och får även en kamera i handen med uppgiften att fota så mycket som möjligt.

Kvinnorna kommer en efter en och snart är den lilla salen på vårdcentralen full av nyfikna indiankvinnor. Paola sätter igång genom att presenterar sig och frågar sedan vad kvinnorna odlar för något. Hon ritar upp exemplen på grödor på ett stort pappersark som hon satt upp på väggen. Många i Usipa kan varken skriva eller läsa och många kan dessutom mycket begränsad spanska – så det är helt enkelt ingen vits att skriva. Så istället målar Paola. Hon målar majs, chili, persilja, koriander, yuka samt några andra vanliga grödor som odlas i det tropiska område där kvinnorna bor.
Workshopen handlar om vikten av att äta nyttigt, vad kvinnorna i byn odlar och hur de genom det här projektet kan lära sig att kompostera för att skapa sin eget abono som de sedan kan använda i det trädgårdsland som kvinnorna med hjälp av Paola själva ska skapa i sina hem. Efter workshopen får de kvinnor som är intresserade av att delta i projektet skriva upp sina namn på en lista för att Paola nästa vecka ska kunna besöka dem i sina hem och planera inför kompost och trädgårdsland. Paola betonar också vikten av att odla ekologiskt och utan kemikalier. Vikten av att se och ta hand om jorden, paradiset vi har runt omkring oss och som faktiskt ger oss allt vi behöver.
När workshopen är slut säger vi hej då till kvinnorna och sedan tar nästa uppgift fart. Vi ska nu besöka de kvinnor som var med på workshoppen som hölls för en vecka sedan. Kvinnorna har kommit till vårdcentralen för att möta upp oss och ta med oss till sina hem. I samlad trupp bär det sedan av uppför kullar och nerför kullar till små hyddor med träväggar och plåttak. Vi träffar familj på familj och blir visade runt av stolta kvinnor. Under en timmes tid besöker vi omkring åtta hus. Paola kollar sig runt och bestämmer plats för trädgårdsland och kompost, samt mäter och planerar. Det är viktigt att platsen för trädgårdslande får minst fem timmar sol om dagen samt att komposten får en någorlunda skuggig plats.

Framåt två på eftermiddagen är vi färdiga och redo att ge oss av tillbaka till Palenque. Jag har de senaste timmarna helt glömt bort den tidiga morgonen och bristen på sömn. Jag har haft så roligt tillsammans med Paola och kvinnorna i byn att jag helt glömt bort min trötthet. I bilen på vägen tillbaka till civilisationen kommer dock tröttheten över mig igen och medan bilen tar sig fram över en gropig väg vaggas jag rofyllt till sömns. Runt fem släpper Paola av mig vid mitt hus.
På lördag bär det av med agronomen Paola igen. Då ska vi med kvinnornas hjälp göra ett trädgårdsland utanför vårdcentralens byggnad. Trädgårdslandet kommer att bli till ett exempel på hur man gör ett trädgårdsland och där kommer det längre fram att odlas diverse medicinala växter som alla som vill kan använda sig av.

2012

Ett nytt år har börjat och jag har tänkt att göra det bästa av det. Det här året ligger fokus på Hälsa och på att göra ännu fler drömmar till verklighet.

Började året med en kurs i Reiki, för två veckor sedan började jag studera en kurs i fysiologi, anatomi och nutrition på Kristianstads Högskola (på internetdistans så klart, jag befinner mig fortfarande i Mexiko...)och dessutom håller jag som bäst på med en kurs i Shiatsu - japansk massage.

Och det är väl just så som planen ser ut för den närmaste tiden. Teoretiska studier på högskolan och praktiska studier i framförallt massagetekniker, reiki och yoga. Dessutom en massa olika projekt...bland annat i det rättvisa kaffets anda...men också tillsammans med min vän agronom-ingengören Paola. Och just det projektet tänkte jag att jag skulle berätta lite mer om nu...

Året 2011...

Ett år har avslutats och ett nytt år har påbörjats...och jag har inte bloggat på evigheter. Men här kommer i alla fall en liten resume av mitt 2011.

2011 var på många sätt ett omtumlande år som innebar många nya riktingar i mitt liv. Året kom framförallt att kantas av mexikansk spiritualitet och ekologiska projekt.

1 Januari 2011 började med något av en chock när min vän Kike ringde och meddelade att min älskade mexikanska mamma Lilia låg inför döden. Jag tog mig hela vägen till Mexico City för att ta avsked av en djupt älskad vän. I två veckor blev jag kvar och gjorde mitt bästa för att hjälpa henne ha det så behagligt som möjligt sina sista veckor i livet. Älskade fina underbaraste Lilia, hoppas du har funnit frid!

I februari började en underbar tid av Temazcal-ceremonier, Yoga tillsammans med min älskade syster Dana samt arbete i Yaxkins trädgård. Dessutom kom jag här för första gången i kontakt med den aztekiska dansen och började under våren själv att dansa med gruppen Huichilopoztli (Kollibri). Tillsammans med Carlos och Carlos tar tankarna på ett ekologiskt nätverk i Palenque fart och vi genomför tillsammans en Workshop för personalen på Yaxkin om Återvinning.

I mitten på maj möttes vi upp på Samuel och Sanyas mark ute på landét för att fira två årsdagen av det heliga Ceiba trädet. Under en hel natt satt vi församlade runt elden under en stjärnklar himmel med tända ljus och blommor precis överallt. Vi sjöng heliga sånger och bad och när solen slutligen gick upp runt klockan fem på morgonen församlades vi alla runt Ceiba-trädet för att dansa några aztekiska danser till trädets ära. (Ceiba-trädet är heligt enligt mayafolket och sägs vara länk mellan underjorden och himlen. Ceiba-trädet som vi denna natt firade föddes ur askan efter en helig ceremoni som hölls på platsen)

Jag kommer ihåg mitten av juni när vi församlade hela gänget här i Palenque i ”El Jardin” för att fira min kära vän Joel Alvarez födelsedag med knytkalas och Temazcal. Trots sommartemperaturer a la Tropikerna på runt 40 grader bestämde vi att det inte var nog och började göra i ordning för det traditionella aztekiska bastubadet. När vi satt ihopkrupna runt gropen i hyddan och Juan Tamatzin började hälla vatten över de heta stenarna fick jag plötsligt en uppenbarelse. Helt plötsligt, mitt under ceremonin, kom jag på att jag i denna stund faktiskt lever min dröm. Jag kom att tänka på gymnasietiden i Sverige då jag läste alla böcker jag kunde komma åt om amerikas ursprungsfolk och dess kultur samt andlighet. Jag dagdrömde om att jag i framtiden skulle lära känna dessa kulturer. Att jag skulle få möjlighet att delta vid ceremonierna och under högtiderna. Svettandes och sjungandes under en helig Temazcal-ceremoni i södra Mexiko insåg jag plötsligt att den drömmen plötsligt har blivit till verklighet.

Den 28 juni firade jag min 30 årsdag med två stora smörgåstårtor tillsammans med alla underbara Palenque vänner

I slutet av juli organiserade och genomförde vi El Festival de Paz, Fredsfestivalen, på Mayabel i Palenques Nationalpark. En vecka som för mig framför allt innebar aztekisk dans runt elden klockan sju varje morgon. El dia fuera del tiempo – dagen utanför tiden – tågade vi hela gänget iväg för att utföra en ceremoni och dansa bland Palenques Ruiner. Detta är första gången som jag deltar under en ceremoni som Aztekisk Dansare och jag kände mig otroligt upprymd och rörd.

Agusti var en lungn månad som jag tillbringar tillsammans med Palenque familejn. Vi skapar en danscirkel i min trädgård och började att dansa i mitt hus varje Lördag. Jag och Joel Alvarez skrev ett antal reportage och gjorde också intervjuer med Juan Tamatzin angående den traditionella aztekiska bastun Temazcal.

I slutet på agusti gav jag mig ut på pilgrimsfärd. Jag, min dansledare Alexis och hans familj samt Arturo gav oss som representanter för dansgruppen Huichilopoztli iväg till öknen och den lilla byn Real De Catorce för att dansa.




Efter öknen tog jag mig till Californien för att hälsa på några vänner. Under en dryg månads tid träffade jag gamla vänner som numera jobbar innom performance-branshen och förundrades dessutom gång på gång av det alternativa Californien och kanske speciellt av att ALLA odlar cannabis.

I november är jag glad över att vara tillbaka i Mexiko och tar mig ganska snabbt tillbaka till Palenque ifrån Mexico City. Där väntar min vovve Chandra på mig och attakerar mig med all sin vovviga kärlek när jag äntligen återvänder från min resa.

I december begav vi oss till byn Tila för att dansa till El Virgen de Guadalupes ära.

Den 18:e december får jag besök från Sverige och den 19:e får vi besök av en dangrupp på runt 40 dansare från Mexico City. Det innebär några hektiska dagar när jag förutom att ta hand om besökare från Sverige dessutom hjälper till att organisera en Temazcal till de anlända dansarna samt ta med dem till Zapatistbyn Roberto Barrios för att dansa i och utanför deras kyrka - samt njuta av de helt fantastiska vattenfallen.

Den 21a december, vintersolståndet, håller vi en ceremoni och dansar återigen bland pyramiderna i Palenque. Den 24, julafton, har vi knytkalas hemma hos mina venezulanska vänner Paola och Antonio. Känns otroligt kul att ha Leo, Linda och Valter på plats och vi har en kul svensk-venezulansk-mexikansk jul.

Året avslutas med aztekisk dans. Den 31 säger vi hej då till det förflutna året genom att hålla en ceremoni med dans på restaurangen Don Muchos på turisternas och palenkanernas älskade Panchan.

Jag haller som bast pa att plugga, laser en massa om Fair Trade medans regnet vraker ut pa gatan utanfor internet-cafet. Har hittar du en intressant artikel om Rattvisemarkt!

Metro-Mayafolkets rike

Metro har publicerat en ganska intressant artikel om Mayafolkets rike for den som ar intresserad av att lasa! Notera dock att Mayafolkets rike inte bara begransar sig till Mexiko, utan aven stracker ut sig over lander som Guatemala (Dar Piramiden Tikal ligger som nams i reportaget) och Belize.

Till Metros artikel om Mayafolkets rike

Ush

Igar nar jag satt hemma hos min granne och jobbade tillsammans med Joel Alvarez horde vi plotsligt ett fordon komma forbi pa den lilla grusvagen utanfor huset. Nog for att det bor nagra personer pa var "gata" med skruttiga bilar som gor vasen av sig, men det har var i det extremaste laget. Sa jag gick upp fran min plats framfor dataskarmen och gick mot fonstret for att kolla laget. Det jag sag fick mig att bli nagot fruktansvart forbannad.

Pa flaket pa en pikup star namligen en generator och det var den som orsakade det oronbedovande ljudet. Generatorns uppgift: spy ut ackliga kemikalier over hela omradet dar jag bor. Det tog inte lang tid innan odoren av kemikalierna som de sprutade ut nadde oss alla i huset och vi kande hur vi, utan att be om det, andades in kemikalier. Jag flog ut ur rummet dar vi suttit och arbetat i flera timmar och hittade en av de boende i huset sittandes i dorropningen till huset. Han verkade helt oberord av vad som precis hade hant. Jag antar att han och andra mexikaner ar sa vana vid liknande besprutningsaktioner att han inte ens reagerade pa vad som precis hade hant. Han menade pa att man sprutar ut nagot medel for att bekampa Denge - en malarialiknande sjukdom som ilskna myggor bar pa.

Jag kande mig forbannad och otroligt krankt av handelsen. Kande att dom i pickupen hade krankt en mansklig rattighet.....namligen att sjalv fa avgora om jag vill andas in ackliga kemikalier som sakerligen inte ar sa speciellt nyttiga for kroppen. Dessa kemikalier lade sig som en liten vacker hinna over hela omradet, och over hela Palenque da varat omrade helt sakert inte var det enda de besprutade, och med tanke pa det kraftiga regn som sedan foll finns nu dessa kemikalier inte bara i marken...utan har med regnet burits bort till Palenques storsta flod...och fors sedan vidare med vattnet langre och langre bort.

Nu ar jag ordentligt sugen pa att ga till botten med det hela och kolla upp exakt vad for kemikaler de anvander sig av vid dessa besprutningsaktioner......och vad dessa kemikalier kan astakomma mer an att doda insekter. Sakerligen ar de inte speciellt bra varken for miljon eller for mansklig inandning.

Ush. Ush. Ush.

Stormbyar och plugg

Internet i mitt hus varade inte speciellt lange. Ungefar tva veckor hade jag internet hemma i mitt djungelhus innan det hela plotsligt en dag var over. En storm kom over oss och det regnade, askade och blixtrade ganska rejalt en hel natt. Knallarna skakade om mitt hus och min lilla vovve Chandra blev sa klart livradd. Det var nu lange sedan hon larde sig att klattra upp for den stege som leder upp till overvaningen i mitt hus, och nar det knallade som mest denna natt kom hon farande som ett skott. Hon kan numera aven springa upp for stegen. Fick lagga en filt over stackaren och dar lag hon sen i ett horn och genomled stormen utan att rora sig. Det enda man sag av henne under dessa timmar var den lilla nosen som stack ut dar under filten.

Dagen efter stormen var internt smekmanaden over. Stormen pajade grannarnas modem och sa var drommen over. Grannarna fixade visserlign ett nytt modem, men nu ar signalen sa dalig att den inte nar fram till mitt hus. Dessutom verkar askan ha haft sig en omgang med min dator ocksa. Nu vill den inte ens koppla upp sig mot internet...inte ens pa cafeer inne i stan dar det finns superbra signal. Suck. Teknikens varld ar verkligen inte min varld.

Har for ovrigt inte hant sa mycket den senaste tiden. Jag och Joel har arbetat pa och forsokt salja nagra reportage med bilder till diverse tidningar. Men det gar trogt. Narmare bestamt javligt trogt. Vi kommer visserligen fa ett reportage publicerat i tidningen Independent World Report om ett tag, men det far vi inget betalt for. Ovriga tidningar har helt enkelt sagt nej tack. Men vi kampar vidare och hoppas pa ett positivt resultat snart.

Har daremot fatt respons fran RADIO. Sa nu tar jag mina forsta steg ut i en okand radiovarld som korrespondens for P3 Planet. Kanns validgt spannande. Radio ar en medieform som jag hittills int har utforskat speciellt mycket, och det ska bli en kul utmaning. Imorgon har jag tankt bege mig ut i djungeln med talt for att spela in lite tropiska djungel-ljud. Speciellt intresserad ar jag av att fanga in Vralapornas morgon-vral-ritual. Det ar helt otroligt hur dessa tamligen sma apor kan fa ur sig ett sa fruktansvart ljud att trumhinnorna riskerar att sprangas om du rakar befinna dig for nara dem nar de satter igang...

For ovrigt har jag borjat plugga! Folkbildningsnatet ger en kurs i Fair Traid/Rattvis handel pa intrnetdistans som jag var snabb att anmala mig till. Har precis fatt forsta uppgiften...sa nu ska jag lasa pa om vad rattvis handel innebar samt ga ut i affarerna har i Palenque och kolla vad jag kan hitta for rattvisemarkta produkter. Tror inte ens dom har nagot sadant markningssystem i det har landet....sa vi far helt enkelt se vad jag kan hitta!

Dans på "dagen utanför tiden" bland Pakals ruiner i Palenque

Enligt mayakalendern firar man den 25 juli "dagen utanför tiden". Det skulle kunna ses som en variant på nyårsafton för det gamla mayafolket. Hela natten innan den stora dagen ägnade vi åt en helig ceremoni. Vi sov bara ett par timmar innan det var dags att på morgonen göra oss iordning för dansen. I samlad trupp tågade vi runt 10-tiden iväg mot mayaruinerna i Palenque för att fira "dagen utanför tiden" med meditationer och helig aztekisk dans.

Internet och aztekisk dans i min trädgård

Utan att alls ha bett om det har jag plötsligt fått internet i mitt djungelhus, tack vare mina nya grannar. De flyttade in och berättade snabbt för sina grannar, däribland för mig, att internetsignalen antagligen räcker till de närmaste husen och gav mig i vänlig anda koden. Tyvärr står det för många träd mellan de nya grannarnas hus och huset där min svenska fotografkompis Joel bor, som var den som mest av oss alla ville ha tillgång till internet i sitt hus, så signalen når inte fram. Det gör den tyvärr till mitt hus. Så helt plötsligt när jag hade internet i huset, började mina andra grannar att komma och hälsa på med jämna mellanrum. Men ni ska inte tro att de kom för att hälsa på mig....utan snarare för att använda internet.

Hur som helst bådar detta gott för min blogg. Nu när jag inte måste ta mig hela vägen in till stan för att kolla min mejl och uppdatera min blogg är det faktiskt mycket möjligt att jag kommer att skriva oftare. Bra va?

Så vad har hänt sedan sist då? Det blev tyvärr inte som jag hade tänkt mig med eko-kurs veckan. Jag lyckades dra på mig en urinvägsinflammation och var tvungen att inse att det antagligen inte var någon bra ide att sova i tält under en veckas tid mitt ute i djungeln. Så jag kunde inte vara med varje dag på kursen och inte hålla i några yogapass på morgonen. Däremot var jag där med vår aztekiska dansgrupp för att hålla en öppningsceremoni under den första natten, och för att dansande inviga kursen dagen därpå.


Foto: www.joel-alvarez.com

Under veckan hölls en massa intressanta föreläsningar om ekobydesign som jag inte var med på. Framåt slutet på veckan och efter ett antal antibiotika-tabletter kände jag mig bättre och tog mig åter ut till camping och odlingarnas la ventana för att hjälpa min kompis Paula som är agronom hålla i en workshop om "maya-nöten" som kallas för "Ash" på maya-dialekten chol. Det är en nöt som växer lite överallt här i djungelns Palenque, som är väldigt nyttig, och som man kan göra en massa roligt med i köket.
Under workshopen rostade vi först nötterna (något större än kaffe-bönor) över elden och när de var färdigrostade malde vi ner dem till ett fint pulver. Med ash-mjöl som huvudingridiens gjorde vi sedan pannkakor, bröd, kakor och special ash-kaffe. Maten blev en hit och jag funderar nu på att köpa min egen malkvarn så jag kan börja använda denna underbara maya-nöt i matlagningen!

Jag fortsätter att dansa med dansgruppen "Huichilopoztli". Igår dansade vi hemma hos Samuel och Sanya i Panchan där vi brukar hålla till på lördagarna. Det går bättre och bättre för varje träningstillfälle och stegen börjar sitta ganska bra. Dock finns det en oändlig rad med danser att lära, så det tar sin lilla tid, men det är fruktansvärt roligt. Varje träningstillfälle är en liten ceremoni som alltid börjar med att vi tänder en eld i cirkelns mitt, sedan hälsar vi de fyra väderstrecken, himlen och jorden genom att sjunga, blåsa i den stora snäckan och genom att rena oss och platsen med helig rökelse. Sedan börjar själva dansen. Igår öppnade sig himlen redan efter andra dansen....då passade vi på att dansa den dans som är tillägnad regnguden....medans regnet forsade ner. Efter 1,5 timmars dans var vi alla ganska blöta -och vi njöt alla av sensationen att återigen kunna känna kyla. Det är inte ofta man fryser i detta klimat där temperaturen allt som oftast ligger på 35-40 grader.


Foto: www.joel-alvarez.com

Vi har som grupp gemensamt bestämt oss för att sluta dansa på vandrarhemmet Yaxkin där vi det senaste halvåret har dansat varje onsdag. Det är inte längre samma sak sedan tysken Cristian gick in som delägare i företaget. Vi känner oss inte längre lika välkommna och platsens energi och good vibrations har förändrats helt och hållet den senaste tiden. Så vi stängde cirkeln där, och ska istället öppna en ny cirkel i Min Trädgård. Vi är ju trots allt 6 dansare som bor grannar med varandra...och känns jättekul att använda den stora trädgården där mitt hus står för den heliga aztekiska dansen. Återigen kommer folk att samlas här där det hänt så mycket genom åren. För många år sedan, innan jag kom till Palenque, var det en hare krishna grupp som höll till här....och nu ska alltså den aztekiska dansgruppen ta över. Det känns jättekul. Så de närmaste dagarna kommer jag att ägna åt trädgårdsarbete. Gräs och ogräs ska slås med macheten och en cirkel för dans ska skapas....förhoppningsvis får jag lite hjälp av grannarna med arbetet!

Nu ropar dom från det andra huset att maten är färdig, så det är bäst jag springer!

Vi hörs snart igen

Mitt liv i Palenque

"Ayum Hunabku
Evan maya em aho"

Tiden går fort när man har roligt heter det. Det har gått nästan ett år sedan jag uppdaterade min blogg, och jag har verkligen haft så roligt att jag nästan helt tappat intresset för min blogg.
Gårdagen existerar inte. Inte morgondagen heller. På något sätt har jag gått och blivit expert på att leva i här och nu. Leva för stunden, den enda verkligehet som egentligen existerar.

Jag är lycklig. Det känns som att alla pusselbitar har fallit på plats och att jag helt plötsligt lever min dröm.

Jag kommer så väl ihåg när jag satt och arbetade på mitt slutarbete i trean på gymnasiet. Ämnet för arbetet hade då varit självklart under ett lång tid. Under flera år hade jag varit totalt insnöad på olika ursprungsfolks traditioner och religion och jag läste bok efter bok om nordamerikas och sydamerikas ursprungsfolk. Med böckerna gjorde jag långa resor till fjärran länder och drömde att jag var med på ceremonierna, danserna och högtiderna.
För några månader sedan satt jag i en Temazcal här i Palenque och svettades, slog på min marakas och sjöng traditionella aztekiska sånger till Moder Jord. Där i Moder Jords allra innersta, i hennes sköte där vi hade församlats för att uföra den heliga temazcal-ceremonin (traditionel aztekisk bastu) gick det plötsligt upp för mig att en dröm faktiskt har gått i uppfyllelse. Att jag helt plötsligt lever det där livet som jag drömde om när jag gick på gymnasiet. Idag kantas mitt liv av temazcal-ceremonier, aztekisk dans, heliga ceremonier och studier av mayakalendern. Jag bor på en helt otrolig plats fylld av maya-mystik och sprudlande levande djungel.
Under temazcal-ceremonin då för två månader sedan berättade jag för de övriga deltagarna om min dröm som har gått i uppfyllese. Och jag tackade livet för att jag har fått möjligheten att resa hela vägen till södra Mexiko och lära mig av de gamla maya och aztekiska traditionerna.




Bilder: www.joel-alvarez.com

För några dagar sedan avslutade vi ett av många projekt i Palenque. Under en tid har jag och några vänner ägnat tiden åt att organisera El festival de paz (Fredsfestivalen) här i Palenque. Den 20e juli drog festivalen igång med aktiviteter från morgon till kväll. Klockan sju på morgonen var jag på plats under festivalens 6 dagar för att dansa med vår aztekiska dansgrupp. 1,5 timmars dans följdes av 1 timme yoga och 1 timme musikterapi. Under festivalens gång anordandes temazcaler, föreläsningar och workshopw.
Sista natten höll vi en ceremoni. Nästan hela natten satt vi och sjöng och bad framför elden och förberedde oss för nästa dags dans och ceremoni vid Palenques pyramider för att fira 26 juli "El dia fuera del tiempo", dvs dagen utanför tiden. Jag sov några timmar framför elden innan det på morgonen var dags att göra sig iordning för dansen. Det var en speciell känsla när jag för första gången fick ta på mig mina traditionella kläder och tillsammans med de andra tåga iväg till pyramiderna för att dansa ett nytt år till möte. Det var en mäktig dag och även om jag var helt slut efteråt somnade jag lycklig, men med en mycket värkande kropp.

Nästa vecka tar ett annat projekt vid. Tillsammans med några vänner annordnar vi en kurs i hur man bygger en ekoby ute i djungelns Palenque.( www.laventana.org )Det blir ytterligare en vecka i miljöns tecken med aktiviteter från morgon till kväll. Det ska handla om kompostering, om att göra trädgårdsland, hur man organiserar sig för att leva ihop på ett ekologiskt vis. Med stor sannolikhet kommer jag att hålla i yogapass på morgonen, och kanske även en workshop i traditionell medicin.

Dessutom håller jag och min svenska fotografvän Joel som kom hit för några månader sedan på att jobba med några olika journalistiska projekt. Snart kommer vårt första reportage om marihuana-konsumtion i Palenque publiceras i en internationell tidning. Sen ska det bli fler reportage med fokus på ekologiskt leverne, traditionell temazcal och aztekisk dans, om kaffets väg från Chiapas till Sverige och mycket mycket mer.

En liten uppdatering som verkligen var på sin plats. Ska verkligen försöka bli duktigare på det här med att uppdatera min blogg!

Inlakech!

Nar tiden forsvinner

Palenque har formagan att fa tiden att stanna upp, och det ar precis vad som har hant mig, an en gang. Aterigen ar jag sa jordbunden och tagen av Palenque att den ovriga varlden har slutat existera for mina ogon. Jag har gatt upp i livet och totalt glomt bort rapporterandet. Darav min franvaro pa denna blogg.

Men det ska bli andring pa det nu har jag tankt. Det ar dags for fokus och skrivande. Nu nar jag antligen flyttat ut fran Yaxkin vandrarhem och aterigen ar tillbaka pa den plats dar jag bodde forra sommaren kanske jag kan hitta den tid jag behover for att aterigen fa ner orden pa dataskarmen.

Sedan maj manad har jag arbetat i recepcionen pa Yaxkin vandrarhem. Det har varit en karusell med kanslor som stormat bade hit och dit. Det ar som att yin och yang leker med oss har i detta center av pulserande energier. Ena dagen ar vi alla pa topp och solar sprider sig som leenden over allas vara lappar. Andra dagar hopar sig problemen, far bagarna att svamma over, och sliter bort vara soliga leenden och byter ut dem mot i irritation spanda och harda ansikten. Ena dagen sprudlar energi och skaparandra for att andra dagar bytas ut mot frustration och kanslan att vilja dra sa langt harifran som mojligt. Men mitt i detta rus av kanslostormar mar jag anda bra och lar mig standigt mer av allt vad detta liv har att erbjuda.


Tva och en halv manad har passerat sedan jag senast updaterade min blogg. Under denna tid har jag hunnit med att spendera tva veckor tillsammans med en guru fran indien och lart mig om nya meditationstekniker, jag har besokt tulum och chichen itza pa yucatan-halvon. Dessutom har jag besokt San Cristobal och dar boende vanner vid ett flertal tillfallen.



For ungefar en manad sedan fick jag besok av en van infran Karlstad. Med ett glatt leende kom han farandes fran Mexiko City och konferansdagar for att tillbringa en veckas semester tillsammans med mig i Palenque. Han packade upp min dator nar han kom, tillsammans med tva kaviar-tubar, ett paket knackebrod,turkisk peppar och fem efterlangtade pocketbocker pa svenska.
Sen begav vi oss ivag. Forsta dagen slapade jag med stackaren pa en 7-timmars djungelfard tillsammans med en van som jobbar som guide har i trakterna och kanner till palenques djungel som sin bakficka. Vi besokte sma vattenfall, spanade efter tucaner och andra exotiska faglar, ropade efter aporna och larde oss namnen pa otaliga medicinala vaxter. Tog honnom aven med till vattenfall har i narheten, till en lagun och sjalvklart Palenques arkeologiska zon dar Pakals pyramider star att finna. Nar han akte harifran en vecka senare tackade han mig djupt for en av de basta semestrarna pa mycket mycket lange.

Det far racka sa lange. Aterkommer snart med fler historier fran upptacktsfarder i djungeln tillsammans med min kompis Paco som har fatt aran att lara mig allt om dessa medicinala plantor. Dessutom ska jag beratta mer om de projekt som vaxer fram har pa vandrarhemmet....och om planer som jag har att gora en manads tripp till San Fransisco och en lavendelfarm.

Karlek till er alla!

Palenque i sjal och hjarta.

Och plotsligt ar jag tillbaka i djungeln. Atta manader har passerat i Palenque i min franvaro, anda kanns det som att ingen tid alls har passerat sedan jag akte. Samma storm brusar upp i mitt hjarta nar bussen nastan ar famme. Samma gladje skuttar runt i mitt brost nar jag kliver av i varmeboljan. Allt ar sig likt, forutom att nagra manniskor har farit och andra anlant. Men det finns ocksa dem som fortfarande ar kvar. Och de halsar mig alla med glada ansikten nar de far syn pa mig. "Vart har du hallit hus Karolina?" "Vart tog du vagen nagonstans?"

Jag berattar for alla om vintern i Sverige nara familjen och vannerna. Foljdfragan blir genast...."Sa hur lange stannar du den har gangen?"
Jag skakar pa huvudet. Sager att jag inte vet. Ler och sager att det kanns som att komma hem igen och att jag kanske stannar for alltid.



Och det ar verkligen precis sa det kanns att komma tillbaka till Chiapas. Precis som det ocksa kandes forsta gangen jag klev av minubussen ute i djungelns Palenque. Antligen har jag natt fram till den plats som jag sa lange letat efter. Haxorna och trollkarlarnas djungelboning. Dags for fokus och eftertanke och sjalslig utveckling. Tid for naturmedicin, mayavisdom och reningsritualer. Tid for tai-chi och shamanism. Tid for yoga och meditation. Tid att forsta sammanhangen.

Och plotsligt ar vi igang igen. Attraktionens lag fungerar for fullt. Drar till mig det mesta som jag ber om.

Dag 1 i Palenque blir jag erbjuden ett jobb.
Dag 2 borjar jag jobba som receptionist pa Yaxkin hostel.
Dag 3 far jag reda pa att vi den 12:e maj kommer bli invaderade av en indisk guru och hans 50 larjungar och att Yaxkin under 5 dagars tid kommer forvandlas till ett meditations och yoga center.
Dag 5 checkar en kiropraktor med magiska krafter in.
Dag 6 ger herr kiropraktor mig en nastan gratis behandling och berattar att jag har en massa kryp i magen samt att min rygg ar vriden pa nagot konstigt vis. Han berattar precis hur jag ska ga tillvaga for att kurera mig. 8 veckors ryggbehandling med is,lyder hans dom.
Dag 8 kommer agaren, min van David, tillbaka fran Guatemala och berattar att vi ska borja gora iordning for Temascal, att han ska lara sig att leda en Temascal-ritual och att jag ocksa har mojlighet att lara mig detsamma om jag stannar har. Dessutom berattar han att han kanske ska bli schaman-larling och att det nu ar tid att lara kanna Lacandonas djungel och all visdom som bor dar.

Jag bara ler och skakar pa huvudet. Jag befinner mig precis dar det ar meningen att jag ska befinna mig. Palenque. Dar jordens inre balans bor. En plats som besitter starka energier som kan bade hjalpa och sjalpa beroende pa vad man har for avsikter. =)

Himlens mun, hajfiske och Temascal

Det hander sa mycket att jag knappt hanger med i svagningarna. Men for att gora historien kort sa tog jag mig soderover i bil tillsammans med nagra vanner fran Mexico City. I ungefar en veckas tid bodde vi i talt pa stranden i Puerto Escondido. Nar de akte tillbaka till storstaden slog jag mig ihop med reggae-folket pa stranden. Nagra dagar senare befann jag mig plotsligt i en annan kuststad. I Bahias de Huatulco agnade jag och min van Anna tva veckor som larlingar hos 60-ariga Gustavo och larde oss massor om att tillverka smycken och andra vackra ting.

Vi tog oss senare vidare mot La Boca del Cielo (Himlens mun). En otroligt vacker fiskeby med langstrackta sandstrander och vanliga manniskor. Vi blev ganska omgaende adopterade av familjemamman Marie som tog oss med pa sin eka och forde oss till "andra sidan". Pa "andra sidan" slog vi upp taltet och blev under en veckas tid bjudna pa otaliga olika fiskratter.
Jag foljde med tva fiskare 80 km fran kusten for att fiska haj.....och sova i en eka under en otrolig stjarnhimmel. Vi larde kanna en kringresande cirkus och Anna gjorde nagra nummer som elddansare under nagra kvallar, nagot som gjorde oss kanda i hela byn. Vi befriade aven sma nyklackta skoldpaddor, simmade och simmade och simmade....samt tillverkade vackra halsband av sjostjarnor.



Efter en veckas tid kande vi oss dock redo for lite kallare klimat och begav oss darfor av till San Cristobal de las casas bland begen. Dag ett bjod nagra vanner in oss till en Temascal ritual....nagot som jag ska beratta narmare om en annan dag.

Vi krop in i Moder Jords skote i form av en liten hydda gjord av diverse pinnar och overtackt med djurhudar. I hyddans mitt placerades forfaderna...dvs de glodande stenarna. Sedan stangdes porten och helande orter blandades med angande vatten i takt med att var ledare slangde vatten pa stenarna och angorna steg i hojden. Vi sjong och vi bad och vi renade kropp och sjal och aterfoddes tillsammans under 30 minuters intensiv svettning. En helt otrolig upplevelse som jag med storsta sannolikhet ska ga igenom igen imorgon.

Underbara alskade Chiapas!

Mexico City och aterseende med manga fina manniskor

Aterigen i Mexico. Det kanns som att komma hem. Den senaste veckan har jag tillbringat i Kikes mammas hus i Mexico City. Atit massa gott, besokt solens pyramid pa vardagjamningsdagen for att fylla pa med ny energi, lart mig gora massa olika armband och halsband tillsammans med Kikes basta van Dante. Trantat yoga, sjalvforsvar och sprungit runt i storsta allmanhet. Har dessutom hunnit med att ta en svang till Hare Krishna templet inne i city och fylla pa magen med god vegetarisk mat och sinnet med en massa positiv energi!

Nagra dagar till i Mexico City blir det innan jag pa lordag packar mig in i min kompis Vicos bil for att ta mig soderover. Oaxacas berg och sandstrander vantar. Sedan bar det antligen tillbaka till djungeln och mitt paradis Palenque. Manga kanslostormar gar mig med all sakerhet till motes vid aterseendet med den platsen. Men dorrar maste stangas och andra oppnas. Och som dom sager. Allt for ju nagot gott med sig!!!

Pa vag hem till min djungel igen for att plantera nagra froer i jorden och gora drommar till verklighet. Som jag har saknat min djungel!

När stigen leder vidare och tillbaka

Yoga, meditation, ayurveda, massage, eteriska oljor, naturmedicin....i mitt huvud. Solen lyser från en klarblå himmel och det ligger minst en meter snö på marken. Återigen är det dags för mig att packa väskan och ge mig vidare. Söka reda på fler fågor som kräver svar och växa för varje steg jag tar. Jag lämnade dörrarna i Mexiko på vid gavel, nu ger jag mig av tillbaka för att öppna dem ännu mer. Få platser i världen har bjudit mig på liknande sensationer som Palenque i södra Mexiko. När jag nådde fram till naturens sköte i Chiapas studsade hjärtat upp och ner i bröstet på mig. Jag stannade upp, slog mig ner och stannade kvar. Därefter följde ett fyra månader långt lyckorus och känslan av att ha hittat hem efter flera års sökande.Nu beger jag mig av tillbaka till Mayafolkets land och platsen som bland annat kallats för framtidens Noaks ark.



" 2012 End of the Mayan Calendar Rainbow in Palenque, Mexico.

Wouldn’t you know it, people are planning the rainbow already to mark the end of the Mayan calendar when society will either fall apart, the world will blow itself to bits or we all get enlightened in a massive consciousness shift. It’s a multiple-choice question.

The land has been found already and so whether you’re a red electric firefox, a white galactic mirror or a purple cosmic masturbator, be there or miss the very end of Time."