Texto escrito por unos de los sacedotes mayas unos dias antes de que empezo la locura..

Hoy estamos enfrentando situaciones catastróficas como; Sequias, inundaciones, maremotos, incendios, depredación, deforestación, hambre, enfermedades, guerra, pobreza extrema, el empleo de la fuerza por el poder, la perdida de respeto de los elementos y valores ancestrales.
Tal parece que no hemos aprendido nada.

Si bien es cierto solo cuando se está muriendo es cuando se acuerda de Junab K’uj, (creador o formador), Lo ideal sería que todos alzáramos las manos al salir el sol cuando menos para invocarlo. Vale la pena reflexionar estas situaciones que vivimos actualmente y unirnos a esta lucha humana para encontrar los verdaderos portadores del bien común de la ciudadanía.
No sigamos permitiendo que los medios masivos de comunicación nos roben el espíritu de lucha, impidiéndonos pensar a base de llenarnos de mercadotecnia que afecta nuestra identidad.

Hagamos patria educando a nuestros hijos nietos y bisnietos para que no terminen como huéspedes de las prisiones.
No cerremos los ojos a la urgente necesidad de comprometernos con la sociedad organizada o no a que de fuerza a las verdaderas demandas sociales, especialmente a favor de los pueblos más necesitados.

Don Valerio Canché -presidente del Consejo de Ancianos y Sacerdotes Mayas.

Jordbävning i Mexico City

Det är varmt. Temperaturen på Yucatanhalvön ligger återigen runt 40-graders strecket. Det går trögt att tänka. Att samla ihop tankarna och göra meningar av dem. Solen skiner från en klarblå himmel och skapar ett febrigt klimat. Ett av de första symptomen på det nya influensaviruset är just feber och jag kan inte låta bli att tänka på hur konsekvenserna kommer att se ut här om några dagar. Om jag kände efter tillräckligt mycket skulle jag lätt kunna få för mig att jag har feber, på grund av klimatet och den brännande värmen.

För några timmar sedan drabbades Mexico City av en jordbävning som mätte 5,7 grader på richer skalan. Som om det inte räckte med influensan. Som toppen på alltings jävlighet drabbas stadens centrala delar dessutom av en jordbävnng som visserligen inte orsakar några större skador men som säkerligen hjälper till att skrämma upp folket ytterligare.

Viruset sprider sig över landet och över världen. Idag har fall uppmärksammats även i södra delarna av Mexico, men också i USA, Kanada, Spanien...Trots det fortsätter WHO att hålla en lugn position. Världshälso organisationen uppmanar inte till att stänga några gränser och inte heller avråder de folk från att resa. De påpekar att folk inte behöver oroa sig för att äta välkokt griskött och uppmanar bara folk att vara lite extra noga med handhygienen.

Där jag befinner mig på Yucatanhalvön är läget fortfarande ganska lungt. Idag har man visserligen tagit beslutet att stänga igen skolorna över hela regionen till den 6 maj, som i resterande delar av landet. Man har även ställt in några evenemang, men i det stora hela fortsätter allt i normal takt.

Rapporterna från Mexico City fortsätter och berättar om en öde stad, om folk som stänger in sig i sina hus, om överfulla sjukhus och om en situation som är betydligt värre än media visar upp för omvärlden. En anonym källa, en person som arbetar för den mexikanska regeringen, berättar att hon tror att det hela är en komplott. Att viruset är skapat av mänskliga händer. Många människor på landets gator verkar vara av samma uppfattning. Man pratar om en korrupt regering och ett virus som säkert är en del i ett politiskt kontrollspel.

Mexico City har förvandlats till en spökstad

Idag gör jag som Di Leva och frågar mig vem jag ska tro på när det är så här? Vi är alla omgärdade av lögner. Politiker ljuger, föräldrar ljuger, vänner ljuger och likaså pojkvänner och flickvänner.Jag ljuger och du ljuger. Vita lögner, svarta lögner, röda och blå. Det spelar egentligen ingen roll vilken färg det är på dem. Om de är skyldiga eller oskyldiga.
När allt kommer till kritan kan vi bara lita till oss själva. Och frågan är om vi ens kan göra det. Även vi är ju påverkade av kulturer, politiska system och social samlevnad. Våra hjärnkontor arbetar ständigt med den information som flödar i vår omvärld. Försöker sätta ihop pusselbitarna och få ihop dem till en helhet som vi kallar verklighet och sanning.

Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde läsa tankar. Då skulle lögnerna försvinna, och med dem alla krig och orättvisor i världen. Otroheten skulle försvinna och dumma missförstånd. Poliser skulle inte behövas då brott skulle bli ett minne blott. Politikerna skulle gå i konkurs tillsammans med politiken.
Om det inte fanns någon skyddande barriär utan tankarna svävade fritt där alla kunde se dem och läsa dem skulle folk inte bry sig om att ens försöka ljuga.
Mitt framtidsparadis ser ut just så. Mitt etopia. Där är alla snälla och glada, där finns inga krig och inga missförstånd, istället flödar allt av kärlek. Det är en väld jag brukar fly till i mina tankar när den verkliga världen blir för påträngande. Som idag.

Vi är ganska många som försöker få ett grepp om verkligheten i Mexiko just nu. Som försöker filtrera bort lögnerna för att på så sätt komma närmare sanningen. Det verkar inte som att någon vet vad det egentligen är som händer. Mexico City har förvandlats till en spökstad. Hela tiden nås jag av historier som säger att gatorna är tomma och att folk har stängt in sig i sina bostäder. Man har ställt in och stängt igen gudstjänster, museer, skolor....you name it. Folk är oroliga och rädda.
Jämförelser görs hela tiden med spanska sjukan. Och precis som när den härjade mellan 1918 och 1920 var det många som var av uppfattningen att tyskarna själva skapat viruset för att vinna det pågående kriget. Det finns även många som anser att hiv-viruset skapats av mänsklig hand. Står vi möjligen inför ett biologiskt krig?

Där jag sitter med mina vänner i en lägenhet i södra Mexiko var vi länge övertygade om att det antagligen låter värre än vad det är. Den tanken fick vi göra en omtolkning av när Anabells mamma ringde från Mexico City.
"Nej", sa hon till sin dotter. "Det låter inte värre än vad det är. Det är värre än vad det låter. Media må vara manipulerade, men det är i så fall åt andra hållet. Man håller medvetet siffrorna nere."
Anabell har en släkting som arbetar på ett av sjukhusen i Mexico City och enligt Anabells mamma som varit i kontakt med honom är läget betydligt värre än vad det verkar utåt.



Det är dock viktigt att hålla humöret uppe och inte ta ut någon katastrof i förskott. Är det något jag lärt mig av min kurs i etnologi så är det att folk har en tendens att lättare bli sjuka när de är rädda och oroliga. Så humöret på topp. Vi befinner oss alla där vi är av en anledning och det gäller att göra det bästa av nuet. Imorgon ska jag ringa mina vänner i Mexico City sen får vi se om jag kan få någon klarare bild av sanningen efter det. Oroa er inte. Det löser sig.

Jag bara undrar....

Omkring 60 personer av 35 miljoner invånare i Mexico City har dött i lunginflammation i vad man kallar en ny influensa epedimi. Man jämför med Spanska Sjukan och har stängt igen skolor över hela staden samtidigt som folk uppmanas att inte ta sig till sjukhusen då det finns större smittorisk där. Samtidigt levereras bilder på människor med munskydd på tunnelbanan i Mexiko City. Mexikos regering har slagit på rödljusen medans det i USA fortfarande inte har tagits några åtgärder, trots att liknande fall har anmälts där och är minst lika många som i Mexiko.

Förutom i Mexiko har liknande fall rapporterats i Kalifornien, Texas och New York. På WHO:s hemsida kan man läsa att 18 av de mexikanska fallen har konstaterats som svininfluensa av laboratorier i Kanada och att 12 av dem är genetiskt identiska med dem i Kalifornien.

Jag kan inte göra något annat än att fråga mig vad det hela egentligen handlar om? Varför sådant fokus på Mexiko? Varför kommer den här nyheten ut just nu när de första fallen upptäcktes redan i mitten av mars? Varför slås det larm i Mexiko och inte i USA?

Media är ett bra vapen att kontrollera människor på. Det är också ett bra sätt att flytta fokus från en nyhet till en annan i ett samhälle och i världen. Det har hänt förut och det kommer att hända igen. Själv tillhör jag den nya generationen som för länge sedan lärt mig att inte tro på allt som står i tidningarna, då nyhetsflödet är kontrollerat av de stora makterna. Det som står i tidningen är inte vad som händer utan snarare det som "storebror" vill att vi ska läsa om.

Jag undrar vad det egentligen handlar om. Har man gått ut i media med denna influensaepedimi för att kasta så kallad mediaskugga över något annat? Till exempel det faktum att USA har gått in i Mexiko med militära medel för att "hjälpa till" i kriget mot drogerna?

Escorpionazo - supermedicin mot förkylning/influensa

På många håll i Mexiko är husmedicinen fortfarande levande. Naturens egna produkter är många gånger mycket inflamationshämmande och rika på antioxidanter, de är dessutom många gånger lättare för kroppen att ta upp än tabletter och är inte utblandade med kemikalier. Går du och bär omkring på en förkylning som inte vill ge med sig kan du prova denna enkla blandning av kylskåpsprodukter. Blandningen fungerar slemlösande och kommer att hjälpa dig att bli av med förkylningen snabbare.

1 stor pressad citron
2 klyftor vitlök
1/4 liten gul lök
I nypa havssalt
I tesked chile/cayenpeppar

Hacka vitlöken och den gula löken i så små bitar som möjligt. Strö över salt och chile. Pressa citronen över de övriga ingredienserna och blanda. Färdigt!Drick och se till att du får i dig allt!! Du kommer att märka skillnad inom kort. Snuvan kommer att försvinna och även hostan. =) =) =)

Sin maíz no hay país - Utan majs inget land

Mexiko är majsens land. Eller vänta nu. Det blev fel. Mexiko VAR majsens land. Man räknar med att Mexiko har odlat majs i omkring 10 000 år och invånarna är ungefär lika stolta över sin majs som Andernas invånare är över sin potatis.

Idag står åkerfälten tomma. Jorden odlas inte längre. Istället för att odla sin egen majs som man gjort i flera tusen år importerar man idag genmodifierad majs från USA. Det kallas NAFTA och frihandel och var ännu ett steg som togs i januari 1994 av USA och Kanada för att försöka kontrollera grannen i söder. Idag är det EU som håller på att övertyga den andinska gemenskapen samt centralamerika om frihandelsavtal. Det ser fint ut på papperet. Det låter fint när politikerna pratar om det. Men mellan raderna gömmer sig de kapitalistiska skurkarna. För det är väl klart att man vill tjäna pengar. Det handlar inte alls om någon rättvis global utveckling. Det handlar om makt och pengar.

Vart är vi egentligen på väg någonstans när ett land som har odlat majs i 10 000 år plötsligt börjar importera genmodifierad majs från grannen i norr? Att ta ifrån människor deras leverbröd, få folk att flytta från landet samt göra att människor glömmer bort hur man gör när man odlar kallar i alla fall inte jag hållbar utveckling. Det kallar jag manipulation och att göra människor maktlösa.

När bönder i Europa får subventioner från regerningen för att priserna ska pressas i bott så att man kan ta över någon annans marknad och håva in ännu mer pengar till den egna staten kallar jag svineri. Jag menar hallå, inte kan väl Brasilien behöva importera tomater från Europa?

Som alltid finns det några få som kämpar för sitt land, för landsbygden och för majsens framtid. Som alltid är de inte tillräckligt många för att kunna skapa tillräckligt mycket oväsen. Mer information kommer...

Sin maiz no hay pais

En defensa del maiz

¿Que es superstición y mala suerte?

Hace unos cientos de años los suecos vivían en un mundo de magia. Había seres viviendo debajo de la tierra (por ejemplo las elfinas o en tierras mayas los aluxoob), otros en los bosques (por ejemplo los trolls), otros cuidando los animales en las granjas (los gnomos). En aquellos días se creían que las enfermedades fueron causadas por “los demás”; los seres invisibles. Por esto los médicos/hierbateros/curas en aquellos tiempos usaban rituales mágicos para poder curar las enfermedades.

Cuando se estudia etnología una se da cuenta de que la superstición también viene de aquellos tiempos cuando vivíamos en un mundo mágico que compartimos con seres mágicos. La creencia estaba viva por todos lados de la sociedad y todos sabían que echarse afuera en el piso para dormir un rato podía causar enfermedades, si uno sin saberlo se echaba justo encima de una puerta de las elfinas. Lo interesante es que por muchos lados de nuestro mundo se cuenta historias similares. “Tocar tierra” no solo es una expresión en España, sino también en Suecia, Inglaterra y Méjico. No solo los suecos creían en seres viviendo debajo de la tierra, sino también los mayas en el sur de Méjico.

Ver un gato negro cruzando la calle, romper un espejo, pasar debajo de una escalera etcétera son ejemplos de historias que pueden crear/causar la mala suerte. Pero el mundo sigue desarrollándose y los viejos cuentos y creencias desaparecen más y más cada día. En general los jóvenes suecos no son tan supersticiosos como sus abuelos. Yo por mi lado pienso que cada uno de nosotros crea su propia mala suerte; que casi todo lo que nos pasa son consecuencias de nuestros pensamientos. Sí realmente creemos que romper un espejo nos va a causar siete años de mala suerte vamos a tener problemas!

Jordens Dag

Idag är det Jordens Dag. Det är även föroreningens dag. En dag som började med nordamerikanen Gaylord Nelson den 22 april 1970 i ett försök att uppmärksamma problemen med föroreningar över hela jorden. Drygt 30 år senare kan jag ledsamt konstatera att vi inte har kommit mycket längre än så. Att vi forsätter med vårt icke hållbara levnadssätt som för eller senare kommer att leda till vår undergång. Som Evo Morales, Bolivias första president av ursprungsfok, utryckte det i ett tal för några år sedan. "Vår tids största problem är kapitalismen."

Tycka vad man vill om det. Vilket samhälle man än ställer in fokuset på i den rika delen av världen, kan man se att just det där med pengar faktiskt har stigit oss åt huvudet. Idag bryr vi oss om pengarna vi kan håva in från fiskeindustrin men oroar oss inte nämvärt över att Östersjön faktist är ett döende hav där det inom en snar framtid inte kommer att finnas något liv kvar.
Vi använder oss dessutom över hela jordklotet av de bästa fiskemetoder som finns, till exempel bottentrålning, för att så effektivt som möjligt kunna plocka upp så många fiskar som möjligt på så liten tid som möjligt. Att metoden dödar korallrev och därmed också framtida liv på platsen, det bryr vi oss mindre om. Det som händer under ytan ser vi ju trots allt inte med det blotta ögat.
Om någon däremot tog ett nät med vikter, stort som en fotbollsplan, och istället trålade ner skogen där vi brukar springa våran morgonrunda, kanske vi skulle reagera annorlunda?

Jordens temperatur håller på att stiga i höjden. Vare sig vi väljer att kasta skulden på våra utsläpp eller på ett naturligt förlopp helt i led med vetenskapen, spelar mindre roll. Att glaciärerna smälter och vattenytan stiger, att temperaturen ökar samt att naturkatastroferna blir fler, är faktum.

Som en gammal creeindiansk profesia säger;

Först när det sista trädet huggits ner
Först när den sista floden blivit förorenad
Först när den sista fisken har fångats
Först då kommer du att förstå
att man inte kan äta pengar.

Vi befinner oss nära nu. Finanskrisen kanske har fått en del att inse det. Andra kommer säkerligen att förstå det i framtiden då vi inte direkt går mot några ljusare tider. Allt, och då menar jag ALLT, hämtar vi från naturen. Husen vi bor i, sängarna vi sover i, bilarna vi åker i, maten vi äter...ändå förstår vi inte vidden av vilken dunderkonkurs vi skulle hamna i om den apparaten slutade att fungera!

En annan väg och en annan livsstil är nödvändig. Och visst finns det några praktexmpel på människor som har slagit sig ihop och skapat ekologiska byar. Människor som tagit ett första steg på vägen mot självförsörjning nära naturen och längre bort från stressen. Människor som hoppas och tror på en förändring.
Visst finns det tappra forskare som jobbar febrilt med att ta fram miljövänligare alternativ till snällare funktionella samhällen. Har du till exempel hört talas om Dubai och framtidens arkitektur? Om skyskrapor med inbygda vindkraftverk som ständigt roterar? Om bygnader som svämmar över av växtlighet och snarare påminner om träd täckta av murgröna än storstadsbyggnader? Om det inte går att få människorna att bosätta sig på landsbygden, varför inte låta landsbygden komma till stan? Exemplen finns, men de är få i jämförelse med helheten, och det brinner i knutarna.

Mayafolket förutspår att vi kommer få en ny livsstil i julklapp år 2012 i forma av att vattenytorna då kommer att stiga i höjden och lägga stora markarealer under vatten. Något som kommer tvinga mänskligheten till en radikal förändring.Vi får väl se då.

Idag hurrar i alla fall jag högt för "Moder Jord" och tackar henne för allt hon ständigt ger mig. =) Tack kära Pachamama.

Upptäckandet av en ny kammare i pyramiden Uxmal

För några dagar sedan hittade man en ny kammare i pyramiden Uxmal på Yucatanhalvön. Idag åkte två av mayaprästerna dit för att hålla i en cermoni. Detta berättade en av de övriga mayaprästerna som kallas Don Valerio för mig och min vän Anabell när vi satt och samtalade med honom om ett internationellt möte mellan ursprungsfolk som vi hoppas blir verklighet år 2011.

-Så där får mayafolket komma in och hålla ceremonier? frågade jag.

Jag har ju sedan jag anlände till Yucatanhalvön för några veckor sedan blivit informerad, och även sett bildbevis på, motsatsen.
Så var det naturligtvis inte. Det visade sig istället att mayaprästerna blivit ombedda att hålla en ceremoni för att lugna ner naturens krafter i området. I samband med att den nya kammaren öppnades och man tog sig in för att undersöka den nya delen av pyramiden började folk att bli sjuka. Det började med att personerna som befann sig i närheten under öppnandet av den nya kammaren fick feber. Enligt mayafolket kan det sluta med döden om inte krafterna lugnas ner. Det är nämligen så att pyramiden skyddas av Aluxoob - folket som bor under jorden - och när folk träder över deras gränser sätter de sjukdom på folk. Idag kommer det alltså hållas en ceremoni vid pyramiden i Uxmal för att be Aluxoob om ursäkt för marköverträdandet och ställa krafterna i ordning igen.

Det intressanta med den här historien är hur vissa figurer ur den så kallade "folktron" ser likadan ut över stora delar av vårt jordklot. I Sverige, och kanske speciellt på Gotland, pratade man fram till 1800 talet fortfarande mycket om "småfolket" även kallade "di små under jordi" och "älvor". Då levde vi forfarande i en magiskt värld i Sverige och det var allmänt känt att man kunde bli sjuk om man lade sig att sova utomhus och utan att veta om det råkade blockera "de små under jordens" dörr. Tänker man ett steg längre hittar man genast likheter mellan den historien och den i Sverige allmänt kända vetskapen att man kan få blåskatarr av att sitter kallt. Dåtidens botare, som till exempel Hejnumkärringen som jag tidigare berättat om, använde sig precis som mayafolket av ceremonier och örter för att råda bot på många av den tidens sjukdomar.

I Mexiko verkar det alltså som att dessa krafter, som kallas Aluxoob och som påminner om vår folktros småfolk, fortfarande är aktiva och bland annat vaktar de heliga mayatemplen och pyramiderna. Frågan är vart småfolket i Sverige tog vägen? Har de bytt skepnad och utgörs nu av den nya skolmedicinens många bakterier?

SM-GuLd till kalstápöjkera!

Jag befinner mig visserligen på andra sidan havet, långt ifrån Värmlands djupa skogar och gnistrande sjöar. Jag har visserligen inte följt hockeysäsongen över huvud taget, bortsett från några få matcher som sågs när jag var hemma i Karlstad och hälsade på i Februari. Och. Jag är visserligen inte speciellt sportgalen alls.

Men ändå. En dag som denna sitter jag och ler under den brännande solen på Yucatanhalvön. Nyheten om SM-seger för Färjestad i hockey har nått mig och jag kan inte låta bli att känna en bubblande stolthet stiga i bröstet. Kan se framför mig hur Karlstad exploderar i sportslig glädje. För sport, och speciellt hockey, är något som de flesta karlstadbor kan glädja sig åt tillsammans. Till och med min pappa kan få tårar i ögonen när det handlar om sportsliga evenemang och kroppsligt presterande. Han grät säkert en skvätt där han befann sig när slutsignalen gick och segern var ett faktum.

Ser Karlstads torg framför mig. Ser hur hela staden har samlats för at vänta på sitt lag. Jag befinner mig visserligen på andra sidan havet. Likväl kan jag höra jublen, se glädjetårarna och känna hyllandet av mästarna när de äntligen når torget för att fira segern med sin publik. Karlstads sporthjärta fullkomligt dundrar i glädje och extas.

Fan va gött pöjker, där satt den!

(Bilden är lånad från nwt:s hemsida och fotad av Anders Hanson)

Hejnumkärringen på Gotland

"Jag botar efter gammalt och doktorn efter nytt; men sjukdomar är efter gammalt!"

En av Sveriges mest kända botare genom tiderna var Hejnumkärringen. Hon levde och verkade på Gotland under 1800-talet och hörde till fjärde generationens botare, något som var mycket ovanligt i Sverige på den tiden. Kunskaperna om sitt botande sägs hon ha ärvt från sin mamma som i sin tur fått dem från sin mamma som i sin tur fått sina kunskaper från "de små under jorden".
Hejnumkärringen botade sjukdomar genom användandet av örter, diverse svettbehandlingar och massage, men även genom läsningar och trolldom. På 1800-talet var folktron fortfarande högst närvarande på Gotland och runt om i hela Sverige. Den traditionella läkaren hade trätt in på scenen men hade långt ifrån lika stor makt då som nu. Hejnumkärringen delade samma föreställningsvärld som sina patienter, något som skolmedicinens läkare inte gjorde. Folk i största allmänhet hade fortfarande större förtroende för en "Vis tant" som sades ha fått sina kunskaper från "de små under jorden" än vad de hade för läkaren med den vita rocken och de fina instrumenten som visserligen säkert hade förmåga att bota sjukdomar, men inte sjukdomar orsakade av "de små under jorden".
Folk kom vandrande från när och fjärran till Gertrud Ahlgrens lilla stuga i Hejnum för att få bot mot sina sjukdomar. För det mesta skickades någon i den sjukes ställe tid den visa damens stuga. Detta var inget problem då det var allmänt känt att Hejnumkärringen kunde ställa diagnos bara genom att undersöka ett klädesplagg som den sjuka burit närmast kroppen.

Hejnumkärringens patienter hade stort förtroende för henne, medans den tidens läkare såg på henne med skam i blicken. Hon botade dock många av sina patienter, något som läkarna inte för sina liv kunde förstå då hennes boteteknik enligt vetenskapen inte kunde ha fungerat.

Konstigt tänker vi kanske idag. Hejnumkärringens sätt att bota på måste dock förstås utifrån det samhälle som hon levde i. Det säger sig väl egentligen självt att läkaren inte kunde råda bot på sjukdomar som folk "visste" var orsakade av "de små under jorden", eller?

Maria Sabina, mazatek-kvinna och schaman.

”"Det finns en värld bortom denna, en värld som är avlägsen, nära, och osynlig och det är där Gud lever, där de döda lever, andarna och helgonen. En värld där allting redan hänt och allting är uppenbarat. Den världen talar. Den har sitt eget språk. Jag förmedlar vad den säger. Den heliga svampen tar mig vid handen och för mig till den värld där allting är uppenbarat. Det är de, de heliga svamparna, som talar på ett sätt som jag kan förstå. Jag frågar dem och de svarar mig. När jag återvänder från resan, förmedlar jag vad de berättat och vad de visat mig.”"

Maria Sabina

Utanför Mexikos gränser är hon en av landets mest kända gestalter. I Mexiko är det inte många som vet vem hon är, eller snarare var. Denna kända kvinnliga schaman levde hela sitt liv i staden Huautla de Jimenez, Oaxaca, i södra Mexiko och mottog under sin livstid besök av många kända världsprofiler, däribland Bob Dylan och John Lennon. Allt i takt med att New Age rörelsen växte sig starkare och därmed också intresset för det andliga och kanske framförallt de heliga svamparna.
Maria Sabina sägs ha upptäckt de heliga svamparna redan när hon var sju år gammal, men det var inte förrän i 40-års åldern som hon blev Schaman. Under sin livstid höll hon många ceremonier, botade många människor från deras sjukdomar och mottog många besök från "hippievågens" nomader. Alla var välkomna till denna visa kvinnas hus och det sägs att hon under sin livstid inte nekade en enda besökare.

För Maria Sabina var konsumtionen av de heliga svamparna helt och hållet omgärdat av tro. Svamparna var ett gudomligt redskap som användes i ceremonier för att hitta botemedlet till sjukdomar samt lösningar på problem, på samma sätt som Amerikas ursprungsfolk i alla tider använt sig av peyote.

Maria Sabina dog 1985. Hon var då 91 år gammal och bodde fortfarande i samma by där hon föddes och fortsatte, alla sina kändisbesök till trots, att bo i sin enkla hydda i Huautla de Jimenez, Mexiko

Här kan du hitta en film om Maria.

Alternativa Nyheter

Som i så många andra länder är mexikansk media köpt av politikerna som självklart granskar flödet av nyheter. De bestämmer vad den mexikanska befolkningen kan få reda på. Den mexikanska reportern Denise Dresser gick för långt. Hon började nosa för mycket i den mexikanska regeringens anlägenheter att hennes egna land började bli farligt för henne. Efter att ha mottagit mordhot samt fått sparken från sitt jobb flydde hon till USA. Hon har dock inte slutat med sitt journalistiska arbete att berätta sanningen om vad som försigår i Mexiko. För den som förstår sig på spanska är www.reportebrainmedia.com en mycket bra och alternativ mediaform.

Mayafolket har inte tillträde till sina egna tempel

Ursprungsfolken trampas på och diskrimineras över hela världen. Mexiko är inget undantag. På Yucatanhalvön verkar det höra till den allmänna uppfattningen att spanskättlingar är mer värda än ursprungsfolk. Att vara av ursprungsfolk är fult och trots att vi nu befinner oss på 2000-talet verkar mayafolket fortfarande ses som vildar som inte har samma rättigheter som det finare folket med spanskt blod rinnande i sina ådror. Denna diskriminering har lett till att speciellt ungdomarna skäms över sitt ursprung och inte vill kännas vid sin kultur. Många av dem tar sig till turistorten Cancun för att arbeta och återvänder sällan till sina hembygder.

Mayakulturen på Yucatanhalvön håller på att dö ut, trots att turister kommer hit från hela världen för att titta på mayatemplen och fascineras av mayakulturen. Kulturen håller på att dö ut, precis som språket och den traditionella medicinen. Trots det finns här hur många mayahotel och mayaföretag som helst. Namnet används ideligen för att fånga in turisterna, för att håva in pengar, men inte en peso av dessa inhåvade pengar går till dem som verkligen är i behov av stöd för att deras kultur inte ska dö ut, nämligen mayafolket.

Till skillnad från många andra länder i Latinamerika verkar lagen dock stå på urfolkens sida. Lagen säger till exempel att ursprungsfolken i Mexiko har rätt att utöva sin tro och sin kultur. Det ser verkligen fint ut på papperet. Tyvärr fungerar det inte i realiteten. Sanningen är att Mayafolket inte ens har tillträde till sina egna heliga marker.
Dzibiltzaltun är en arkeologisk zon som ligger ungefär 15 minuter utanför staden Mérida på Yucatanhalvön. Här finns det så kallade templet av de sju dockorna som är en viktig ceremoniel plats för Mayafolket. Men de har inte tillträde till platsen. Banderollen som hänger och dinglar mellan träden utanför platsen är ett hån mot hela mayafolket. Enligt banderollen är det förbjudet att hålla ceremonier på platsen, tända rökelse, införa snäckor eller annan typ av instrument, mat eller dryck.

Förra året vid Equinoxio (vårdagjämningen) ville mayafolket hålla en ceremoni i Chichenitza, som av UNESCO utnämnts till en av de sju miraklen i världen, och tillhör ett av mayafolkens viktigaste ceremoniella center. De bad direktören för arkeologiska zoner i Chichenitza om tillstånd att hålla en ceremoni för att fira vårens anländande. Direktören sade nej och uttalade sig dessutom i diverse tidningar om sin syn på dessa ceremonier som satans verk och nervärderade samt diskriminerade på det sättet hela mayafolket.

Att representanten för ursprungsfolk på Yucatanhalvön dessutom inte pratar maya, utan bara spanska och engelska, är en annan historia som jag ska återkomma till vid ett annat tillfälle.

Mayakulturen riskerar att dö ut om 10-20 år då det inte längre kommer att finnas någon som kan föra kulturen vidare. Men det kanske spelar mindre roll. Enligt mayafolket kommer hela Yucatanhalvön att stå under vatten vid det laget som ett resultat av december 2012; slutet på mayakalendern, vår civilisation och början på en ny era.

Svennis ett minne blott i Mexiko

Mexikos fotbolls-publik kan delas in i två kategorier. De som skyller de ständiga förlusterna på den svenske förbundskaptenen Sven-Göran Eriksson. Samt de som höjer Svennis till skyarna men anser att det inte spelar någon roll om förbundskaptenen är ett proffs eller inte då fotbolls-spelarna är mer intresserade av att göra reklamjobb och festa än att spela fotboll.

Igår förlorade Mexiko ännu en VM-kvalmatch på bortaplan, den här gången mot Honduras. Resultatet 1-3 var Honduras väl förtjänt då Mexiko pysslade med något helt annat än fotbolls-spel och ständigt tappade bort bollen på motståndarnas sida av planen. Att de lyckades få till ett mål hade mer med tur än skicklighet att göra -en straff som lades rätt helt enkellt.

För ungefär en vecka sedan spelade Mexiko på hemmaplan(Estadio Azteca)mot Costa Rica. Några dagar innan matchen gick ryktet att om laget inte lyckades vinna denna match skulle man göra sig av med den svenske förbundkaptenen Svennis. Mexiko hade då fortfarande inte lyckats vinna en enda match under året, något som vissa anser vara Svennis fel. Lyckligtvis kammade man hem segren med 2-0 mot Costa Rica och Svennis framtid som förbundskapten för det mexikanska landslaget var säkrad, i alla fall för den närmaste framtiden.

Igår åkte han dock ut. Efter förlusten mot Honduras med 1-3 fick Svennis sparken som förbundskapten efter bara 10 månader i Mexiko. Det återstår nu att se vem som kommer ta på sig rollen som mirakelgörare för det mexikanska landslaget. För ett mirakel krävs för att få laget att intressera sig för fotbollsspelande igen. Och för att den mexikanska publiken ska återfå förtroendet för sitt landslag.
Där jag satt och tittade på gårdagens match, på en ute servering i staden Mérida på Yucatanhalvön, visade man visserligen matchen på storbildsteven. Det var dock ingen mer än jag som intresserade mig för vad som hände på planen och ingen som ens reagerade när laget petade in matchens enda mexikanska mål.

Det är tydligt att mexikanerna har tappat hoppet för mexikansk fotboll. De som förut följde matcherna med iver pratar nu istället skit om laget och dess spelare. Att de är värdelösa som fotbollsspelare och bara intresserar sig för kändisskap, pengar och fester verkar vara den allmänna uppfattningen. Kanske är allas vår Svennis värd en bättre utmaning än så?
Bilderna är inte mina utan hittade och lånade på Google.

Kroppslig rening

Det är andra gången det händer. Min kropp hamnar i total obalans när jag reser från hög höjd och plötsligt hamnar på marknivå igen. Efter fem månader bosatt i La Paz, Bolivia, for jag tillbaka till Sverige, lågländerna och sommaren. Jag anlände som ganska spinkig efter att ha haft nästan för bra matsmältning i Bolivia. Självklart återgick jag genast till svensk kosthållning, och njöt till fullo av den goda maten efter fem månader i ett ganska smaklöst Bolivia.

Tänkte inte så mycket då på hur min kropp fungerade, behövde bara inte springa på toaletten lika ofta längre. När jag några veckor senare nådde fram till Barcelona och den riktiga sommarvärmen tog det stopp. Det jag stoppade in i munnen ville helt enkelt inte passera ut på andra sidan utan fastnade inuti kroppen. Jag uppfattade det som att jag svullnat upp över hela kroppen och kände mig som en ballong. Kunde inte för mitt liv förstå vad det var som hände, varför min kropp plötsligt hade så svårt att göra sig av med restprodokter. Jag kunde leva på en sallad om dagen utan att känna mig hungrig eller behöva gå på toaletten.

Det var inte förrän i augusti den sommaren då jag började träna som det hela vände. Med träningen, och speciellt med yogan, verkade det som mitt system sakta men säker återgick till det normala igen. Kommer ihåg att jag under den här perioden reagerade på att jag svettades nästan onormalt mycket på gymet, antar att det var min kropps sätt att göra sig av med slaggprodukterna som inte ville komma ut på någon annan väg.

Nu har det hänt igen. Efter en vecka i Mexico City, en stad som ligger på 2500 meters höjd, anlände jag till Mérida, en kuststad på Yucatanhalvön i södra Mexico. Den här gången sa det stopp på en gång. Min kropp verkade låsa sig och släppte nästan inte ut några slaggprodukter alls. Jag började svullna upp och började så smått känna mig halvkraftig. Min mage har normalt sett ett mycket bra fungerande system och efter att ha varit vaken i ungefär 10 minuter på morgonen brukar jag behöva gå på toaletten. På plats i Mérida sattes den funktionen ur spel på en gång.

Jag reagerade på att speciellt händer och fötter svullnade upp. Att mina fingrar var dubbelt så tjocka som förut och knappt inte gick att böja. Den verkliga aha-upplevelsen fick jag en dag då jag och Anabell tog oss iväg till marknaden för att handla frukt. Det var omkring 40 grader ute och hon svettades som en gris (inte jag). Vi stannade till vid ett café och köpte oss varsin liter frukt-vatten. Flera timmar senare hade jag fortfarande inte behövt gå på toaletten och svettades fortfarande inte alls!!! Den kvällen åt jag en hel chips-påse då jag själv kommit fram till att min salt-nivå kanske hade satts ur spel. Efter det började jag svettas som en galning, så jag antar att jag hittade åtminstone ett svar på anledningen till mitt problem.

Nu har jag satt mig själv på kroppslig rening. Efter att ha berättat för Anabell om mitt problem tipsade hon mig om en kur som renar kroppen och rensar bort alla slaggprodukter bestående av fett och socker. Min morgonritual består nu i att rensa nopalens blad från taggar, skiva dem och lägga dem i en mugg, tillföra ett knippe persilja samt pressa en grapefrukt över. Sen ska blandningen mixas och drickas så fort som möjligt. Nopalen (kaktusens blad) har samma slemmiga konsistens inuti som Aloevera och sägs ha samma förmåga som Aloeveran att ta upp slaggprodukter och föra dem ut ur kroppen. Grapefrukten består också av många nyttigheter som hjälper kroppen att göra många gifter vatten lösliga och föra ut dem ur kroppen.

Ska hålla mig till denna morgon-ritual i tre veckor för att rensa ut så mycket slaggprodukter som möjligt. Anabell säger att denna metod är ett jättebra bantningsknep då man garanterat kommer gå ner i vikt till följd av reningsprosessen. Antar att det är ett plus i kanten trots att jag först och främst är ute efter att få tillbaka min normalt fungerande kropp. =)
(Vill du prova denna kur men har svårt för att hitta några kaktusar där du är kan du alltså bara gå och köpa en aloevera-planta och börja kapa, det sägs dock inte vara lika gott med färsk aloevera som kaktusblad, men vill man vara fin får man lida pin, eller hur var det nu igen?)

Efter bara två dagars ritual kan jag inte säga att jag har lagt märke till några underverk mer än att min mage äntligen har börjat fungera som vanligt igen, vilket också skulle kunna bero på att jag att jag återigen köttvägrar och har börjat äta gröt till frukost.

Man har gjort många studier i hur kroppen reagerar på hög höjd och det är ett faktum att man vid höjder som till exempel La Paz på 3700 meter över havet kan få huvudvärk och känner sig allmänt andfådd innan kroppen vänjer sig vid den höga höjden. Det verkar dock inte ha gjorts lika många studier i hur kroppen reagerar på låg höjd efter en mer eller mindre lång tid högt över havsnivån. Jag antar att det i mitt fall finns många faktorer som spelat in. Att gå från hög höjd till havsnivå med varmt klimat verkar sätta min kropp ur spel helt och hållet. Vid båda fallen kan jag dock inte förneka att även matvanorna har förändats drastiskt vilket säkert påverkat min kropps reaktion åt det negativa hållet. Nu är det lite kött, mycket vatten, yoga varje morgon samt mirakelkur som gäller i några veckor innan min kropp har hittat i balans igen. Vi får väl se hur det går.

Nu är klockan runt två på eftermiddagen och temperaturen ligger återigen på drygt 40 grader. När mina vänner kommenterade värmen igår fick jag en smärre chock. Jag är van vid Barcelonas 35-gradiga somrar och trodde att nivån var ungefär densamma här. Kunde inte ens tänka mig att temperaturen här når upp till närmare 45 grader mitt på dagen.

- Vaa?! Men jag lever ju fortfarande, var min kommentar på den upplysningen igår kväll.

Tierras Mayas

Jag gör inte så mycket om dagarna. Inte rent fysiskt i alla fall. Är egentligen ganska galet att jag varit i Mexico i två veckor utan att egentligen se speciellt mycket. Min vecka i Mexico City bestod mest i att äta tacos, flautas, guaquamole och övrig underbart god mat. Tog mig visserligen iväg och turistade lite samt firade "Equinoxio", vårens anländande med Aztekerna. På "Museo Templo Mayor" förbluffades jag över hur Aztekernas gamla stad "täcktes över" med kolonisatörernas byggnader, då för flera hundra år sedan. Man rämnade helt enkelt aztekernas tempel och byggnader till marken och använde dem som grund till de pråliga byggnader som nu står att finna i centrala Mexico City.

Om du kikar närmare på Mexicos flagga kommer du i dess mitt hitta en örn som håller en orm i munnen. De gamla aztekiska berättelserna säger att deras gudar hade sagt dem att bygga en stad där de såg en örn med en orm i näbben flygandes. Historien säger att när man fick syn på örnen med en orm i näbben befann den sig i glad flyglats över en stor sjö. Således påbörjades bygget av Mexico City mitt ute på en sjö, och den bredde ut sig, och ut sig och ut sig. Nu finns det inte längre någonting kvar av den gamla sjön omgiven av de höga och mäktiga bergen. Världens största stad har utplånat den, däremot sägs vattnet under Mexico Citys fötter vara en av orsakerna till att några av byggnaderna inne i centrum har börjat krokna och sjunka neråt.

Efter några timmar runtspatserande på Museo Templo Mayor tog jag mig ut i solljuset igen. På torget utanför var det full rulle. Över allt ljöd trummor vars ljud kastade sig mellan byggnaderna och ut i luften. Azteker med sina höftskynken och stora fjädermanar dansar här varje eftermiddag till stor uppskattninf från så väl turister som lokala.

Några dagar senare firade vi så vårens första dag i mitt kvarter. Fick då ytterligare en chans att studera aztekernas danssteg och upprymmas över trummornas slag. Anabell har lovat att hon en dag ska lära mig dansstegen så vi kan dansa tillsammans.

Hur som helst. Sedan jag kom fram till Mérida och Yucatan-halvön har min tillvaro mest bestått i att bekanta mig med omgivningen, och då speciellt det varma klimatet. Har tagit det tämligen lugnt och ägnat mycket tid åt att planera framtiden tillsammans med Anabell och till att pyssla med mina studier. Så här långt säger planen att det kommer bli ett "Encuentro Mundial de Nativos" på Yucatan-halvön om några år...men att det innan dess kommer ägnas mycket tid åt vidare etnologiska studier samt dokumentärsfilmande tillsammans med Liv. Nu. Tillbaks till den där uppsatsen som jag gör allt för att undvika...