Sin maíz no hay país - Utan majs inget land

Mexiko är majsens land. Eller vänta nu. Det blev fel. Mexiko VAR majsens land. Man räknar med att Mexiko har odlat majs i omkring 10 000 år och invånarna är ungefär lika stolta över sin majs som Andernas invånare är över sin potatis.

Idag står åkerfälten tomma. Jorden odlas inte längre. Istället för att odla sin egen majs som man gjort i flera tusen år importerar man idag genmodifierad majs från USA. Det kallas NAFTA och frihandel och var ännu ett steg som togs i januari 1994 av USA och Kanada för att försöka kontrollera grannen i söder. Idag är det EU som håller på att övertyga den andinska gemenskapen samt centralamerika om frihandelsavtal. Det ser fint ut på papperet. Det låter fint när politikerna pratar om det. Men mellan raderna gömmer sig de kapitalistiska skurkarna. För det är väl klart att man vill tjäna pengar. Det handlar inte alls om någon rättvis global utveckling. Det handlar om makt och pengar.

Vart är vi egentligen på väg någonstans när ett land som har odlat majs i 10 000 år plötsligt börjar importera genmodifierad majs från grannen i norr? Att ta ifrån människor deras leverbröd, få folk att flytta från landet samt göra att människor glömmer bort hur man gör när man odlar kallar i alla fall inte jag hållbar utveckling. Det kallar jag manipulation och att göra människor maktlösa.

När bönder i Europa får subventioner från regerningen för att priserna ska pressas i bott så att man kan ta över någon annans marknad och håva in ännu mer pengar till den egna staten kallar jag svineri. Jag menar hallå, inte kan väl Brasilien behöva importera tomater från Europa?

Som alltid finns det några få som kämpar för sitt land, för landsbygden och för majsens framtid. Som alltid är de inte tillräckligt många för att kunna skapa tillräckligt mycket oväsen. Mer information kommer...

Sin maiz no hay pais

En defensa del maiz

¿Que es superstición y mala suerte?

Hace unos cientos de años los suecos vivían en un mundo de magia. Había seres viviendo debajo de la tierra (por ejemplo las elfinas o en tierras mayas los aluxoob), otros en los bosques (por ejemplo los trolls), otros cuidando los animales en las granjas (los gnomos). En aquellos días se creían que las enfermedades fueron causadas por “los demás”; los seres invisibles. Por esto los médicos/hierbateros/curas en aquellos tiempos usaban rituales mágicos para poder curar las enfermedades.

Cuando se estudia etnología una se da cuenta de que la superstición también viene de aquellos tiempos cuando vivíamos en un mundo mágico que compartimos con seres mágicos. La creencia estaba viva por todos lados de la sociedad y todos sabían que echarse afuera en el piso para dormir un rato podía causar enfermedades, si uno sin saberlo se echaba justo encima de una puerta de las elfinas. Lo interesante es que por muchos lados de nuestro mundo se cuenta historias similares. “Tocar tierra” no solo es una expresión en España, sino también en Suecia, Inglaterra y Méjico. No solo los suecos creían en seres viviendo debajo de la tierra, sino también los mayas en el sur de Méjico.

Ver un gato negro cruzando la calle, romper un espejo, pasar debajo de una escalera etcétera son ejemplos de historias que pueden crear/causar la mala suerte. Pero el mundo sigue desarrollándose y los viejos cuentos y creencias desaparecen más y más cada día. En general los jóvenes suecos no son tan supersticiosos como sus abuelos. Yo por mi lado pienso que cada uno de nosotros crea su propia mala suerte; que casi todo lo que nos pasa son consecuencias de nuestros pensamientos. Sí realmente creemos que romper un espejo nos va a causar siete años de mala suerte vamos a tener problemas!