FN projekt för självförsörjning i Usipa

25e Februari:

Klockan är kvart över fem på morgonen när väckarklockan ringer. Jag sätter mig yrvaket upp i sängen i min lilla hydda några kilimeter från Palenques centrum. Snabbt måste jag göra mig iordning, för vilken minut som helst kommer Paola förbi och hämtar upp mig. Jag hoppar i kläderna och håller som bäst på att sätta in linserna när jag hör en bil närma sig på grusvägen utanför mitt hus. Jag rafsar snabbt åt mig det jag behöver med mig, tar mig med stegens hjälp ner från loftet och fyller på min vattenflaska. Jag är fruktansvärt dålig på att ta mig upp tidigt. Och sådana här tidiga morgonar skippar jag helt enkelt frukosten för att kunna ligga och dra mig i sängen längst möjligt.

Jag springer snabbt ut genom dörren och hälsar på Paola som vid det här laget har hunnit kliva ur bilen och ta sig hela vägen fram till dörren. Snart är vi påväg. Vi lämar Palenque bakom oss och tar oss på ringliga vägar längre och längre bort ifrån civilisationen. Vi rör oss genom ett grönt paradis och passerar flera små byar där människorna har lagt ut både bönor och kaffebönor att torka i solen. De lyser upp det annars nästan helt gröna landskapet med sina starka färger. Vi passerar också flera ”milpas” (majsodlingar) och en hel del fruktträd som banan och papaya. Vi njuter av de gröna landskapen, de tropiska vyerna och blir fullkomligt hänförda av flera vattendrag som vi passerar på vägen.

Paola är agronom med specialinriktning ekoteknik och har precis börjat jobba med ett projekt i en liten by som heter Usipa som ligger ungefär tre timmar med bil från Palenque. Under tre månaders tid ska hon på uppdrag av FN arbeta med ett utvecklingsprojekt till förmån för de Cholindianer som bor i byn. Tanken är att de kvinnor och de ungdomar som är intresserade av att lära sig kompostera och göra sina egna trädgårdsland kan anmäla sig till projektet. Och intresset bland kvinnorna har så här långt varit stort. Jag har anmält mig som volontär assistent och kommer med glädje följa Paolas arbete och hjälpa till med allt jag kan de närmaste månaderna.

Efter ungefär tre timmar når vi slutligen fram till Usipa, byn som ligger inbäddat i en liten dalgång mellan gröna kullar, klassiskt landsskap i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Vi parkerar Jeepen utanför El Centro de Salud (lokala vårdcentralen) . Efter en lång och slingrig bilfärd tar nu arbetet vid. Jag hjälper Paola att förbereda för den workshop som ska hållas för en grupp kvinnor och får även en kamera i handen med uppgiften att fota så mycket som möjligt.

Kvinnorna kommer en efter en och snart är den lilla salen på vårdcentralen full av nyfikna indiankvinnor. Paola sätter igång genom att presenterar sig och frågar sedan vad kvinnorna odlar för något. Hon ritar upp exemplen på grödor på ett stort pappersark som hon satt upp på väggen. Många i Usipa kan varken skriva eller läsa och många kan dessutom mycket begränsad spanska – så det är helt enkelt ingen vits att skriva. Så istället målar Paola. Hon målar majs, chili, persilja, koriander, yuka samt några andra vanliga grödor som odlas i det tropiska område där kvinnorna bor.
Workshopen handlar om vikten av att äta nyttigt, vad kvinnorna i byn odlar och hur de genom det här projektet kan lära sig att kompostera för att skapa sin eget abono som de sedan kan använda i det trädgårdsland som kvinnorna med hjälp av Paola själva ska skapa i sina hem. Efter workshopen får de kvinnor som är intresserade av att delta i projektet skriva upp sina namn på en lista för att Paola nästa vecka ska kunna besöka dem i sina hem och planera inför kompost och trädgårdsland. Paola betonar också vikten av att odla ekologiskt och utan kemikalier. Vikten av att se och ta hand om jorden, paradiset vi har runt omkring oss och som faktiskt ger oss allt vi behöver.
När workshopen är slut säger vi hej då till kvinnorna och sedan tar nästa uppgift fart. Vi ska nu besöka de kvinnor som var med på workshoppen som hölls för en vecka sedan. Kvinnorna har kommit till vårdcentralen för att möta upp oss och ta med oss till sina hem. I samlad trupp bär det sedan av uppför kullar och nerför kullar till små hyddor med träväggar och plåttak. Vi träffar familj på familj och blir visade runt av stolta kvinnor. Under en timmes tid besöker vi omkring åtta hus. Paola kollar sig runt och bestämmer plats för trädgårdsland och kompost, samt mäter och planerar. Det är viktigt att platsen för trädgårdslande får minst fem timmar sol om dagen samt att komposten får en någorlunda skuggig plats.

Framåt två på eftermiddagen är vi färdiga och redo att ge oss av tillbaka till Palenque. Jag har de senaste timmarna helt glömt bort den tidiga morgonen och bristen på sömn. Jag har haft så roligt tillsammans med Paola och kvinnorna i byn att jag helt glömt bort min trötthet. I bilen på vägen tillbaka till civilisationen kommer dock tröttheten över mig igen och medan bilen tar sig fram över en gropig väg vaggas jag rofyllt till sömns. Runt fem släpper Paola av mig vid mitt hus.
På lördag bär det av med agronomen Paola igen. Då ska vi med kvinnornas hjälp göra ett trädgårdsland utanför vårdcentralens byggnad. Trädgårdslandet kommer att bli till ett exempel på hur man gör ett trädgårdsland och där kommer det längre fram att odlas diverse medicinala växter som alla som vill kan använda sig av.