torsdag 12 augusti 2010

Nar tiden forsvinner

Palenque har formagan att fa tiden att stanna upp, och det ar precis vad som har hant mig, an en gang. Aterigen ar jag sa jordbunden och tagen av Palenque att den ovriga varlden har slutat existera for mina ogon. Jag har gatt upp i livet och totalt glomt bort rapporterandet. Darav min franvaro pa denna blogg.

Men det ska bli andring pa det nu har jag tankt. Det ar dags for fokus och skrivande. Nu nar jag antligen flyttat ut fran Yaxkin vandrarhem och aterigen ar tillbaka pa den plats dar jag bodde forra sommaren kanske jag kan hitta den tid jag behover for att aterigen fa ner orden pa dataskarmen.

Sedan maj manad har jag arbetat i recepcionen pa Yaxkin vandrarhem. Det har varit en karusell med kanslor som stormat bade hit och dit. Det ar som att yin och yang leker med oss har i detta center av pulserande energier. Ena dagen ar vi alla pa topp och solar sprider sig som leenden over allas vara lappar. Andra dagar hopar sig problemen, far bagarna att svamma over, och sliter bort vara soliga leenden och byter ut dem mot i irritation spanda och harda ansikten. Ena dagen sprudlar energi och skaparandra for att andra dagar bytas ut mot frustration och kanslan att vilja dra sa langt harifran som mojligt. Men mitt i detta rus av kanslostormar mar jag anda bra och lar mig standigt mer av allt vad detta liv har att erbjuda.


Tva och en halv manad har passerat sedan jag senast updaterade min blogg. Under denna tid har jag hunnit med att spendera tva veckor tillsammans med en guru fran indien och lart mig om nya meditationstekniker, jag har besokt tulum och chichen itza pa yucatan-halvon. Dessutom har jag besokt San Cristobal och dar boende vanner vid ett flertal tillfallen.



For ungefar en manad sedan fick jag besok av en van infran Karlstad. Med ett glatt leende kom han farandes fran Mexiko City och konferansdagar for att tillbringa en veckas semester tillsammans med mig i Palenque. Han packade upp min dator nar han kom, tillsammans med tva kaviar-tubar, ett paket knackebrod,turkisk peppar och fem efterlangtade pocketbocker pa svenska.
Sen begav vi oss ivag. Forsta dagen slapade jag med stackaren pa en 7-timmars djungelfard tillsammans med en van som jobbar som guide har i trakterna och kanner till palenques djungel som sin bakficka. Vi besokte sma vattenfall, spanade efter tucaner och andra exotiska faglar, ropade efter aporna och larde oss namnen pa otaliga medicinala vaxter. Tog honnom aven med till vattenfall har i narheten, till en lagun och sjalvklart Palenques arkeologiska zon dar Pakals pyramider star att finna. Nar han akte harifran en vecka senare tackade han mig djupt for en av de basta semestrarna pa mycket mycket lange.

Det far racka sa lange. Aterkommer snart med fler historier fran upptacktsfarder i djungeln tillsammans med min kompis Paco som har fatt aran att lara mig allt om dessa medicinala plantor. Dessutom ska jag beratta mer om de projekt som vaxer fram har pa vandrarhemmet....och om planer som jag har att gora en manads tripp till San Fransisco och en lavendelfarm.

Karlek till er alla!

söndag 9 maj 2010

Palenque i sjal och hjarta.

Och plotsligt ar jag tillbaka i djungeln. Atta manader har passerat i Palenque i min franvaro, anda kanns det som att ingen tid alls har passerat sedan jag akte. Samma storm brusar upp i mitt hjarta nar bussen nastan ar famme. Samma gladje skuttar runt i mitt brost nar jag kliver av i varmeboljan. Allt ar sig likt, forutom att nagra manniskor har farit och andra anlant. Men det finns ocksa dem som fortfarande ar kvar. Och de halsar mig alla med glada ansikten nar de far syn pa mig. "Vart har du hallit hus Karolina?" "Vart tog du vagen nagonstans?"

Jag berattar for alla om vintern i Sverige nara familjen och vannerna. Foljdfragan blir genast...."Sa hur lange stannar du den har gangen?"
Jag skakar pa huvudet. Sager att jag inte vet. Ler och sager att det kanns som att komma hem igen och att jag kanske stannar for alltid.



Och det ar verkligen precis sa det kanns att komma tillbaka till Chiapas. Precis som det ocksa kandes forsta gangen jag klev av minubussen ute i djungelns Palenque. Antligen har jag natt fram till den plats som jag sa lange letat efter. Haxorna och trollkarlarnas djungelboning. Dags for fokus och eftertanke och sjalslig utveckling. Tid for naturmedicin, mayavisdom och reningsritualer. Tid for tai-chi och shamanism. Tid for yoga och meditation. Tid att forsta sammanhangen.

Och plotsligt ar vi igang igen. Attraktionens lag fungerar for fullt. Drar till mig det mesta som jag ber om.

Dag 1 i Palenque blir jag erbjuden ett jobb.
Dag 2 borjar jag jobba som receptionist pa Yaxkin hostel.
Dag 3 far jag reda pa att vi den 12:e maj kommer bli invaderade av en indisk guru och hans 50 larjungar och att Yaxkin under 5 dagars tid kommer forvandlas till ett meditations och yoga center.
Dag 5 checkar en kiropraktor med magiska krafter in.
Dag 6 ger herr kiropraktor mig en nastan gratis behandling och berattar att jag har en massa kryp i magen samt att min rygg ar vriden pa nagot konstigt vis. Han berattar precis hur jag ska ga tillvaga for att kurera mig. 8 veckors ryggbehandling med is,lyder hans dom.
Dag 8 kommer agaren, min van David, tillbaka fran Guatemala och berattar att vi ska borja gora iordning for Temascal, att han ska lara sig att leda en Temascal-ritual och att jag ocksa har mojlighet att lara mig detsamma om jag stannar har. Dessutom berattar han att han kanske ska bli schaman-larling och att det nu ar tid att lara kanna Lacandonas djungel och all visdom som bor dar.

Jag bara ler och skakar pa huvudet. Jag befinner mig precis dar det ar meningen att jag ska befinna mig. Palenque. Dar jordens inre balans bor. En plats som besitter starka energier som kan bade hjalpa och sjalpa beroende pa vad man har for avsikter. =)

lördag 24 april 2010

Himlens mun, hajfiske och Temascal

Det hander sa mycket att jag knappt hanger med i svagningarna. Men for att gora historien kort sa tog jag mig soderover i bil tillsammans med nagra vanner fran Mexico City. I ungefar en veckas tid bodde vi i talt pa stranden i Puerto Escondido. Nar de akte tillbaka till storstaden slog jag mig ihop med reggae-folket pa stranden. Nagra dagar senare befann jag mig plotsligt i en annan kuststad. I Bahias de Huatulco agnade jag och min van Anna tva veckor som larlingar hos 60-ariga Gustavo och larde oss massor om att tillverka smycken och andra vackra ting.

Vi tog oss senare vidare mot La Boca del Cielo (Himlens mun). En otroligt vacker fiskeby med langstrackta sandstrander och vanliga manniskor. Vi blev ganska omgaende adopterade av familjemamman Marie som tog oss med pa sin eka och forde oss till "andra sidan". Pa "andra sidan" slog vi upp taltet och blev under en veckas tid bjudna pa otaliga olika fiskratter.
Jag foljde med tva fiskare 80 km fran kusten for att fiska haj.....och sova i en eka under en otrolig stjarnhimmel. Vi larde kanna en kringresande cirkus och Anna gjorde nagra nummer som elddansare under nagra kvallar, nagot som gjorde oss kanda i hela byn. Vi befriade aven sma nyklackta skoldpaddor, simmade och simmade och simmade....samt tillverkade vackra halsband av sjostjarnor.



Efter en veckas tid kande vi oss dock redo for lite kallare klimat och begav oss darfor av till San Cristobal de las casas bland begen. Dag ett bjod nagra vanner in oss till en Temascal ritual....nagot som jag ska beratta narmare om en annan dag.

Vi krop in i Moder Jords skote i form av en liten hydda gjord av diverse pinnar och overtackt med djurhudar. I hyddans mitt placerades forfaderna...dvs de glodande stenarna. Sedan stangdes porten och helande orter blandades med angande vatten i takt med att var ledare slangde vatten pa stenarna och angorna steg i hojden. Vi sjong och vi bad och vi renade kropp och sjal och aterfoddes tillsammans under 30 minuters intensiv svettning. En helt otrolig upplevelse som jag med storsta sannolikhet ska ga igenom igen imorgon.

Underbara alskade Chiapas!

onsdag 24 mars 2010

Mexico City och aterseende med manga fina manniskor

Aterigen i Mexico. Det kanns som att komma hem. Den senaste veckan har jag tillbringat i Kikes mammas hus i Mexico City. Atit massa gott, besokt solens pyramid pa vardagjamningsdagen for att fylla pa med ny energi, lart mig gora massa olika armband och halsband tillsammans med Kikes basta van Dante. Trantat yoga, sjalvforsvar och sprungit runt i storsta allmanhet. Har dessutom hunnit med att ta en svang till Hare Krishna templet inne i city och fylla pa magen med god vegetarisk mat och sinnet med en massa positiv energi!

Nagra dagar till i Mexico City blir det innan jag pa lordag packar mig in i min kompis Vicos bil for att ta mig soderover. Oaxacas berg och sandstrander vantar. Sedan bar det antligen tillbaka till djungeln och mitt paradis Palenque. Manga kanslostormar gar mig med all sakerhet till motes vid aterseendet med den platsen. Men dorrar maste stangas och andra oppnas. Och som dom sager. Allt for ju nagot gott med sig!!!

Pa vag hem till min djungel igen for att plantera nagra froer i jorden och gora drommar till verklighet. Som jag har saknat min djungel!

måndag 22 februari 2010

När stigen leder vidare och tillbaka

Yoga, meditation, ayurveda, massage, eteriska oljor, naturmedicin....i mitt huvud. Solen lyser från en klarblå himmel och det ligger minst en meter snö på marken. Återigen är det dags för mig att packa väskan och ge mig vidare. Söka reda på fler fågor som kräver svar och växa för varje steg jag tar. Jag lämnade dörrarna i Mexiko på vid gavel, nu ger jag mig av tillbaka för att öppna dem ännu mer. Få platser i världen har bjudit mig på liknande sensationer som Palenque i södra Mexiko. När jag nådde fram till naturens sköte i Chiapas studsade hjärtat upp och ner i bröstet på mig. Jag stannade upp, slog mig ner och stannade kvar. Därefter följde ett fyra månader långt lyckorus och känslan av att ha hittat hem efter flera års sökande.Nu beger jag mig av tillbaka till Mayafolkets land och platsen som bland annat kallats för framtidens Noaks ark.



" 2012 End of the Mayan Calendar Rainbow in Palenque, Mexico.

Wouldn’t you know it, people are planning the rainbow already to mark the end of the Mayan calendar when society will either fall apart, the world will blow itself to bits or we all get enlightened in a massive consciousness shift. It’s a multiple-choice question.

The land has been found already and so whether you’re a red electric firefox, a white galactic mirror or a purple cosmic masturbator, be there or miss the very end of Time."