Peru var fantastiskt. Det går inte med ord att beskriva hur jag kände när jag tidigt en morgon i april anlände till den heliga inka-dalen. Där stod jag plötsligt och tittade ut över ruinerna och grönskan och kunde inte förstå att det var sant. Efter så många år hade jag äntligen nått mitt mål. Efter att ha varit på väg så länge. Min kropp och mitt sinne reds av ett energirus. Under en hel dag var jag helt och hållet hög på livet. Där jag gick ner för trapporna kunde jag se det gamla Machu Pichu framför mig. Då när det var fullt av liv och fullt av människor. Kunde höra ljuden, känna dofterna och se människorna. Trots den höga höjden tog det mig inte lång tid att ta mig upp på bergstoppen på bilden. Jag hade så mycket glädje i kroppen att jag nästan sprang dit upp. Sedan satt jag med ryggen vilandes mot en gammal vägg och tittade ner på den gamla Inkastaden under mig. En del av min själ hade äntligen hittat hem och funnit ro. Jag drog ett djupt andetag och kände mig lycklig över att finnas till, i just det nuet.
