torsdag 10 januari 2008

När resandet blir till religion


Den sökandes väg till nirvana, himlen och sinnesfrid kantas av berg och dalar och de konstigaste äventyr. Det bor ett lekande barn i denna människas bröst och den ständiga rastlösheten och viljan att växa och förstå sin omgivning bättre jagar hela tiden vidare i nya riktningar. Djupa skogar och möten med själen i naturen växlar med pulserande storstäder och möten med människor. Ständigt växande. Likt ett flera hundra år gammalt träd med antika mossar sträcks grenar ut i alla möjliga riktningar. Uppåt, neråt, fram och tillbaka. Vägskälen är många men riktningen fortsätter hela tiden framåt. Drivet vidare återskapas hela tiden i olika människors berättelser, kulturbakgrunder och filosofier om meningen med livet. Vandraren, pilgrimen, äventyraren, fotografen, skribenten, resenären, bergsbestigaren, musikern, poeten. De har alla sökandet efter svaren gemensamt. De drivs hela tiden vidare och stressas kanske av att ha en alltför fast punkt i tillvaron. Friheten som rusar genom blodet när ryggsäcken står packad med det mest nödvändigaste vinner i längden. Det är frihet att kunna leva för stunden. Sökarens liv är omväxlande, helt klart. Men det innebär också att stycka upp sin själ och lämna bitar av den utspridda över hela världen. I ögonblick. I möten med människor som tillfälligt korsar den upptrampade vägen. I platser som bara passeras en gång. Samtidigt innebär det att ständigt växa när resan blir till Religion. Att efter flera timmars kämpande uppför en envis uppförsbacke nå toppen av ett mäktigt berg är en andlig upplevelse. Att kasta sig ut ur ett flygplan med bara en fallskärm som livlina är att komma närmare svaret om meningen med livet. Närmare kraften som kallas både Gud, Buddah och Allah. Trots att vandringen kantas av diverse svårigheter handlar det om att ständigt utmana sig själv. Att klara mer och mer. Att växa sig starkare. Längst den långsträckta vägen som leder både hit och dit har en liten plutt växt till ett kraftdjur. På insidan. När en mötande frågar efter en favoritplats kan den sökande omöjligt välja. Långsträckta sandstränder eller höga bergstoppar? Sagolandskap så långt ögat kan nå eller pulserande skitig storstad? Fridfull ensamhet eller gnirstrande gemenskap? Det är omöjligt att välja. Kontrasterna är nödvändiga. En skriande, oblyg bergspapegoja ger lika många ledtrådar om sanningen som en tjattrande försäljare. Dom har båda sin unika charm och är obetlada lärare i världens bästa skola. Livets skola.