torsdag 2 april 2009

Svennis ett minne blott i Mexiko


Mexikos fotbolls-publik kan delas in i två kategorier. De som skyller de ständiga förlusterna på den svenske förbundskaptenen Sven-Göran Eriksson. Samt de som höjer Svennis till skyarna men anser att det inte spelar någon roll om förbundskaptenen är ett proffs eller inte då fotbolls-spelarna är mer intresserade av att göra reklamjobb och festa än att spela fotboll.

Igår förlorade Mexiko ännu en VM-kvalmatch på bortaplan, den här gången mot Honduras. Resultatet 1-3 var Honduras väl förtjänt då Mexiko pysslade med något helt annat än fotbolls-spel och ständigt tappade bort bollen på motståndarnas sida av planen. Att de lyckades få till ett mål hade mer med tur än skicklighet att göra -en straff som lades rätt helt enkellt.

För ungefär en vecka sedan spelade Mexiko på hemmaplan(Estadio Azteca)mot Costa Rica. Några dagar innan matchen gick ryktet att om laget inte lyckades vinna denna match skulle man göra sig av med den svenske förbundkaptenen Svennis. Mexiko hade då fortfarande inte lyckats vinna en enda match under året, något som vissa anser vara Svennis fel. Lyckligtvis kammade man hem segren med 2-0 mot Costa Rica och Svennis framtid som förbundskapten för det mexikanska landslaget var säkrad, i alla fall för den närmaste framtiden.

Igår åkte han dock ut. Efter förlusten mot Honduras med 1-3 fick Svennis sparken som förbundskapten efter bara 10 månader i Mexiko. Det återstår nu att se vem som kommer ta på sig rollen som mirakelgörare för det mexikanska landslaget. För ett mirakel krävs för att få laget att intressera sig för fotbollsspelande igen. Och för att den mexikanska publiken ska återfå förtroendet för sitt landslag.
Där jag satt och tittade på gårdagens match, på en ute servering i staden Mérida på Yucatanhalvön, visade man visserligen matchen på storbildsteven. Det var dock ingen mer än jag som intresserade mig för vad som hände på planen och ingen som ens reagerade när laget petade in matchens enda mexikanska mål.

Det är tydligt att mexikanerna har tappat hoppet för mexikansk fotboll. De som förut följde matcherna med iver pratar nu istället skit om laget och dess spelare. Att de är värdelösa som fotbollsspelare och bara intresserar sig för kändisskap, pengar och fester verkar vara den allmänna uppfattningen. Kanske är allas vår Svennis värd en bättre utmaning än så?
Bilderna är inte mina utan hittade och lånade på Google.

Kroppslig rening


Det är andra gången det händer. Min kropp hamnar i total obalans när jag reser från hög höjd och plötsligt hamnar på marknivå igen. Efter fem månader bosatt i La Paz, Bolivia, for jag tillbaka till Sverige, lågländerna och sommaren. Jag anlände som ganska spinkig efter att ha haft nästan för bra matsmältning i Bolivia. Självklart återgick jag genast till svensk kosthållning, och njöt till fullo av den goda maten efter fem månader i ett ganska smaklöst Bolivia.
Tänkte inte så mycket då på hur min kropp fungerade, behövde bara inte springa på toaletten lika ofta längre. När jag några veckor senare nådde fram till Barcelona och den riktiga sommarvärmen tog det stopp. Det jag stoppade in i munnen ville helt enkelt inte passera ut på andra sidan utan fastnade inuti kroppen. Jag uppfattade det som att jag svullnat upp över hela kroppen och kände mig som en ballong. Kunde inte för mitt liv förstå vad det var som hände, varför min kropp plötsligt hade så svårt att göra sig av med restprodokter. Jag kunde leva på en sallad om dagen utan att känna mig hungrig eller behöva gå på toaletten.
Det var inte förrän i augusti den sommaren då jag började träna som det hela vände. Med träningen, och speciellt med yogan, verkade det som mitt system sakta men säker återgick till det normala igen. Kommer ihåg att jag under den här perioden reagerade på att jag svettades nästan onormalt mycket på gymet, antar att det var min kropps sätt att göra sig av med slaggprodukterna som inte ville komma ut på någon annan väg.

Nu har det hänt igen. Efter en vecka i Mexico City, en stad som ligger på 2500 meters höjd, anlände jag till Mérida, en kuststad på Yucatanhalvön i södra Mexico. Den här gången sa det stopp på en gång. Min kropp verkade låsa sig och släppte nästan inte ut några slaggprodukter alls. Jag började svullna upp och började så smått känna mig halvkraftig. Min mage har normalt sett ett mycket bra fungerande system och efter att ha varit vaken i ungefär 10 minuter på morgonen brukar jag behöva gå på toaletten. På plats i Mérida sattes den funktionen ur spel på en gång.
Jag reagerade på att speciellt händer och fötter svullnade upp. Att mina fingrar var dubbelt så tjocka som förut och knappt inte gick att böja. Den verkliga aha-upplevelsen fick jag en dag då jag och Anabell tog oss iväg till marknaden för att handla frukt. Det var omkring 40 grader ute och hon svettades som en gris (inte jag). Vi stannade till vid ett café och köpte oss varsin liter frukt-vatten. Flera timmar senare hade jag fortfarande inte behövt gå på toaletten och svettades fortfarande inte alls!!! Den kvällen åt jag en hel chips-påse då jag själv kommit fram till att min salt-nivå kanske hade satts ur spel. Efter det började jag svettas som en galning, så jag antar att jag hittade åtminstone ett svar på anledningen till mitt problem.


Nu har jag satt mig själv på kroppslig rening. Efter att ha berättat för Anabell om mitt problem tipsade hon mig om en kur som renar kroppen och rensar bort alla slaggprodukter bestående av fett och socker. Min morgonritual består nu i att rensa nopalens blad från taggar, skiva dem och lägga dem i en mugg, tillföra ett knippe persilja samt pressa en grapefrukt över. Sen ska blandningen mixas och drickas så fort som möjligt. Nopalen (kaktusens blad) har samma slemmiga konsistens inuti som Aloevera och sägs ha samma förmåga som Aloeveran att ta upp slaggprodukter och föra dem ut ur kroppen. Grapefrukten består också av många nyttigheter som hjälper kroppen att göra många gifter vatten lösliga och föra ut dem ur kroppen.
Ska hålla mig till denna morgon-ritual i tre veckor för att rensa ut så mycket slaggprodukter som möjligt. Anabell säger att denna metod är ett jättebra bantningsknep då man garanterat kommer gå ner i vikt till följd av reningsprosessen. Antar att det är ett plus i kanten trots att jag först och främst är ute efter att få tillbaka min normalt fungerande kropp. =)
(Vill du prova denna kur men har svårt för att hitta några kaktusar där du är kan du alltså bara gå och köpa en aloevera-planta och börja kapa, det sägs dock inte vara lika gott med färsk aloevera som kaktusblad, men vill man vara fin får man lida pin, eller hur var det nu igen?)

Efter bara två dagars ritual kan jag inte säga att jag har lagt märke till några underverk mer än att min mage äntligen har börjat fungera som vanligt igen, vilket också skulle kunna bero på att jag att jag återigen köttvägrar och har börjat äta gröt till frukost.

Man har gjort många studier i hur kroppen reagerar på hög höjd och det är ett faktum att man vid höjder som till exempel La Paz på 3700 meter över havet kan få huvudvärk och känner sig allmänt andfådd innan kroppen vänjer sig vid den höga höjden. Det verkar dock inte ha gjorts lika många studier i hur kroppen reagerar på låg höjd efter en mer eller mindre lång tid högt över havsnivån. Jag antar att det i mitt fall finns många faktorer som spelat in. Att gå från hög höjd till havsnivå med varmt klimat verkar sätta min kropp ur spel helt och hållet. Vid båda fallen kan jag dock inte förneka att även matvanorna har förändats drastiskt vilket säkert påverkat min kropps reaktion åt det negativa hållet. Nu är det lite kött, mycket vatten, yoga varje morgon samt mirakelkur som gäller i några veckor innan min kropp har hittat i balans igen. Vi får väl se hur det går.

Nu är klockan runt två på eftermiddagen och temperaturen ligger återigen på drygt 40 grader. När mina vänner kommenterade värmen igår fick jag en smärre chock. Jag är van vid Barcelonas 35-gradiga somrar och trodde att nivån var ungefär densamma här. Kunde inte ens tänka mig att temperaturen här når upp till närmare 45 grader mitt på dagen.
- Vaa?! Men jag lever ju fortfarande, var min kommentar på den upplysningen igår kväll.