Den Röda Vägen

Det har nu gått några år sedan jag började följa den så kallade röda vägen. Under flera års tid har jag nu varit en aztekisk dansare och tillsammans med de övriga medlemmarna i gruppen Huitzilopochtli har jag ägnat många många timmar åt dansen, åt ceremonierna och åt gemenskapen. Många är de platser som jag och mina companeros har besökt i dansens namn. Och nu, några år senare, har jag äntligen börjat förstå. Att dansen är helig på riktig och att den hjälper dig att ”ladda ner spirituell information”. Hur jag ska kunna förklara detta för er som läser denna blogg har jag egentligen ingen aning om, men jag ska ge det ett försök.

När kontinenten Amerika blev koloniserad av spanjorer och engelsmän utrotades många heliga former nästan helt och hållet då kolonisatörerna förbjöd ursprungsbefolkningarna att prata sina modersmål och utöva sina andliga riter. I Mexiko överlevde dessa former bättre än de gjorde på många andra håll mycket tack vare att man gjorde katolicismen och deras helgon till en del av sin egen tro. Därför är det vanligt att man ser många aztekiska dansare åkalla både jungfru maria och jesus kristus...men de representerar ändå gamla traditionella aztekiska gudar. Jungfru maria är densamma som Tonanzin – Moder Jord medan Jesus Kristus representerar guden Tonatihu – Fader Sol. I många traditionella sånger som översätts till spanska översätts också Tonanzin till Jungfru Maria och Tonatihu till Jesus...och vid första anblick kan det hela verkar mer katolskt än vad det egentligen är.

Men, det var också mycket traditionell information som föll bort längst med vägen. I Mexiko fortsatte aztekiska grupper att dansa i det dolda. Danserna och dansstegen och mycket av de ceremoniella formerna överlevde, men mycket annan information föll bort längst med vägen. Det jag dock har börjat uppleva som dansare är att mycket av den gamla traditionella informationen har bevarats i dansstegen och på sätt och vis aktiveras genom dansandet. Att dansa och utföra de heliga formerna gör att du kan ”ladda ner” gammal visdom. Genom den heliga kontakten med de olika elementen som Elden som alltid brinner i danscirkelns mitt börjar man som dansare förstå en annan helhet. Men precis som det är svårt för en yogautövare att förklara sina upplevelser efter år av utövande, eller för en meditatör att med ord förklara vad det är hen upplever....är det på samma sätt svårt för en dansare och följare av den röda vägen att förklara vad det verkligen är som hen upplever. En djupare förstålese för vad som är meningen med det här Livet, vart vi kommer ifrån och vart vi är påväg skulle kunna vara en lagom luddig förklaring.

Det har på den senaste tiden börjat hända saker med mig som jag inte kan förklara. Mycket visioner. Information som kommer till mig i Drömmar men också i vaket tillstånd. Och speciellt i samband med ceremoniella tillfällen. Dessutom har jag börjat dra till mig människor som vandrar längst med samma väg som mig. Otaliga är de ”bröder och systrar” samt ”mormödrar och morfäder” som korsar min väg....som för att knuffa mig frammåt....och ge mig bekräftelse på att jag faktiskt befinner mig på rätt väg. Ofta kommer de mig till mötes med svaret på en fråga som jag länge har gått och klurat på.

Dessa bröder och systrar har även kommit mig till mötes de senaste två gångerna som jag besökt Sverige. För två och ett halvt år sedan när jag besökte Sverige blev jag till exempel genast ivägslungad till festivalen Rainbow Fields där jag mötte Amilcar Vargas från Peru och Laila Spik från Sapmi samt festivalens Huvud Carina Solöga Högman. Under helgens gång fungerade jag som Amilcars tolk under alla de workshops och ceremonier som han höll i. Det var en fantastisk helg där andinsk visdom blandades med samisk visdom...något som fick mig och övriga deltagare att än en gång förstå att det bara finns en ras bland oss människor, att vi alla har samma ursprung. För trots att Amilcar och Laila pratade på olika språk var deras budskap detsamma. Ett av mina favoritmoment under denna helgen var när vi följde med Laila Spik ut i en glänta i skogen. Hon förklarade för oss att hon växte upp på fjället tillsammans med sin far som från det att hon var liten förklarade allt om fjällets och skogens växter för henne. I den lilla glänta i skogen där vi befann oss pekade hon ut otaliga ätliga och medicinala växter och förklarade hur man av tallens bark kan göra mjöl och så vidare. Naturens eget Skafferi!!!

Under de senaste åren har jag också blivit känsligare för energier. Jag känner av platser och människor på ett helt annat sätt än förut. För att inte tala om ”andar”.Till exempel kommer jag sent att glömma den där gången i Mexico City när jag och en kompis gick på gatan påväg mot en avgående buss mot södra Mexiko. Framför oss gick en man klädd i svart vars energi fick mig att frysa till is. Jag ryckte snabbt tag i min kompis och bad honom att gå över till andra sidan gatan. Jag har ingen aning om vem mannen var, men min intuition sa till mig att det var säkrast att hålla sig på avstånd från honom och att han antagligen inte ens var en levande människa. Senare har en kompis som är antropolog och som växte upp i Mexico Citys centrumkärna berättat för mig om upplevelser ifrån hans barndom. Om att Mexico Citys centrumkärna är full av andar och att han som barn ofta såg oförklarliga skuggor eller kände av märkliga kalla drag.

Jag är mycket väl medveten om att jag befinner mig precis i början av en spirituell väg som jag bara precis nyligen har börjat förstå. Jag har precis börjat förstå att den här vägen är mitt öde i det här livet och att det inte längre finns någon väg tillbaka. Mitt kall är MedicinKvinnans väg med allt vad det innebär. Och nästa år i Oktober kommer jag att sluta upp med tusentals kvinnor för att utföra La Danza de la Luna – Måndansen, i närheten av Mexiko City.