FN projekt för självförsörjning i Usipa

25e Februari:

Klockan är kvart över fem på morgonen när väckarklockan ringer. Jag sätter mig yrvaket upp i sängen i min lilla hydda några kilimeter från Palenques centrum. Snabbt måste jag göra mig iordning, för vilken minut som helst kommer Paola förbi och hämtar upp mig. Jag hoppar i kläderna och håller som bäst på att sätta in linserna när jag hör en bil närma sig på grusvägen utanför mitt hus. Jag rafsar snabbt åt mig det jag behöver med mig, tar mig med stegens hjälp ner från loftet och fyller på min vattenflaska. Jag är fruktansvärt dålig på att ta mig upp tidigt. Och sådana här tidiga morgonar skippar jag helt enkelt frukosten för att kunna ligga och dra mig i sängen längst möjligt.

Jag springer snabbt ut genom dörren och hälsar på Paola som vid det här laget har hunnit kliva ur bilen och ta sig hela vägen fram till dörren. Snart är vi påväg. Vi lämar Palenque bakom oss och tar oss på ringliga vägar längre och längre bort ifrån civilisationen. Vi rör oss genom ett grönt paradis och passerar flera små byar där människorna har lagt ut både bönor och kaffebönor att torka i solen. De lyser upp det annars nästan helt gröna landskapet med sina starka färger. Vi passerar också flera ”milpas” (majsodlingar) och en hel del fruktträd som banan och papaya. Vi njuter av de gröna landskapen, de tropiska vyerna och blir fullkomligt hänförda av flera vattendrag som vi passerar på vägen.

Paola är agronom med specialinriktning ekoteknik och har precis börjat jobba med ett projekt i en liten by som heter Usipa som ligger ungefär tre timmar med bil från Palenque. Under tre månaders tid ska hon på uppdrag av FN arbeta med ett utvecklingsprojekt till förmån för de Cholindianer som bor i byn. Tanken är att de kvinnor och de ungdomar som är intresserade av att lära sig kompostera och göra sina egna trädgårdsland kan anmäla sig till projektet. Och intresset bland kvinnorna har så här långt varit stort. Jag har anmält mig som volontär assistent och kommer med glädje följa Paolas arbete och hjälpa till med allt jag kan de närmaste månaderna.

Efter ungefär tre timmar når vi slutligen fram till Usipa, byn som ligger inbäddat i en liten dalgång mellan gröna kullar, klassiskt landsskap i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Vi parkerar Jeepen utanför El Centro de Salud (lokala vårdcentralen) . Efter en lång och slingrig bilfärd tar nu arbetet vid. Jag hjälper Paola att förbereda för den workshop som ska hållas för en grupp kvinnor och får även en kamera i handen med uppgiften att fota så mycket som möjligt.

Kvinnorna kommer en efter en och snart är den lilla salen på vårdcentralen full av nyfikna indiankvinnor. Paola sätter igång genom att presenterar sig och frågar sedan vad kvinnorna odlar för något. Hon ritar upp exemplen på grödor på ett stort pappersark som hon satt upp på väggen. Många i Usipa kan varken skriva eller läsa och många kan dessutom mycket begränsad spanska – så det är helt enkelt ingen vits att skriva. Så istället målar Paola. Hon målar majs, chili, persilja, koriander, yuka samt några andra vanliga grödor som odlas i det tropiska område där kvinnorna bor.
Workshopen handlar om vikten av att äta nyttigt, vad kvinnorna i byn odlar och hur de genom det här projektet kan lära sig att kompostera för att skapa sin eget abono som de sedan kan använda i det trädgårdsland som kvinnorna med hjälp av Paola själva ska skapa i sina hem. Efter workshopen får de kvinnor som är intresserade av att delta i projektet skriva upp sina namn på en lista för att Paola nästa vecka ska kunna besöka dem i sina hem och planera inför kompost och trädgårdsland. Paola betonar också vikten av att odla ekologiskt och utan kemikalier. Vikten av att se och ta hand om jorden, paradiset vi har runt omkring oss och som faktiskt ger oss allt vi behöver.
När workshopen är slut säger vi hej då till kvinnorna och sedan tar nästa uppgift fart. Vi ska nu besöka de kvinnor som var med på workshoppen som hölls för en vecka sedan. Kvinnorna har kommit till vårdcentralen för att möta upp oss och ta med oss till sina hem. I samlad trupp bär det sedan av uppför kullar och nerför kullar till små hyddor med träväggar och plåttak. Vi träffar familj på familj och blir visade runt av stolta kvinnor. Under en timmes tid besöker vi omkring åtta hus. Paola kollar sig runt och bestämmer plats för trädgårdsland och kompost, samt mäter och planerar. Det är viktigt att platsen för trädgårdslande får minst fem timmar sol om dagen samt att komposten får en någorlunda skuggig plats.

Framåt två på eftermiddagen är vi färdiga och redo att ge oss av tillbaka till Palenque. Jag har de senaste timmarna helt glömt bort den tidiga morgonen och bristen på sömn. Jag har haft så roligt tillsammans med Paola och kvinnorna i byn att jag helt glömt bort min trötthet. I bilen på vägen tillbaka till civilisationen kommer dock tröttheten över mig igen och medan bilen tar sig fram över en gropig väg vaggas jag rofyllt till sömns. Runt fem släpper Paola av mig vid mitt hus.
På lördag bär det av med agronomen Paola igen. Då ska vi med kvinnornas hjälp göra ett trädgårdsland utanför vårdcentralens byggnad. Trädgårdslandet kommer att bli till ett exempel på hur man gör ett trädgårdsland och där kommer det längre fram att odlas diverse medicinala växter som alla som vill kan använda sig av.

2012

Ett nytt år har börjat och jag har tänkt att göra det bästa av det. Det här året ligger fokus på Hälsa och på att göra ännu fler drömmar till verklighet.

Började året med en kurs i Reiki, för två veckor sedan började jag studera en kurs i fysiologi, anatomi och nutrition på Kristianstads Högskola (på internetdistans så klart, jag befinner mig fortfarande i Mexiko...)och dessutom håller jag som bäst på med en kurs i Shiatsu - japansk massage.

Och det är väl just så som planen ser ut för den närmaste tiden. Teoretiska studier på högskolan och praktiska studier i framförallt massagetekniker, reiki och yoga. Dessutom en massa olika projekt...bland annat i det rättvisa kaffets anda...men också tillsammans med min vän agronom-ingengören Paola. Och just det projektet tänkte jag att jag skulle berätta lite mer om nu...

Året 2011...

Ett år har avslutats och ett nytt år har påbörjats...och jag har inte bloggat på evigheter. Men här kommer i alla fall en liten resume av mitt 2011.

2011 var på många sätt ett omtumlande år som innebar många nya riktingar i mitt liv. Året kom framförallt att kantas av mexikansk spiritualitet och ekologiska projekt.

1 Januari 2011 började med något av en chock när min vän Kike ringde och meddelade att min älskade mexikanska mamma Lilia låg inför döden. Jag tog mig hela vägen till Mexico City för att ta avsked av en djupt älskad vän. I två veckor blev jag kvar och gjorde mitt bästa för att hjälpa henne ha det så behagligt som möjligt sina sista veckor i livet. Älskade fina underbaraste Lilia, hoppas du har funnit frid!

I februari började en underbar tid av Temazcal-ceremonier, Yoga tillsammans med min älskade syster Dana samt arbete i Yaxkins trädgård. Dessutom kom jag här för första gången i kontakt med den aztekiska dansen och började under våren själv att dansa med gruppen Huichilopoztli (Kollibri). Tillsammans med Carlos och Carlos tar tankarna på ett ekologiskt nätverk i Palenque fart och vi genomför tillsammans en Workshop för personalen på Yaxkin om Återvinning.

I mitten på maj möttes vi upp på Samuel och Sanyas mark ute på landét för att fira två årsdagen av det heliga Ceiba trädet. Under en hel natt satt vi församlade runt elden under en stjärnklar himmel med tända ljus och blommor precis överallt. Vi sjöng heliga sånger och bad och när solen slutligen gick upp runt klockan fem på morgonen församlades vi alla runt Ceiba-trädet för att dansa några aztekiska danser till trädets ära. (Ceiba-trädet är heligt enligt mayafolket och sägs vara länk mellan underjorden och himlen. Ceiba-trädet som vi denna natt firade föddes ur askan efter en helig ceremoni som hölls på platsen)

Jag kommer ihåg mitten av juni när vi församlade hela gänget här i Palenque i ”El Jardin” för att fira min kära vän Joel Alvarez födelsedag med knytkalas och Temazcal. Trots sommartemperaturer a la Tropikerna på runt 40 grader bestämde vi att det inte var nog och började göra i ordning för det traditionella aztekiska bastubadet. När vi satt ihopkrupna runt gropen i hyddan och Juan Tamatzin började hälla vatten över de heta stenarna fick jag plötsligt en uppenbarelse. Helt plötsligt, mitt under ceremonin, kom jag på att jag i denna stund faktiskt lever min dröm. Jag kom att tänka på gymnasietiden i Sverige då jag läste alla böcker jag kunde komma åt om amerikas ursprungsfolk och dess kultur samt andlighet. Jag dagdrömde om att jag i framtiden skulle lära känna dessa kulturer. Att jag skulle få möjlighet att delta vid ceremonierna och under högtiderna. Svettandes och sjungandes under en helig Temazcal-ceremoni i södra Mexiko insåg jag plötsligt att den drömmen plötsligt har blivit till verklighet.

Den 28 juni firade jag min 30 årsdag med två stora smörgåstårtor tillsammans med alla underbara Palenque vänner

I slutet av juli organiserade och genomförde vi El Festival de Paz, Fredsfestivalen, på Mayabel i Palenques Nationalpark. En vecka som för mig framför allt innebar aztekisk dans runt elden klockan sju varje morgon. El dia fuera del tiempo – dagen utanför tiden – tågade vi hela gänget iväg för att utföra en ceremoni och dansa bland Palenques Ruiner. Detta är första gången som jag deltar under en ceremoni som Aztekisk Dansare och jag kände mig otroligt upprymd och rörd.

Agusti var en lungn månad som jag tillbringar tillsammans med Palenque familejn. Vi skapar en danscirkel i min trädgård och började att dansa i mitt hus varje Lördag. Jag och Joel Alvarez skrev ett antal reportage och gjorde också intervjuer med Juan Tamatzin angående den traditionella aztekiska bastun Temazcal.

I slutet på agusti gav jag mig ut på pilgrimsfärd. Jag, min dansledare Alexis och hans familj samt Arturo gav oss som representanter för dansgruppen Huichilopoztli iväg till öknen och den lilla byn Real De Catorce för att dansa.




Efter öknen tog jag mig till Californien för att hälsa på några vänner. Under en dryg månads tid träffade jag gamla vänner som numera jobbar innom performance-branshen och förundrades dessutom gång på gång av det alternativa Californien och kanske speciellt av att ALLA odlar cannabis.

I november är jag glad över att vara tillbaka i Mexiko och tar mig ganska snabbt tillbaka till Palenque ifrån Mexico City. Där väntar min vovve Chandra på mig och attakerar mig med all sin vovviga kärlek när jag äntligen återvänder från min resa.

I december begav vi oss till byn Tila för att dansa till El Virgen de Guadalupes ära.

Den 18:e december får jag besök från Sverige och den 19:e får vi besök av en dangrupp på runt 40 dansare från Mexico City. Det innebär några hektiska dagar när jag förutom att ta hand om besökare från Sverige dessutom hjälper till att organisera en Temazcal till de anlända dansarna samt ta med dem till Zapatistbyn Roberto Barrios för att dansa i och utanför deras kyrka - samt njuta av de helt fantastiska vattenfallen.

Den 21a december, vintersolståndet, håller vi en ceremoni och dansar återigen bland pyramiderna i Palenque. Den 24, julafton, har vi knytkalas hemma hos mina venezulanska vänner Paola och Antonio. Känns otroligt kul att ha Leo, Linda och Valter på plats och vi har en kul svensk-venezulansk-mexikansk jul.

Året avslutas med aztekisk dans. Den 31 säger vi hej då till det förflutna året genom att hålla en ceremoni med dans på restaurangen Don Muchos på turisternas och palenkanernas älskade Panchan.