Året 2011...

Ett år har avslutats och ett nytt år har påbörjats...och jag har inte bloggat på evigheter. Men här kommer i alla fall en liten resume av mitt 2011.

2011 var på många sätt ett omtumlande år som innebar många nya riktingar i mitt liv. Året kom framförallt att kantas av mexikansk spiritualitet och ekologiska projekt.

1 Januari 2011 började med något av en chock när min vän Kike ringde och meddelade att min älskade mexikanska mamma Lilia låg inför döden. Jag tog mig hela vägen till Mexico City för att ta avsked av en djupt älskad vän. I två veckor blev jag kvar och gjorde mitt bästa för att hjälpa henne ha det så behagligt som möjligt sina sista veckor i livet. Älskade fina underbaraste Lilia, hoppas du har funnit frid!

I februari började en underbar tid av Temazcal-ceremonier, Yoga tillsammans med min älskade syster Dana samt arbete i Yaxkins trädgård. Dessutom kom jag här för första gången i kontakt med den aztekiska dansen och började under våren själv att dansa med gruppen Huichilopoztli (Kollibri). Tillsammans med Carlos och Carlos tar tankarna på ett ekologiskt nätverk i Palenque fart och vi genomför tillsammans en Workshop för personalen på Yaxkin om Återvinning.

I mitten på maj möttes vi upp på Samuel och Sanyas mark ute på landét för att fira två årsdagen av det heliga Ceiba trädet. Under en hel natt satt vi församlade runt elden under en stjärnklar himmel med tända ljus och blommor precis överallt. Vi sjöng heliga sånger och bad och när solen slutligen gick upp runt klockan fem på morgonen församlades vi alla runt Ceiba-trädet för att dansa några aztekiska danser till trädets ära. (Ceiba-trädet är heligt enligt mayafolket och sägs vara länk mellan underjorden och himlen. Ceiba-trädet som vi denna natt firade föddes ur askan efter en helig ceremoni som hölls på platsen)

Jag kommer ihåg mitten av juni när vi församlade hela gänget här i Palenque i ”El Jardin” för att fira min kära vän Joel Alvarez födelsedag med knytkalas och Temazcal. Trots sommartemperaturer a la Tropikerna på runt 40 grader bestämde vi att det inte var nog och började göra i ordning för det traditionella aztekiska bastubadet. När vi satt ihopkrupna runt gropen i hyddan och Juan Tamatzin började hälla vatten över de heta stenarna fick jag plötsligt en uppenbarelse. Helt plötsligt, mitt under ceremonin, kom jag på att jag i denna stund faktiskt lever min dröm. Jag kom att tänka på gymnasietiden i Sverige då jag läste alla böcker jag kunde komma åt om amerikas ursprungsfolk och dess kultur samt andlighet. Jag dagdrömde om att jag i framtiden skulle lära känna dessa kulturer. Att jag skulle få möjlighet att delta vid ceremonierna och under högtiderna. Svettandes och sjungandes under en helig Temazcal-ceremoni i södra Mexiko insåg jag plötsligt att den drömmen plötsligt har blivit till verklighet.

Den 28 juni firade jag min 30 årsdag med två stora smörgåstårtor tillsammans med alla underbara Palenque vänner

I slutet av juli organiserade och genomförde vi El Festival de Paz, Fredsfestivalen, på Mayabel i Palenques Nationalpark. En vecka som för mig framför allt innebar aztekisk dans runt elden klockan sju varje morgon. El dia fuera del tiempo – dagen utanför tiden – tågade vi hela gänget iväg för att utföra en ceremoni och dansa bland Palenques Ruiner. Detta är första gången som jag deltar under en ceremoni som Aztekisk Dansare och jag kände mig otroligt upprymd och rörd.

Agusti var en lungn månad som jag tillbringar tillsammans med Palenque familejn. Vi skapar en danscirkel i min trädgård och började att dansa i mitt hus varje Lördag. Jag och Joel Alvarez skrev ett antal reportage och gjorde också intervjuer med Juan Tamatzin angående den traditionella aztekiska bastun Temazcal.

I slutet på agusti gav jag mig ut på pilgrimsfärd. Jag, min dansledare Alexis och hans familj samt Arturo gav oss som representanter för dansgruppen Huichilopoztli iväg till öknen och den lilla byn Real De Catorce för att dansa.




Efter öknen tog jag mig till Californien för att hälsa på några vänner. Under en dryg månads tid träffade jag gamla vänner som numera jobbar innom performance-branshen och förundrades dessutom gång på gång av det alternativa Californien och kanske speciellt av att ALLA odlar cannabis.

I november är jag glad över att vara tillbaka i Mexiko och tar mig ganska snabbt tillbaka till Palenque ifrån Mexico City. Där väntar min vovve Chandra på mig och attakerar mig med all sin vovviga kärlek när jag äntligen återvänder från min resa.

I december begav vi oss till byn Tila för att dansa till El Virgen de Guadalupes ära.

Den 18:e december får jag besök från Sverige och den 19:e får vi besök av en dangrupp på runt 40 dansare från Mexico City. Det innebär några hektiska dagar när jag förutom att ta hand om besökare från Sverige dessutom hjälper till att organisera en Temazcal till de anlända dansarna samt ta med dem till Zapatistbyn Roberto Barrios för att dansa i och utanför deras kyrka - samt njuta av de helt fantastiska vattenfallen.

Den 21a december, vintersolståndet, håller vi en ceremoni och dansar återigen bland pyramiderna i Palenque. Den 24, julafton, har vi knytkalas hemma hos mina venezulanska vänner Paola och Antonio. Känns otroligt kul att ha Leo, Linda och Valter på plats och vi har en kul svensk-venezulansk-mexikansk jul.

Året avslutas med aztekisk dans. Den 31 säger vi hej då till det förflutna året genom att hålla en ceremoni med dans på restaurangen Don Muchos på turisternas och palenkanernas älskade Panchan.