fredag 22 maj 2009

Flykten fran Babylon

Och sa fort jag satte foten i djungel och oppnade mina sinnen var jag fast. Ljuden, lukterna, livet, energin. Jag har aterigen hittat hem efter en lang tids vilsenhet i storstaden. Jag gick fran ett vrak utan energi till en kosmisk krigare som fullkomligt sprudlar av energi och gladje. Varje morgon vaknar jag av att faglarna satter igang med sin morgonkor som nagot senare foljs av apornas tjut. Varje steg jag tar ar en dans, varje andetag en sang. Tid att leva och upptacka. Studera spindlar, skorpioner, apor, paddor, lysinsekter, ormar, jaguarer och alla tusen olika faglar. Tid att plocka ner mangofrukterna, skorda kakao, stoppa froer i marken och lara mig allt om naturens apotek. Markerna fullkomligt sprudlar av liv. Liv som tranger in under huden och far dig att skina som solen.

Det ar mayafolkets land och vinden viskar ideligen om magin som bor i varje vra av var fantastiska varld.

måndag 4 maj 2009

Obotlig Influensa - bästa sättet att förstöra ett lands ekonomi?

I december 2005 hittades det första fallet av svininfluensa i USA. Det konstaterades att det var ett nytt virus som kunde smitta från människa till människa. Drygt tre år senare bryter en "epidemi" ut av samma influensa i framför allt USA och Mexiko. I Mexiko rapporterar man nästan 600 fall smittade samt 25 dödsfall. Panik utbryter i Mexiko och världen när politiker med hjälp av media sprider skräck om den nya obotliga influensan över världen. Turister flyr Mexiko, flyg ställs in och en mexikofobi utvecklas. En reporter på en radiostation i USA kallar influensan för en terroristattack -mot USA- och en mängd människor blir upprörda över att president Obama beslutar att inte stänga gränsen, då han anser att det vore etiskt fel då smittan faktiskt först upptäcktes i USA. Mexikanare diskrimineras ännu mer i USA och på andra håll i världen och ses på som de värsta möjliga parasiter.

600 smittade och 25 dödsfall i ett land med en befolkning på 120 miljoner! Gissa hur många människor som dör dagligen i vanlig influensa? Gissa hur många människor som kommer dö av fattigdom som en följd av denna galna historia???
Mexikos företagare ser redan konsekvenserna av influensan och folk i allmänhet är mer oroade för ekonomin än för att dö av den härjande influensan. Näst efter oljan lever Mexiko på turismen.

Tjejen som äger cafet dit jag brukar gå för att studera mötte mig i tårar idag. Den senaste veckan har cafet drabbats av 80% försäljningsnedgång, dagligen. Hon har dessutom pratat med sina vänner och bekanta som jobbar inom turistsektorn i Merida och kunder har avbokat sina inbokade resor och guidade turer inte bara i maj utan även hela juni. Man räknar med att det kommer ta 2-6 månader innan turisterna kommer tillbaka, om inte mer. Olives ägarinna är inte orolig för influensan, däremot är hon allvarligt oroad över att gå i personlig konkurs. Det är tragiskt att se hur beroende vi faktiskt, i vår uveckling, har blivit av pengar.

Så snälla rara ni därhemma på andra sidan havet, sluta oroa er. Fler människor dör varje dag i vanlig influensa än vad de har gjort av svininfluensan. Ställ inte in några resor till Mexiko, det är inte farligt att komma hit!!! Och sprid ut det till alla som pratar om ämnet...

söndag 3 maj 2009

När rött och blått är lika med seger.


Det var en gång en katalan, en mexikanska och en svenska. De bodde tillsammans i ett hus i staden Merida i södra Mexiko. De pratade om gamla tider och äventyr och mindes fantastiska stunder tillsammans. Och trots att de befann sig just i Mexiko bar de alltid Barcelona, staden där alla deras drömmar bor, med sig i sina hjärtan. En dag när det var ungefär 40 grader varmt ute och solen som vanligt sken från en klarblå himmel spatserade de glada i hågen de 30 meter som ligger mellan deras hus och baren på andra sidan gatan. Katalanen bar en blå och röd tröja vars baksida det stod "Ronaldinho" på med stora gula bokstäver. Trots "den härjande galenskapen" i landet skrattade de och skojade med varandra och i deras hjärnkontor kastade bilder från Barcelonas centrum, höga toppar och långa sandstränder extra ljus över deras redan strålande själar.

Med bultande hjärtan och kokande blod slöt de upp med de andra i baren. Beställde in några iskalla Sol samt vita små tallrikar med gott och blandat på. Tillsammans med de andra människorna i baren laddade de upp spänningen och glädjen ytterligare för att klockan 13.00 vända blickarna mot tevens skärm. På skärmen blandades blått och rött med vitt och matchen tog fart.
Katalanen, mexikanskan och svenskan skrek högt av glädje och extas under nästan två timmars tid. Den ena ölen slank ner efter den andra i takt med att Barca petade in det ena målet efter det andra. Vilken match, vilka mål, vilket dominerande Barca!
Katalanen var den av de tre Barca-törerna som var mest känslosam. Glädjen fullkomligt sprudlade av honom. När Barcelona i matchens slutskede petade in 6-2 målet kokade han över, grät av glädje samt kramade om samtliga i den lilla baren på Calle 54. Barcelona-supportrarna dunkade honom i ryggen och delade hans glädje medan Madrid-supportrarna muttrade och lungt satt kvar vid sina platser i baren, istället för att likt katalanen utföra stampa i marken och vifta med den rödblåa tröjan dans.

När slutsignalen gått och storsegern var ett faktum tog de tre Barca-törerna med sig halva baren och gick de 30 metrarna till huset runt hörnet. Där, på gatan, stod de stilla i några sekunder extra och betraktade flaggan som stolt vajade i vinden på balkongen en våning upp. Hennes färger; gula och röda. Sedan gick de i samlad trupp in i huset,bultade upp några öl till, och pratade glatt på om allt mellan himmel och jord. Allt utom den farrrrrliga influensan.

fredag 1 maj 2009

Trötta på dåliga nyheter och influensan som enda samtalsämne bestämde jag och några kompisar oss för att fly allt vad dåliga nyheter heter och istället ge oss ut på äventyr. Sagt och gjort. Klockan tio på förmiddagen hoppade vi in i den parkerade bilen och begav oss ut ur staden för att utforska regionens underjordiska källor. Under den rådande "extra-semestern" gäller det ju att passa på att njuta av att kunna vara utomhus så länge som möjligt, för vem vet när politikerna kommer att dela ut utegångsrestrektioner även i Mexikos södra delar.

En timmes bilfärd tog oss ut ur Merida och ut på landsbygden bland små byar och enkla maya-byggen. Att omgivningar av torr skog kan gömma så mycket vatten och magi under ytan är något som jag fortfarande har svårt att förstå! Överallt kan man hitta hål i marken som leder ner i underjorden till undangömda klara källor med iskallt och kristallklart vatten. Det enda jag saknade under vårt äventyr var ett par vattenglasögon för att kunna dyka ner på djupet och ta en ordentligare titt på fiskarna och underjorden.

Höjdpunkterna under dagen var alla otroliga cenotes och deras vatten, mini-dinosarien som jag såg springa förbi, samt den lilla svarta skorpionen som gick sin nattvandring med nyporna i vädret på min kompis gata i Merida något senare. Där vi stod och betraktade grannarnas kareoke-special med en varsin kall öl i näven kom det lilla livet plötsligt vandrande och presenterade sig som den första skorpionen i mitt liv. Jag har inte riktigt förstått att jag har djungeln runt knuten och blir lika förvånad varje gång dessa små varelser dyker upp i min närhet. Och. Nyfiken vill såklart ha mera. Verkar tyvärr som det riktiga Mexikoäventyret får vänta på mig ett tag till.

Skrattmedicin


Som vanligt i krissituationer är det lätt att fokusera på det negativa. På all politisk skit och på de faktiska följderna av influensan.
Ja, folk har handlat i panik och näst intill tömt matbutikerna i Mexico City. Ja, munskydden är slutsålda på de flesta håll. Ja, folk är skrämda och rädda. Ja, folk använder munskydd, är extremt noga med hygien och städning och undviker offentliga platser.
Men det finns en annan sida på eländet. Den sidan handlar om ett folk som reser på sig för att hjälpa varandra, som peppar varandra och som skojar om influensan, allt för att lätta på stämningen.
"Det finns ingen medicin mot rädsla", lydde rubriken på en av artiklarna jag läste idag.. Jag vågar påstå att det inte är sant. Medicin mot rädsla finns det gott om i Mexiko och den kallas humor. Svart humor och galghumor. Man skojar, skrattar och koncentrerar sig på att överleva stunden. Ett skämt som spridit sig på internet är följande;

-Vad sa Mexiko till influensan?
-Ser du hur rädd jag är? Jag skaaaakar.

På internet kan man även hitta bilder på människor som målat på smileys på sina munskydd, som har satt munskydd på bilen, samt otaliga omgjorda grisar i olika sammanhang.
Låtar om influensan har spelats in och spridits på youtube precis som otaliga pepp-montage om influensan.
En av mina pepp-favoriter är en video som visar katastrof-bilder från den jordbävning som slog sönder Mexico Citys centrala delar i mitten på 80-talet. Montaget vill påpeka att även om Mexiko som land är korrupt så bor det en otrolig medmänsklighet i landet och i krissituationer är Mexiko ett folkligt starkt land. När jordbävningen begravde otaliga människor under byggnader i mitten på 80-talet gick folk ut på gatan och grävde fram sina medmänniskor med bara händerna. Vi är starka, lyder videon, vi klarade av jordbävningen och vi klarar det här också, för vi är mexikanare!

Till Merida på Yucatanhalvön har influensan ännu inte nått fram och här skapas det ena skämtet efter det andra om epidemin. Mest vanligt är att höra folk hosta överdrivet mycket följt av otaliga skattsalvor, eller kommentarer efter en nysning som säger "akta dig så du inte blir smittad av influensan!".

Visst, det kommer bli tufft, men glädjen över livet som bor i de flesta mexikanare kommer resa landet ännu en gång. För, medicin som omvandlar rädsla till styrka finns det gott om.

Mexikansk klagan

Influensan har fortfarande inte nått Yucatan-halvön och trots maskbeklädda affärs och restaurangbiträden hålls humöret fortfarande på topp. Den svarta humorn kommer fram ur sina gömmor och skapar skratt när människor gör sitt bästa för att inte oroa sig över framtiden. Det är dock bara en tidsfråga. Viruset kommer slutligen att anlända även hit. Och då kommer man antagligen precis som i Mexico City stänga igen hela staden.
Idag sitter det redan omkring 30 miljoner människor i sina hus i Mexico City. Alla kontor är stängda på obestämd framtid. Folk går inte till sina jobb och har slutat tjäna pengar. Även om influensan inte kommer ta död på hela befolkningen kommer dess härjning att få katastrofala följder för hela landet. Mexiko är på väg att gå i konkurs. Man räknar med att det kommer ta månader innan influensan är under kontroll, och när den väl är det kommer människor vara fattigare än vad de någonsin har varit. För. Det finns ingen a-kassa. Det finns inga skyddsnät. När pengarna tar slut och det inte kommer någon ny lön pratar vi katastrof på riktigt. Folk kommer börja dö av hunger mina vänner.
Även om folk är oroliga för influensan upplever jag att de är ännu mer oroliga för de ekonomiska följderna av denna galenskap. Och med rätta. Jobbar du inom turismbranchen är du körd. Hotelen gapar redan tomma, och turisterna kommer inte att komma tillbaka på länge.
Jag kommer nog börja röra på mig snart. Har insett att det inte finns någon anledning att sitta här och vänta på att viruset ska komma hit och stänga igen alla dörrar. Stackars Mexiko. Stackars alla mina vänner och bekanta som kommer gå i konkurs till följd av denna epedimi. Stackars vänner som redan börjat se sig om i sina hus efter saker de kan sälja för att kunna köpa mat i framtiden.