Den fridfullhet som hade lagt sig över Sucre förändrades till en zon av protester på vår första arbetsdag. Några timmar innan vår första lektion i journalistik och fotografering skulle gå av stapeln rådde rena rama krigszonen i centrala Sucre. Demonstranter invaderade staden och cockhandgranater gjorde att allt i sin närhet vibrerade.
Hela staden var full av protesterande och arga människor som fått nog av att priserna på helt vanliga varor som bröd börjar stiga i höjderna. Beväpnade med grytor och skedar banade sig den demonstrerande skaran fram i stadens centrala delar och gjorde sina röster hörda på flera kilometers avstånd. På eftermiddagen slöt skaran upp runt Placa 25 del mayo och började attakera regeringsbygnaden med diverse högt smällande verktyg. Inget tumult uppstog dock och allt lät värre än vad det egentligen var.
Oppositionen passade på att skälla lite extra på president Evo Morales och skek bland annat ut budskap som "Evo Morales är aborten till Hugo Chavez". Dessutom fördömde man viceprecidenten och kallade honom för en bög som har ihop det med presidenten.
Jag kunde inte riktigt låta bli att dra lite på smilbanden när oppositionen dessutom kallade Evo Morales för diktator och ropade ut att demokrati, ja, det är vad man vill ha.
Att jag plötsligt har hamnat i Oppositionens högsäte i Bolivia råder det inga som helst tvivel om, det märks vart jag än går någonstans.
Första lektionen med ungdomarna gick över förväntan. De fick titta på tre av michael jacksons musik-video-mästerverk och sedan kommentera dem. Det satte igång ett otroligt engagemang hos deltagarna och den närmaste halvtimmen spottade de ur sig den ena tänkvärda meningen efter den andra. Kvällens bästa citat om "Stranger in moskow" löd:
-Vi har olika mycket men delar alla på samma regn.
