Trötta på dåliga nyheter och influensan som enda samtalsämne bestämde jag och några kompisar oss för att fly allt vad dåliga nyheter heter och istället ge oss ut på äventyr. Sagt och gjort. Klockan tio på förmiddagen hoppade vi in i den parkerade bilen och begav oss ut ur staden för att utforska regionens underjordiska källor. Under den rådande "extra-semestern" gäller det ju att passa på att njuta av att kunna vara utomhus så länge som möjligt, för vem vet när politikerna kommer att dela ut utegångsrestrektioner även i Mexikos södra delar.

En timmes bilfärd tog oss ut ur Merida och ut på landsbygden bland små byar och enkla maya-byggen. Att omgivningar av torr skog kan gömma så mycket vatten och magi under ytan är något som jag fortfarande har svårt att förstå! Överallt kan man hitta hål i marken som leder ner i underjorden till undangömda klara källor med iskallt och kristallklart vatten. Det enda jag saknade under vårt äventyr var ett par vattenglasögon för att kunna dyka ner på djupet och ta en ordentligare titt på fiskarna och underjorden.

Höjdpunkterna under dagen var alla otroliga cenotes och deras vatten, mini-dinosarien som jag såg springa förbi, samt den lilla svarta skorpionen som gick sin nattvandring med nyporna i vädret på min kompis gata i Merida något senare. Där vi stod och betraktade grannarnas kareoke-special med en varsin kall öl i näven kom det lilla livet plötsligt vandrande och presenterade sig som den första skorpionen i mitt liv. Jag har inte riktigt förstått att jag har djungeln runt knuten och blir lika förvånad varje gång dessa små varelser dyker upp i min närhet. Och. Nyfiken vill såklart ha mera. Verkar tyvärr som det riktiga Mexikoäventyret får vänta på mig ett tag till.