Så här såg vi ut då. När vi bodde på Holas Folkhögskola utanför Kramfors och förberedde oss inför avfärd mot Anderna. Då kändes det som en overklig dröm. Att campandet ute i skogen, svamp-plockande i norrlandsskog, farmarbete och febrilt tidningsarbete skulle leda till Boliviansk storstad och kaos var det svårt att förstå. Kanske var det just den skarpa kontrasten mellan svensk landsbygd och fattig storstad som sedan utgjorde den absolut färgstarkaste kulturchocken. Att från allt det lugna med bastubad och spark-åkning i ett kallt, snöigt och mörkt sverige helt plötsligt hamna i kaosens centrum med trafik och skrikande människor över allt och dessutom tugga koka för att bli av med den ihärdigt påträngande huvudvärken som en följd av att plötsligt befinna sig 4000 meter över havet, var ett kultur-utbyte som hette duga. Men det gick ju bra tillslut. Hatade La Paz i början, men det var mer en hatkärlek som varje dag växte sig starkare och starkare och starkare. Idag saknar jag den traditionella dansen, cuenta-cuentos kvällarna med Poly och potatisen (haha) allra mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar