Tierras Mayas

Jag gör inte så mycket om dagarna. Inte rent fysiskt i alla fall. Är egentligen ganska galet att jag varit i Mexico i två veckor utan att egentligen se speciellt mycket. Min vecka i Mexico City bestod mest i att äta tacos, flautas, guaquamole och övrig underbart god mat. Tog mig visserligen iväg och turistade lite samt firade "Equinoxio", vårens anländande med Aztekerna. På "Museo Templo Mayor" förbluffades jag över hur Aztekernas gamla stad "täcktes över" med kolonisatörernas byggnader, då för flera hundra år sedan. Man rämnade helt enkelt aztekernas tempel och byggnader till marken och använde dem som grund till de pråliga byggnader som nu står att finna i centrala Mexico City.

Om du kikar närmare på Mexicos flagga kommer du i dess mitt hitta en örn som håller en orm i munnen. De gamla aztekiska berättelserna säger att deras gudar hade sagt dem att bygga en stad där de såg en örn med en orm i näbben flygandes. Historien säger att när man fick syn på örnen med en orm i näbben befann den sig i glad flyglats över en stor sjö. Således påbörjades bygget av Mexico City mitt ute på en sjö, och den bredde ut sig, och ut sig och ut sig. Nu finns det inte längre någonting kvar av den gamla sjön omgiven av de höga och mäktiga bergen. Världens största stad har utplånat den, däremot sägs vattnet under Mexico Citys fötter vara en av orsakerna till att några av byggnaderna inne i centrum har börjat krokna och sjunka neråt.

Efter några timmar runtspatserande på Museo Templo Mayor tog jag mig ut i solljuset igen. På torget utanför var det full rulle. Över allt ljöd trummor vars ljud kastade sig mellan byggnaderna och ut i luften. Azteker med sina höftskynken och stora fjädermanar dansar här varje eftermiddag till stor uppskattninf från så väl turister som lokala.

Några dagar senare firade vi så vårens första dag i mitt kvarter. Fick då ytterligare en chans att studera aztekernas danssteg och upprymmas över trummornas slag. Anabell har lovat att hon en dag ska lära mig dansstegen så vi kan dansa tillsammans.

Hur som helst. Sedan jag kom fram till Mérida och Yucatan-halvön har min tillvaro mest bestått i att bekanta mig med omgivningen, och då speciellt det varma klimatet. Har tagit det tämligen lugnt och ägnat mycket tid åt att planera framtiden tillsammans med Anabell och till att pyssla med mina studier. Så här långt säger planen att det kommer bli ett "Encuentro Mundial de Nativos" på Yucatan-halvön om några år...men att det innan dess kommer ägnas mycket tid åt vidare etnologiska studier samt dokumentärsfilmande tillsammans med Liv. Nu. Tillbaks till den där uppsatsen som jag gör allt för att undvika...

Viva Mexico cabrones.

Jag erkänner. Jag är skyldig. Och jag vet. Jag har varit fruktansvärt dålig på att skriva. Vet inte riktigt vad det var som hände. Men efter Bolivia lade jag ifrån mig pennan, för att inte tala om tangentbordet, och tog en paus i skrivandet. Antar att det var för mycket som hände runt omkring mig. Att jag åkte i den ena berg och dal banan efter den andra under några månaders tid. Så här i efterhand har jag insett att det var nödvändigt. Att jag under hela berg och dal resan passerade ännu en avtagsväg på denna långa resa genom livet. Några kapitel i mitt liv passerade utan att jag behövde författa dem. De skrev på sätt och vis sig själva. Ytterligare en gång gick jag känslomässigt in i en betongvägg men kom ut på andra sidan som en ny och en mycket starkare. Jag kunde lägga ytterligare några erfarenheter till listan och fick svar på ännu några av alla mina livsfrågor. Kanske var den viktigaste lektionen under den här tiden att vi alla faktiskt är ägare av våra egna öden. Att vi själva bestämmer vart vi vill gå någonstans. Och att den enda som kan stoppa oss från att gå vidare och göra drömmar till verklighet är vi själva. Jag upplevde det som att jag lade en etapp av mitt liv bakom mig och skuttade vidare till nästa. Jag lämnade den sorgsna bakom mig och skuttade glatt vidare för att fortsätta upptäcka alla mirakel som hela tiden omger oss. Under hela augusti levde jag för stunden. Besökte nya platser och träffade nya människor som inspirerade och förde mig vidare.

Någon gång under hösten när jag stod i receptionen på Hostelet Garden House i Barcelona spratt det till inom mig och jag insåg att det var dags att dra vidare. Två killar som bodde i det underbara huset i utkanten av Barcelona fick det åter att brinna under huden. De hittade varandra av en slump, som så många andra människor som hela tiden möttes och delade upplevelser med varandra , och bestämde sig några dagar innan jul för att packa ryggsäckarna och ge sig ut på vandring. Sagt och gjort. Några dagar innan jul begav de sig iväg mot södra Spanien och Marocko, med varandra som enda sällskap. Jag stod i receptionen och såg dem ge sig iväg. Och även om jag älskade arbetet som receptionist insåg jag att jag behövde komma vidare. I mitten på januari for jag så hem till Sverige för att hämta mina studieböcker, återvände till Barcelona i några veckor, för att i mitten på mars ta mig vidare till Mexico. Spenderade en vecka i Mexico City och for sedan vidare till mina vänners hus i Merida på Yucatan halvön. Vi har storslagna planer. Det riktigt bubblar under huden. Jag hoppas vi kan ta oss iväg till en ceremoni snart så jag kan få börja bekanta mig med Maya-folket, deras kultur och kanske framför allt deras medicin. Jag hoppas också kunna packa ryggsäcken för att ge mig av till Chiapas i några veckor. Allt har sin tid. Jag har inte bråttom. Just nu njuter jag i fullo av att ha mitt eget rum, prata med Anabell om arbetet med maya-folket och bara ta det lugnt och bygga upp energiförådet ett slag. Men snart. Snart, snart, snart. Snart bär det ut på nya äventyr igen. Det ska fotograferas, skrivas, planeras och framför allt ;Upplevas!!! Viva Mexico cabrones!!!

Kärlek vid första ögonkastet.

Hon heter Molly och är min älskade vän Marias lilla nytilkomling. Förundras över att en så liten varelse kan ha en så stor personlighet. Molly älskar livet och att stå i allas centrum.

Ensam med världen

När alla andra sov var det absolut vackrast att vara vaken.

Fångad barndoms dröm