Jordens Dag

Idag är det Jordens Dag. Det är även föroreningens dag. En dag som började med nordamerikanen Gaylord Nelson den 22 april 1970 i ett försök att uppmärksamma problemen med föroreningar över hela jorden. Drygt 30 år senare kan jag ledsamt konstatera att vi inte har kommit mycket längre än så. Att vi forsätter med vårt icke hållbara levnadssätt som för eller senare kommer att leda till vår undergång. Som Evo Morales, Bolivias första president av ursprungsfok, utryckte det i ett tal för några år sedan. "Vår tids största problem är kapitalismen."

Tycka vad man vill om det. Vilket samhälle man än ställer in fokuset på i den rika delen av världen, kan man se att just det där med pengar faktiskt har stigit oss åt huvudet. Idag bryr vi oss om pengarna vi kan håva in från fiskeindustrin men oroar oss inte nämvärt över att Östersjön faktist är ett döende hav där det inom en snar framtid inte kommer att finnas något liv kvar.
Vi använder oss dessutom över hela jordklotet av de bästa fiskemetoder som finns, till exempel bottentrålning, för att så effektivt som möjligt kunna plocka upp så många fiskar som möjligt på så liten tid som möjligt. Att metoden dödar korallrev och därmed också framtida liv på platsen, det bryr vi oss mindre om. Det som händer under ytan ser vi ju trots allt inte med det blotta ögat.
Om någon däremot tog ett nät med vikter, stort som en fotbollsplan, och istället trålade ner skogen där vi brukar springa våran morgonrunda, kanske vi skulle reagera annorlunda?

Jordens temperatur håller på att stiga i höjden. Vare sig vi väljer att kasta skulden på våra utsläpp eller på ett naturligt förlopp helt i led med vetenskapen, spelar mindre roll. Att glaciärerna smälter och vattenytan stiger, att temperaturen ökar samt att naturkatastroferna blir fler, är faktum.

Som en gammal creeindiansk profesia säger;

Först när det sista trädet huggits ner
Först när den sista floden blivit förorenad
Först när den sista fisken har fångats
Först då kommer du att förstå
att man inte kan äta pengar.

Vi befinner oss nära nu. Finanskrisen kanske har fått en del att inse det. Andra kommer säkerligen att förstå det i framtiden då vi inte direkt går mot några ljusare tider. Allt, och då menar jag ALLT, hämtar vi från naturen. Husen vi bor i, sängarna vi sover i, bilarna vi åker i, maten vi äter...ändå förstår vi inte vidden av vilken dunderkonkurs vi skulle hamna i om den apparaten slutade att fungera!

En annan väg och en annan livsstil är nödvändig. Och visst finns det några praktexmpel på människor som har slagit sig ihop och skapat ekologiska byar. Människor som tagit ett första steg på vägen mot självförsörjning nära naturen och längre bort från stressen. Människor som hoppas och tror på en förändring.
Visst finns det tappra forskare som jobbar febrilt med att ta fram miljövänligare alternativ till snällare funktionella samhällen. Har du till exempel hört talas om Dubai och framtidens arkitektur? Om skyskrapor med inbygda vindkraftverk som ständigt roterar? Om bygnader som svämmar över av växtlighet och snarare påminner om träd täckta av murgröna än storstadsbyggnader? Om det inte går att få människorna att bosätta sig på landsbygden, varför inte låta landsbygden komma till stan? Exemplen finns, men de är få i jämförelse med helheten, och det brinner i knutarna.

Mayafolket förutspår att vi kommer få en ny livsstil i julklapp år 2012 i forma av att vattenytorna då kommer att stiga i höjden och lägga stora markarealer under vatten. Något som kommer tvinga mänskligheten till en radikal förändring.Vi får väl se då.

Idag hurrar i alla fall jag högt för "Moder Jord" och tackar henne för allt hon ständigt ger mig. =) Tack kära Pachamama.