Trötta på dåliga nyheter och influensan som enda samtalsämne bestämde jag och några kompisar oss för att fly allt vad dåliga nyheter heter och istället ge oss ut på äventyr. Sagt och gjort. Klockan tio på förmiddagen hoppade vi in i den parkerade bilen och begav oss ut ur staden för att utforska regionens underjordiska källor. Under den rådande "extra-semestern" gäller det ju att passa på att njuta av att kunna vara utomhus så länge som möjligt, för vem vet när politikerna kommer att dela ut utegångsrestrektioner även i Mexikos södra delar.

En timmes bilfärd tog oss ut ur Merida och ut på landsbygden bland små byar och enkla maya-byggen. Att omgivningar av torr skog kan gömma så mycket vatten och magi under ytan är något som jag fortfarande har svårt att förstå! Överallt kan man hitta hål i marken som leder ner i underjorden till undangömda klara källor med iskallt och kristallklart vatten. Det enda jag saknade under vårt äventyr var ett par vattenglasögon för att kunna dyka ner på djupet och ta en ordentligare titt på fiskarna och underjorden.

Höjdpunkterna under dagen var alla otroliga cenotes och deras vatten, mini-dinosarien som jag såg springa förbi, samt den lilla svarta skorpionen som gick sin nattvandring med nyporna i vädret på min kompis gata i Merida något senare. Där vi stod och betraktade grannarnas kareoke-special med en varsin kall öl i näven kom det lilla livet plötsligt vandrande och presenterade sig som den första skorpionen i mitt liv. Jag har inte riktigt förstått att jag har djungeln runt knuten och blir lika förvånad varje gång dessa små varelser dyker upp i min närhet. Och. Nyfiken vill såklart ha mera. Verkar tyvärr som det riktiga Mexikoäventyret får vänta på mig ett tag till.

Skrattmedicin

Som vanligt i krissituationer är det lätt att fokusera på det negativa. På all politisk skit och på de faktiska följderna av influensan.
Ja, folk har handlat i panik och näst intill tömt matbutikerna i Mexico City. Ja, munskydden är slutsålda på de flesta håll. Ja, folk är skrämda och rädda. Ja, folk använder munskydd, är extremt noga med hygien och städning och undviker offentliga platser.
Men det finns en annan sida på eländet. Den sidan handlar om ett folk som reser på sig för att hjälpa varandra, som peppar varandra och som skojar om influensan, allt för att lätta på stämningen.
"Det finns ingen medicin mot rädsla", lydde rubriken på en av artiklarna jag läste idag.. Jag vågar påstå att det inte är sant. Medicin mot rädsla finns det gott om i Mexiko och den kallas humor. Svart humor och galghumor. Man skojar, skrattar och koncentrerar sig på att överleva stunden. Ett skämt som spridit sig på internet är följande;

-Vad sa Mexiko till influensan?
-Ser du hur rädd jag är? Jag skaaaakar.

På internet kan man även hitta bilder på människor som målat på smileys på sina munskydd, som har satt munskydd på bilen, samt otaliga omgjorda grisar i olika sammanhang.
Låtar om influensan har spelats in och spridits på youtube precis som otaliga pepp-montage om influensan.
En av mina pepp-favoriter är en video som visar katastrof-bilder från den jordbävning som slog sönder Mexico Citys centrala delar i mitten på 80-talet. Montaget vill påpeka att även om Mexiko som land är korrupt så bor det en otrolig medmänsklighet i landet och i krissituationer är Mexiko ett folkligt starkt land. När jordbävningen begravde otaliga människor under byggnader i mitten på 80-talet gick folk ut på gatan och grävde fram sina medmänniskor med bara händerna. Vi är starka, lyder videon, vi klarade av jordbävningen och vi klarar det här också, för vi är mexikanare!

Till Merida på Yucatanhalvön har influensan ännu inte nått fram och här skapas det ena skämtet efter det andra om epidemin. Mest vanligt är att höra folk hosta överdrivet mycket följt av otaliga skattsalvor, eller kommentarer efter en nysning som säger "akta dig så du inte blir smittad av influensan!".

Visst, det kommer bli tufft, men glädjen över livet som bor i de flesta mexikanare kommer resa landet ännu en gång. För, medicin som omvandlar rädsla till styrka finns det gott om.

Mexikansk klagan

Influensan har fortfarande inte nått Yucatan-halvön och trots maskbeklädda affärs och restaurangbiträden hålls humöret fortfarande på topp. Den svarta humorn kommer fram ur sina gömmor och skapar skratt när människor gör sitt bästa för att inte oroa sig över framtiden. Det är dock bara en tidsfråga. Viruset kommer slutligen att anlända även hit. Och då kommer man antagligen precis som i Mexico City stänga igen hela staden.
Idag sitter det redan omkring 30 miljoner människor i sina hus i Mexico City. Alla kontor är stängda på obestämd framtid. Folk går inte till sina jobb och har slutat tjäna pengar. Även om influensan inte kommer ta död på hela befolkningen kommer dess härjning att få katastrofala följder för hela landet. Mexiko är på väg att gå i konkurs. Man räknar med att det kommer ta månader innan influensan är under kontroll, och när den väl är det kommer människor vara fattigare än vad de någonsin har varit. För. Det finns ingen a-kassa. Det finns inga skyddsnät. När pengarna tar slut och det inte kommer någon ny lön pratar vi katastrof på riktigt. Folk kommer börja dö av hunger mina vänner.
Även om folk är oroliga för influensan upplever jag att de är ännu mer oroliga för de ekonomiska följderna av denna galenskap. Och med rätta. Jobbar du inom turismbranchen är du körd. Hotelen gapar redan tomma, och turisterna kommer inte att komma tillbaka på länge.
Jag kommer nog börja röra på mig snart. Har insett att det inte finns någon anledning att sitta här och vänta på att viruset ska komma hit och stänga igen alla dörrar. Stackars Mexiko. Stackars alla mina vänner och bekanta som kommer gå i konkurs till följd av denna epedimi. Stackars vänner som redan börjat se sig om i sina hus efter saker de kan sälja för att kunna köpa mat i framtiden.

Texto escrito por unos de los sacedotes mayas unos dias antes de que empezo la locura..

Hoy estamos enfrentando situaciones catastróficas como; Sequias, inundaciones, maremotos, incendios, depredación, deforestación, hambre, enfermedades, guerra, pobreza extrema, el empleo de la fuerza por el poder, la perdida de respeto de los elementos y valores ancestrales.
Tal parece que no hemos aprendido nada.

Si bien es cierto solo cuando se está muriendo es cuando se acuerda de Junab K’uj, (creador o formador), Lo ideal sería que todos alzáramos las manos al salir el sol cuando menos para invocarlo. Vale la pena reflexionar estas situaciones que vivimos actualmente y unirnos a esta lucha humana para encontrar los verdaderos portadores del bien común de la ciudadanía.
No sigamos permitiendo que los medios masivos de comunicación nos roben el espíritu de lucha, impidiéndonos pensar a base de llenarnos de mercadotecnia que afecta nuestra identidad.

Hagamos patria educando a nuestros hijos nietos y bisnietos para que no terminen como huéspedes de las prisiones.
No cerremos los ojos a la urgente necesidad de comprometernos con la sociedad organizada o no a que de fuerza a las verdaderas demandas sociales, especialmente a favor de los pueblos más necesitados.

Don Valerio Canché -presidente del Consejo de Ancianos y Sacerdotes Mayas.

Jordbävning i Mexico City

Det är varmt. Temperaturen på Yucatanhalvön ligger återigen runt 40-graders strecket. Det går trögt att tänka. Att samla ihop tankarna och göra meningar av dem. Solen skiner från en klarblå himmel och skapar ett febrigt klimat. Ett av de första symptomen på det nya influensaviruset är just feber och jag kan inte låta bli att tänka på hur konsekvenserna kommer att se ut här om några dagar. Om jag kände efter tillräckligt mycket skulle jag lätt kunna få för mig att jag har feber, på grund av klimatet och den brännande värmen.

För några timmar sedan drabbades Mexico City av en jordbävning som mätte 5,7 grader på richer skalan. Som om det inte räckte med influensan. Som toppen på alltings jävlighet drabbas stadens centrala delar dessutom av en jordbävnng som visserligen inte orsakar några större skador men som säkerligen hjälper till att skrämma upp folket ytterligare.

Viruset sprider sig över landet och över världen. Idag har fall uppmärksammats även i södra delarna av Mexico, men också i USA, Kanada, Spanien...Trots det fortsätter WHO att hålla en lugn position. Världshälso organisationen uppmanar inte till att stänga några gränser och inte heller avråder de folk från att resa. De påpekar att folk inte behöver oroa sig för att äta välkokt griskött och uppmanar bara folk att vara lite extra noga med handhygienen.

Där jag befinner mig på Yucatanhalvön är läget fortfarande ganska lungt. Idag har man visserligen tagit beslutet att stänga igen skolorna över hela regionen till den 6 maj, som i resterande delar av landet. Man har även ställt in några evenemang, men i det stora hela fortsätter allt i normal takt.

Rapporterna från Mexico City fortsätter och berättar om en öde stad, om folk som stänger in sig i sina hus, om överfulla sjukhus och om en situation som är betydligt värre än media visar upp för omvärlden. En anonym källa, en person som arbetar för den mexikanska regeringen, berättar att hon tror att det hela är en komplott. Att viruset är skapat av mänskliga händer. Många människor på landets gator verkar vara av samma uppfattning. Man pratar om en korrupt regering och ett virus som säkert är en del i ett politiskt kontrollspel.