Skrattmedicin

Som vanligt i krissituationer är det lätt att fokusera på det negativa. På all politisk skit och på de faktiska följderna av influensan.
Ja, folk har handlat i panik och näst intill tömt matbutikerna i Mexico City. Ja, munskydden är slutsålda på de flesta håll. Ja, folk är skrämda och rädda. Ja, folk använder munskydd, är extremt noga med hygien och städning och undviker offentliga platser.
Men det finns en annan sida på eländet. Den sidan handlar om ett folk som reser på sig för att hjälpa varandra, som peppar varandra och som skojar om influensan, allt för att lätta på stämningen.
"Det finns ingen medicin mot rädsla", lydde rubriken på en av artiklarna jag läste idag.. Jag vågar påstå att det inte är sant. Medicin mot rädsla finns det gott om i Mexiko och den kallas humor. Svart humor och galghumor. Man skojar, skrattar och koncentrerar sig på att överleva stunden. Ett skämt som spridit sig på internet är följande;

-Vad sa Mexiko till influensan?
-Ser du hur rädd jag är? Jag skaaaakar.

På internet kan man även hitta bilder på människor som målat på smileys på sina munskydd, som har satt munskydd på bilen, samt otaliga omgjorda grisar i olika sammanhang.
Låtar om influensan har spelats in och spridits på youtube precis som otaliga pepp-montage om influensan.
En av mina pepp-favoriter är en video som visar katastrof-bilder från den jordbävning som slog sönder Mexico Citys centrala delar i mitten på 80-talet. Montaget vill påpeka att även om Mexiko som land är korrupt så bor det en otrolig medmänsklighet i landet och i krissituationer är Mexiko ett folkligt starkt land. När jordbävningen begravde otaliga människor under byggnader i mitten på 80-talet gick folk ut på gatan och grävde fram sina medmänniskor med bara händerna. Vi är starka, lyder videon, vi klarade av jordbävningen och vi klarar det här också, för vi är mexikanare!

Till Merida på Yucatanhalvön har influensan ännu inte nått fram och här skapas det ena skämtet efter det andra om epidemin. Mest vanligt är att höra folk hosta överdrivet mycket följt av otaliga skattsalvor, eller kommentarer efter en nysning som säger "akta dig så du inte blir smittad av influensan!".

Visst, det kommer bli tufft, men glädjen över livet som bor i de flesta mexikanare kommer resa landet ännu en gång. För, medicin som omvandlar rädsla till styrka finns det gott om.

Mexikansk klagan

Influensan har fortfarande inte nått Yucatan-halvön och trots maskbeklädda affärs och restaurangbiträden hålls humöret fortfarande på topp. Den svarta humorn kommer fram ur sina gömmor och skapar skratt när människor gör sitt bästa för att inte oroa sig över framtiden. Det är dock bara en tidsfråga. Viruset kommer slutligen att anlända även hit. Och då kommer man antagligen precis som i Mexico City stänga igen hela staden.
Idag sitter det redan omkring 30 miljoner människor i sina hus i Mexico City. Alla kontor är stängda på obestämd framtid. Folk går inte till sina jobb och har slutat tjäna pengar. Även om influensan inte kommer ta död på hela befolkningen kommer dess härjning att få katastrofala följder för hela landet. Mexiko är på väg att gå i konkurs. Man räknar med att det kommer ta månader innan influensan är under kontroll, och när den väl är det kommer människor vara fattigare än vad de någonsin har varit. För. Det finns ingen a-kassa. Det finns inga skyddsnät. När pengarna tar slut och det inte kommer någon ny lön pratar vi katastrof på riktigt. Folk kommer börja dö av hunger mina vänner.
Även om folk är oroliga för influensan upplever jag att de är ännu mer oroliga för de ekonomiska följderna av denna galenskap. Och med rätta. Jobbar du inom turismbranchen är du körd. Hotelen gapar redan tomma, och turisterna kommer inte att komma tillbaka på länge.
Jag kommer nog börja röra på mig snart. Har insett att det inte finns någon anledning att sitta här och vänta på att viruset ska komma hit och stänga igen alla dörrar. Stackars Mexiko. Stackars alla mina vänner och bekanta som kommer gå i konkurs till följd av denna epedimi. Stackars vänner som redan börjat se sig om i sina hus efter saker de kan sälja för att kunna köpa mat i framtiden.

Texto escrito por unos de los sacedotes mayas unos dias antes de que empezo la locura..

Hoy estamos enfrentando situaciones catastróficas como; Sequias, inundaciones, maremotos, incendios, depredación, deforestación, hambre, enfermedades, guerra, pobreza extrema, el empleo de la fuerza por el poder, la perdida de respeto de los elementos y valores ancestrales.
Tal parece que no hemos aprendido nada.

Si bien es cierto solo cuando se está muriendo es cuando se acuerda de Junab K’uj, (creador o formador), Lo ideal sería que todos alzáramos las manos al salir el sol cuando menos para invocarlo. Vale la pena reflexionar estas situaciones que vivimos actualmente y unirnos a esta lucha humana para encontrar los verdaderos portadores del bien común de la ciudadanía.
No sigamos permitiendo que los medios masivos de comunicación nos roben el espíritu de lucha, impidiéndonos pensar a base de llenarnos de mercadotecnia que afecta nuestra identidad.

Hagamos patria educando a nuestros hijos nietos y bisnietos para que no terminen como huéspedes de las prisiones.
No cerremos los ojos a la urgente necesidad de comprometernos con la sociedad organizada o no a que de fuerza a las verdaderas demandas sociales, especialmente a favor de los pueblos más necesitados.

Don Valerio Canché -presidente del Consejo de Ancianos y Sacerdotes Mayas.

Jordbävning i Mexico City

Det är varmt. Temperaturen på Yucatanhalvön ligger återigen runt 40-graders strecket. Det går trögt att tänka. Att samla ihop tankarna och göra meningar av dem. Solen skiner från en klarblå himmel och skapar ett febrigt klimat. Ett av de första symptomen på det nya influensaviruset är just feber och jag kan inte låta bli att tänka på hur konsekvenserna kommer att se ut här om några dagar. Om jag kände efter tillräckligt mycket skulle jag lätt kunna få för mig att jag har feber, på grund av klimatet och den brännande värmen.

För några timmar sedan drabbades Mexico City av en jordbävning som mätte 5,7 grader på richer skalan. Som om det inte räckte med influensan. Som toppen på alltings jävlighet drabbas stadens centrala delar dessutom av en jordbävnng som visserligen inte orsakar några större skador men som säkerligen hjälper till att skrämma upp folket ytterligare.

Viruset sprider sig över landet och över världen. Idag har fall uppmärksammats även i södra delarna av Mexico, men också i USA, Kanada, Spanien...Trots det fortsätter WHO att hålla en lugn position. Världshälso organisationen uppmanar inte till att stänga några gränser och inte heller avråder de folk från att resa. De påpekar att folk inte behöver oroa sig för att äta välkokt griskött och uppmanar bara folk att vara lite extra noga med handhygienen.

Där jag befinner mig på Yucatanhalvön är läget fortfarande ganska lungt. Idag har man visserligen tagit beslutet att stänga igen skolorna över hela regionen till den 6 maj, som i resterande delar av landet. Man har även ställt in några evenemang, men i det stora hela fortsätter allt i normal takt.

Rapporterna från Mexico City fortsätter och berättar om en öde stad, om folk som stänger in sig i sina hus, om överfulla sjukhus och om en situation som är betydligt värre än media visar upp för omvärlden. En anonym källa, en person som arbetar för den mexikanska regeringen, berättar att hon tror att det hela är en komplott. Att viruset är skapat av mänskliga händer. Många människor på landets gator verkar vara av samma uppfattning. Man pratar om en korrupt regering och ett virus som säkert är en del i ett politiskt kontrollspel.

Mexico City har förvandlats till en spökstad

Idag gör jag som Di Leva och frågar mig vem jag ska tro på när det är så här? Vi är alla omgärdade av lögner. Politiker ljuger, föräldrar ljuger, vänner ljuger och likaså pojkvänner och flickvänner.Jag ljuger och du ljuger. Vita lögner, svarta lögner, röda och blå. Det spelar egentligen ingen roll vilken färg det är på dem. Om de är skyldiga eller oskyldiga.
När allt kommer till kritan kan vi bara lita till oss själva. Och frågan är om vi ens kan göra det. Även vi är ju påverkade av kulturer, politiska system och social samlevnad. Våra hjärnkontor arbetar ständigt med den information som flödar i vår omvärld. Försöker sätta ihop pusselbitarna och få ihop dem till en helhet som vi kallar verklighet och sanning.

Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde läsa tankar. Då skulle lögnerna försvinna, och med dem alla krig och orättvisor i världen. Otroheten skulle försvinna och dumma missförstånd. Poliser skulle inte behövas då brott skulle bli ett minne blott. Politikerna skulle gå i konkurs tillsammans med politiken.
Om det inte fanns någon skyddande barriär utan tankarna svävade fritt där alla kunde se dem och läsa dem skulle folk inte bry sig om att ens försöka ljuga.
Mitt framtidsparadis ser ut just så. Mitt etopia. Där är alla snälla och glada, där finns inga krig och inga missförstånd, istället flödar allt av kärlek. Det är en väld jag brukar fly till i mina tankar när den verkliga världen blir för påträngande. Som idag.

Vi är ganska många som försöker få ett grepp om verkligheten i Mexiko just nu. Som försöker filtrera bort lögnerna för att på så sätt komma närmare sanningen. Det verkar inte som att någon vet vad det egentligen är som händer. Mexico City har förvandlats till en spökstad. Hela tiden nås jag av historier som säger att gatorna är tomma och att folk har stängt in sig i sina bostäder. Man har ställt in och stängt igen gudstjänster, museer, skolor....you name it. Folk är oroliga och rädda.
Jämförelser görs hela tiden med spanska sjukan. Och precis som när den härjade mellan 1918 och 1920 var det många som var av uppfattningen att tyskarna själva skapat viruset för att vinna det pågående kriget. Det finns även många som anser att hiv-viruset skapats av mänsklig hand. Står vi möjligen inför ett biologiskt krig?

Där jag sitter med mina vänner i en lägenhet i södra Mexiko var vi länge övertygade om att det antagligen låter värre än vad det är. Den tanken fick vi göra en omtolkning av när Anabells mamma ringde från Mexico City.
"Nej", sa hon till sin dotter. "Det låter inte värre än vad det är. Det är värre än vad det låter. Media må vara manipulerade, men det är i så fall åt andra hållet. Man håller medvetet siffrorna nere."
Anabell har en släkting som arbetar på ett av sjukhusen i Mexico City och enligt Anabells mamma som varit i kontakt med honom är läget betydligt värre än vad det verkar utåt.



Det är dock viktigt att hålla humöret uppe och inte ta ut någon katastrof i förskott. Är det något jag lärt mig av min kurs i etnologi så är det att folk har en tendens att lättare bli sjuka när de är rädda och oroliga. Så humöret på topp. Vi befinner oss alla där vi är av en anledning och det gäller att göra det bästa av nuet. Imorgon ska jag ringa mina vänner i Mexico City sen får vi se om jag kan få någon klarare bild av sanningen efter det. Oroa er inte. Det löser sig.